Tiden går och partier tänker om…
När jag, i dagarna, för fem år sedan började skriva och distribuera mina reflexioner, så fann jag anledning att titta tillbaka på vad jag skrev då. Och i den allra första, den 15 oktober 2004, så skrev jag så här bl.a.:
St. Göran och SLL
Grattis stockholmare! Som invånare och skattebetalare är ni att gratulera till fem års spännande och förebildande utveckling av en av grenarna i svensk välfärd, privatdriven akutsjukvård. Det borgerliga initiativet att engagera ett privatägt vårdföretag för driften av S:t Görans sjukhus har betytt mer för hälso- och sjukvårdens utveckling – och för den delen sjukvårdsdebatten – än vi kunde ana, när vi den 11 oktober 1999 undertecknade samarbetsavtalet med Capio.
Den socialdemokratiska regeringen lägger i dagarna sista handen vid en ny stopplag inom hälso- och sjukvården, en stopplag som syftar till att omöjliggöra framgångsexempel liknande S:t Göran. Regeringen har uppenbarligen inga idéer om hur sjukvården behöver utvecklas och väljer därför att stoppa andras idéer och initiativkraft.
Socialdemokraterna ändrade sin politik senare och öppnade faktiskt för en inriktning som för fem år sedan skulle strypas med en stopplag.
Nu har det gått 10 år
Nu i höst har Capio St. Göran fungerat som privat drivet akutsjukhus i 10 år. Det är en milstolpe i sig. Och ibland undrar jag om inte konverteringen av det sjukhuset under 1999 har betytt väl så mycket för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Storbritannien som i Sverige.
To be continued… Om NKS
Idag har vi inlett en serie seminarier med nyckelpersoner från nyckelorganisationer om Nya Karolinska. Vi mötte ledningarna för Socialstyrelsen och Svenska Läkarförbundet. Tillsammans fann vi att vi behöver finna former för fortsatt kunskaps- och tankeutbyte. Näst i tur står riksdagens socialutskottet och senare i höst kommer vi att möta bl.a. Vårdförbundets ledning och Socialdepartementet.
Vi som medverkar i ledningen för tillkomsten och beredningen av Nya Karolinska ser gärna att projektet får ha karaktär av en tankesmedja för framtidens hälso- och sjukvård.
Ett tänkvärt citat:
"What if people in your organization had the courage to act, modify, adjust, adapt – and then act again? More mistakes are made and opportunities are missed through no action, than wrong action. Take initiative, stay focused and be action oriented."
Og Mandino
Tuesday, October 13, 2009
2009:26
WHO gillar Nya Karolinska!
Nya Karolinska Solna har valts ut och granskats av WHO och The European Health Property Network (EuHPN) som ett av de sju mest intressanta sjukhusprojekten i Europa. Här ett litet utdrag som jag gärna delar med mig av.
Nya Karolinska Solna-projektets ambitiösa mål att bli ett märkesprojekt för utveckling framhålls i rapporten. Rapporten framhåller vidare att NKS strategier utmärker sig från många andra stora sjukvårdsprojekt på flera sätt:
En vision baserad på integration som går igenom alla vårdnivåer och som baseras i patientens väg genom systemet.
En förutseende planeringsstrategi där det nya sjukhuset är anpassat för kommande förändringar i sjukvården
Incitament som gynnar gränsöverskridande samarbeten mellan vårdgivare.
Betoningen av integration mellan vård, forskning och utbildning.
En betydelsefull investering som ger långsiktigt samhällsekonomiskt värde.
En OPS-modell som använder sig av erfarenheter av tidigare europeiska projekt.
Rapporen framhåller också att NKS-projektet lyfter de nyckelfrågor som framtidens utbildningssjukhus ställs inför, nämligen vikten av att investera i anläggningar som stöder kontinuerlig innovation och kunskapsspridning och som tillåter snabb utveckling av nya teknologier och vårdmodeller. Detta är essentiella frågor för ett universitetssjukhus som vill vara en ledande spelare på arena med hård internationell konkurrens i framtiden, konstaterar WHO-rapporten.
Många andra gillar också Nya Karolinska
I måndags informerades Landstingsstyrelsens och Hälso- och sjukvårdsnämndens ledamöter om det aktuella läget i NKS-projektet och fick också del av remissvaren från ett 20-tal enheter och organisationer på ett förslag till Koncept Verksamhetsinnehåll som varit på remiss sedan slutet av maj i år.
Flertalet remissvar stödjer konceptet förslag på väsentliga punkter:
Att sjukhusets motto skall vara "patienten först"
Att sjukhuset skall präglas av nya arbetssätt inom sjukhuset och i samverkan med andra vårdgivare
Att sjukhuset ska samverka med andra vårdgivare i väl utvecklade nätverk
Att sjukhuset skall organiseras i multidisciplinära medicinska temaområden
Att sjukvård, forskning och undervisning tydligare integreras i hela sjukvårdssystemet
Att högspecialiserad vård koncentreras till universitetssjukhuset
Att sjukhuset ska profileras mot strategiska satsningsområden
Att samverkan mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting fördjupas avseende ledning, styrning och
När det gäller den övergripande analysen och planeringen för hälso- och sjukvården i vårt landsting inför och efter NKS etablering så sägs i remissvaren att arbetet behöver ske skyndsamt. Det finns också synpunkter på att förslaget om nya arbetssätt behöver utvecklas och implementeras snarast.
Nu ska vi ta vara på alla synpunkter, överväga, reflektera och arbeta vidare med visionen och utvecklingen lika beslutsamt som hittills.
Anbudstiden för OPS-upphandlingen har gått ut och hösten och vintern kommer att behöva mycket tid och engagemang för att vi ska nå målen vi inriktar oss på och att vi även fortsättningsvis kan hålla tidplanerna.
PS: Grattis på 71-årsdagen, Alf Svensson!!!
Nya Karolinska Solna har valts ut och granskats av WHO och The European Health Property Network (EuHPN) som ett av de sju mest intressanta sjukhusprojekten i Europa. Här ett litet utdrag som jag gärna delar med mig av.
Nya Karolinska Solna-projektets ambitiösa mål att bli ett märkesprojekt för utveckling framhålls i rapporten. Rapporten framhåller vidare att NKS strategier utmärker sig från många andra stora sjukvårdsprojekt på flera sätt:
En vision baserad på integration som går igenom alla vårdnivåer och som baseras i patientens väg genom systemet.
En förutseende planeringsstrategi där det nya sjukhuset är anpassat för kommande förändringar i sjukvården
Incitament som gynnar gränsöverskridande samarbeten mellan vårdgivare.
Betoningen av integration mellan vård, forskning och utbildning.
En betydelsefull investering som ger långsiktigt samhällsekonomiskt värde.
En OPS-modell som använder sig av erfarenheter av tidigare europeiska projekt.
Rapporen framhåller också att NKS-projektet lyfter de nyckelfrågor som framtidens utbildningssjukhus ställs inför, nämligen vikten av att investera i anläggningar som stöder kontinuerlig innovation och kunskapsspridning och som tillåter snabb utveckling av nya teknologier och vårdmodeller. Detta är essentiella frågor för ett universitetssjukhus som vill vara en ledande spelare på arena med hård internationell konkurrens i framtiden, konstaterar WHO-rapporten.
Många andra gillar också Nya Karolinska
I måndags informerades Landstingsstyrelsens och Hälso- och sjukvårdsnämndens ledamöter om det aktuella läget i NKS-projektet och fick också del av remissvaren från ett 20-tal enheter och organisationer på ett förslag till Koncept Verksamhetsinnehåll som varit på remiss sedan slutet av maj i år.
Flertalet remissvar stödjer konceptet förslag på väsentliga punkter:
Att sjukhusets motto skall vara "patienten först"
Att sjukhuset skall präglas av nya arbetssätt inom sjukhuset och i samverkan med andra vårdgivare
Att sjukhuset ska samverka med andra vårdgivare i väl utvecklade nätverk
Att sjukhuset skall organiseras i multidisciplinära medicinska temaområden
Att sjukvård, forskning och undervisning tydligare integreras i hela sjukvårdssystemet
Att högspecialiserad vård koncentreras till universitetssjukhuset
Att sjukhuset ska profileras mot strategiska satsningsområden
Att samverkan mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting fördjupas avseende ledning, styrning och
När det gäller den övergripande analysen och planeringen för hälso- och sjukvården i vårt landsting inför och efter NKS etablering så sägs i remissvaren att arbetet behöver ske skyndsamt. Det finns också synpunkter på att förslaget om nya arbetssätt behöver utvecklas och implementeras snarast.
Nu ska vi ta vara på alla synpunkter, överväga, reflektera och arbeta vidare med visionen och utvecklingen lika beslutsamt som hittills.
Anbudstiden för OPS-upphandlingen har gått ut och hösten och vintern kommer att behöva mycket tid och engagemang för att vi ska nå målen vi inriktar oss på och att vi även fortsättningsvis kan hålla tidplanerna.
PS: Grattis på 71-årsdagen, Alf Svensson!!!
2009:25
Tack för synpunkter om vårdplatser!
Varmt tack till alla som hörde av er om mina synpunkter på behovet av vårdplatser i förra veckans reflexioner. Alldeles säkert kommer jag att ha anledning att återkomma till ämnet.
Tänk vad tiden går…
Den här veckan är det 18 år sedan jag för första gången vistades i Landstingshuset på Kungsholmen som nyvald ledamot och småningom landstingsråd och gruppledare. Några tycker att det är en lång tid, andra att den är alldeles för lång och själv tycker jag att det gått väldigt fort. Jag har aldrig firat den här septemberveckan med jubileumstankar någon gång, men idag på väg till pappershandeln på lunchen för att införskaffa en kalender för valåret, och med ett år till nästa val, så började jag tänka en del på vad jag och vi kristdemokrater som parti uträttat genom åren. Ni som följer mina reflexioner fick en sammanställning härom veckan.
Slutsålt till Patientsäkerhetsdagen
Den 22 oktober går Patientsäkerhetsdagen 2009 av stapeln i Stockholms läns landsting. I år befinner vi oss på Södertörns Högskola. I går vid 17-tiden fanns 9 platser kvar tills aulan är fylld. Otroligt roligt att så många visar så stort intresse för innevarande decenniums viktigaste fråga.
Jag hade önskat att en av talarna skulle vara Sir Liam Donaldson. Han är ordförande i WHO:s patientsäkerhetskommitté, medicinsk rådgivare till den brittiska regeringen mm. Att han skulle finna skäl att komma till Stockholm med hänvisning till våra stora framgångar inom förbättrad patientsäkerhet var en vision jag tog upp i praktiskt taget alla valmöten jag medverkade i för tre år sedan. Visionen lever och Sir Liam får komma ett annat år.
En jättetrevlig nyhet: David Lega till Kristdemokraterna
"Varje människa är unik och i olika situationer kan vi behöva olika typer av stöd. Under de senaste åren har jag fått möjlighet att vara en inspirationskälla som föreläsare, men ser att politiken ger helt nya möjligheter. Med hjälp av det stöd som jag har fått under min tid som idrottare och som funktionshindrad har jag hela tiden fortsatt att utvecklas, nu vill jag arbeta för att fler ska få samma möjligheter. Därför har jag gått med i Kristdemokraterna." Det säger David Lega, föreläsare, entreprenör och tidigare världsmästare i simning i en kommentar med anledning av att han deltar i Kristdemokraternas provval i Göteborg.
Välkommen, David, och tack för bidraget till generationsskiftet – eller, som jag hellre kallar det, den naturliga förnyelsen!
Varmt tack till alla som hörde av er om mina synpunkter på behovet av vårdplatser i förra veckans reflexioner. Alldeles säkert kommer jag att ha anledning att återkomma till ämnet.
Tänk vad tiden går…
Den här veckan är det 18 år sedan jag för första gången vistades i Landstingshuset på Kungsholmen som nyvald ledamot och småningom landstingsråd och gruppledare. Några tycker att det är en lång tid, andra att den är alldeles för lång och själv tycker jag att det gått väldigt fort. Jag har aldrig firat den här septemberveckan med jubileumstankar någon gång, men idag på väg till pappershandeln på lunchen för att införskaffa en kalender för valåret, och med ett år till nästa val, så började jag tänka en del på vad jag och vi kristdemokrater som parti uträttat genom åren. Ni som följer mina reflexioner fick en sammanställning härom veckan.
Slutsålt till Patientsäkerhetsdagen
Den 22 oktober går Patientsäkerhetsdagen 2009 av stapeln i Stockholms läns landsting. I år befinner vi oss på Södertörns Högskola. I går vid 17-tiden fanns 9 platser kvar tills aulan är fylld. Otroligt roligt att så många visar så stort intresse för innevarande decenniums viktigaste fråga.
Jag hade önskat att en av talarna skulle vara Sir Liam Donaldson. Han är ordförande i WHO:s patientsäkerhetskommitté, medicinsk rådgivare till den brittiska regeringen mm. Att han skulle finna skäl att komma till Stockholm med hänvisning till våra stora framgångar inom förbättrad patientsäkerhet var en vision jag tog upp i praktiskt taget alla valmöten jag medverkade i för tre år sedan. Visionen lever och Sir Liam får komma ett annat år.
En jättetrevlig nyhet: David Lega till Kristdemokraterna
"Varje människa är unik och i olika situationer kan vi behöva olika typer av stöd. Under de senaste åren har jag fått möjlighet att vara en inspirationskälla som föreläsare, men ser att politiken ger helt nya möjligheter. Med hjälp av det stöd som jag har fått under min tid som idrottare och som funktionshindrad har jag hela tiden fortsatt att utvecklas, nu vill jag arbeta för att fler ska få samma möjligheter. Därför har jag gått med i Kristdemokraterna." Det säger David Lega, föreläsare, entreprenör och tidigare världsmästare i simning i en kommentar med anledning av att han deltar i Kristdemokraternas provval i Göteborg.
Välkommen, David, och tack för bidraget till generationsskiftet – eller, som jag hellre kallar det, den naturliga förnyelsen!
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:23
"Dags för generationsskifte i landstinget"
Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. "Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget", skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på
Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.
Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.
Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.
Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:
Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
Pneumokockvaccinering av små barn
Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010
Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i
Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
Beredning och etablering av Nya Karolinska
Etableringen av Vårdval Stockholm
mm. mm
Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. "Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget", skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på
Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.
Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.
Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.
Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:
Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
Pneumokockvaccinering av små barn
Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010
Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i
Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
Beredning och etablering av Nya Karolinska
Etableringen av Vårdval Stockholm
mm. mm
Reflexioner 2009:21
Är "hyrläkare" ett problem?
Uppdrag Granskning tar inte upp annat än problem, snävt vinklade och med vissa poänger. Det programmet i förra veckan pekade mindre på är de brister som landstingen uppvisar i sin personalplanering. Och svårast har vi det med läkarna. Utbildningstiden är lång, behovet av olika specialiteter skiftar över tid och det fattas resurser. Om jag förstått rätt, så har vi aldrig någonsin haft så många läkare – och för den delen sjuksköterskor – i tjänst som nu. Ändå förefaller bristen på kompetenta läkare vara stor. Primärvården verkar ha störst brist på sina specialister, allmänläkare. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson Bågenholm, skriver i DN Debatt idag att det akut behövs 1~500 nya allmänläkare.
Jag tror att det handlar om mer än enbart anställningsvillkor och löner. Landstingens politiska ledningar behöver bli bättre på att analysera vilka vårdbehov som behöver prioriteras.
För en vecka sedan tog jag del av budgetförutsättningarna för den s.k. Tiohundranämnden i Norrtälje, dvs. den mellan landstinget och Norrtälje kommun gemensamma vård- och omsorgsnämnden. Kommunen har knappt 60~000 invånare, 6 procent är 80 år eller äldre. Den åldersgruppen behöver insatser som motsvarar omkring 53 procent av vårdresurserna. Med vissa variationer ser det lika ut i de flesta kommuner och landsting.
Om vi skulle välja att ta vår utgångspunkt för planering och finansiering i detta faktum, bli bättre på att analysera och beskriva vårdbehoven, så är jag övertygad om att vi inom 5-10 år har en mycket bättre balans mellan vårdbehov och vårdresurser. Det måste få ta några år, eftersom det kräver ett helt nytt sätt att arbeta, för både politiker, chefer och medarbetare.
Patientsäkerhetsdagen inträffar den 22 oktober 2009
Stockholms läns landsting genomför för andra gången en patientsäkerhetsdag. Den här gången är temat "Patientsäkerhet lönar sig för alla…" Ett omfattande och mycket spännande program har vi och i år har vi inrättat ett patientsäkerhetspris som kommer att delas ut i avslutningen av programmet. Vill du har programmet, maila till mig, så fixar jag det.
Uppdrag Granskning tar inte upp annat än problem, snävt vinklade och med vissa poänger. Det programmet i förra veckan pekade mindre på är de brister som landstingen uppvisar i sin personalplanering. Och svårast har vi det med läkarna. Utbildningstiden är lång, behovet av olika specialiteter skiftar över tid och det fattas resurser. Om jag förstått rätt, så har vi aldrig någonsin haft så många läkare – och för den delen sjuksköterskor – i tjänst som nu. Ändå förefaller bristen på kompetenta läkare vara stor. Primärvården verkar ha störst brist på sina specialister, allmänläkare. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson Bågenholm, skriver i DN Debatt idag att det akut behövs 1~500 nya allmänläkare.
Jag tror att det handlar om mer än enbart anställningsvillkor och löner. Landstingens politiska ledningar behöver bli bättre på att analysera vilka vårdbehov som behöver prioriteras.
För en vecka sedan tog jag del av budgetförutsättningarna för den s.k. Tiohundranämnden i Norrtälje, dvs. den mellan landstinget och Norrtälje kommun gemensamma vård- och omsorgsnämnden. Kommunen har knappt 60~000 invånare, 6 procent är 80 år eller äldre. Den åldersgruppen behöver insatser som motsvarar omkring 53 procent av vårdresurserna. Med vissa variationer ser det lika ut i de flesta kommuner och landsting.
Om vi skulle välja att ta vår utgångspunkt för planering och finansiering i detta faktum, bli bättre på att analysera och beskriva vårdbehoven, så är jag övertygad om att vi inom 5-10 år har en mycket bättre balans mellan vårdbehov och vårdresurser. Det måste få ta några år, eftersom det kräver ett helt nytt sätt att arbeta, för både politiker, chefer och medarbetare.
Patientsäkerhetsdagen inträffar den 22 oktober 2009
Stockholms läns landsting genomför för andra gången en patientsäkerhetsdag. Den här gången är temat "Patientsäkerhet lönar sig för alla…" Ett omfattande och mycket spännande program har vi och i år har vi inrättat ett patientsäkerhetspris som kommer att delas ut i avslutningen av programmet. Vill du har programmet, maila till mig, så fixar jag det.
Subscribe to:
Posts (Atom)