2009-12-29
Reflexioner 2009:33
Vårdnätverk för bättre vård
Någon vecka före jul, så samtalade jag med Ulf Bungerfeldt på Radio Stockholm. En utgångspunkt var Nya Karolinskas framtida roll och betydelse för Mellansverige, dvs. Stockholmsområdet, Mälardalen, Uppsala och Gävleborgs län. Detta är en region som bebos av uppemot en tredjedel av landets befolkning. Jag tror inte att det kommer någon genomgripande regionreform under nästa mandatperiod heller. Och skulle ett initiativ tas innan 2014 av en handlingskraftig regering, så är inte de nya regionerna i funktion förrän tidigast från 2019. och då har Nya Karolinska varit i funktion fyra år. Mot den här bakgrunden lanserade jag idén om ett vårdnätverk, för hälso- och sjukvården till gagn för befolkningen i det nämnda området.
För att hålla uppe kompetens och medicinteknisk utveckling krävs bättre samverkan mellan näraliggande landsting. Det leder till ökad patientsäkerhet och kommer att vara stimulerande för de närmaste decenniernas rekrytering till hälso- och sjukvårdens yrken. Jag tror också att om Nya Karolinska skulle ingå i ett närverk med fem sex andra mellansvenska läns- och universitetssjukhus så skulle ett närmare samarbete kunna innebära stora medicinska och ekonomiska vinster.
De behov som alla landsting upplever, inte minst i fråga om den framtida finansieringen av hälso- och sjukvård i perspektivet av de möjligheter som föreligger att utveckla vården, det gapet kan minimeras genom att finna ett nätverkssamarbete, tror jag. Det blev inslag i Radio Stockholm. Även Radio Sörmland och TV4 Stockholm hörde av sig.
Lägsta sjukfrånvaron på årtionden…
I Dagens Medicin strax innan jul kunde man läsa att nedgången i sjukfrånvaro mellan 2006 och 2009 motsvarar omkring 41~000 heltidsarbeten. Det är framför allt kvinnor som är sjukskrivna i mindre utsträckning. Siffrorna baseras på mätningar bland 250 av Svenskt Näringslivs medlemsföretag, på 1 500 arbetsplatser med totalt omkring 150 000 anställda. Mätningarna har gjorts sedan 1980-talet.
Jag tror att det kan finnas en förklaring i alliansregeringens framgångsrika politik, inte enbart, men visst har jobbsatsningen betytt en hel del.
Valår
Om några dagar går vi in i ett nytt år, ett valår. Partierna nominerar och väljarna längtar efter valrörelse… Ibland får jag en känsla av att valrörelse pågår hela tiden, men vänta bara. Ett par tre veckor efter Almedalen är det precis så intensivt, som det brukar. Partierna vässar argument med hjälp av kommunikatörer och reklambyråer. När vårsolen börja värma, så finns det skäl för mig att återkomma i visioner och spekulationer.
Gott Nytt Valår!
tillönskas alla som tar del av mina reflexioner.
Thursday, December 31, 2009
Monday, December 21, 2009
Reflexioner 2009:32
Reflexioner 2009:32
Allt fastare konturer kring Nya Karolinska
Nu har vi i FoUU-utskottet identifierat och beslutat om sex tematiska områden för Nya Karolinska Solna, NKS. Aktuella områden är Barn, Cancer, Hjärta-kärl, Inflammation, Neuro och Reparativ medicin. De olika temaområdenas verksamhetsinnehåll och volymer kommer succesivt att fastställas i den takt och med den detaljeringsgrad som byggprocess och utrustningsinvesteringar kräver. Ett långt stycke på väg i detta kommer vi att behöva vara innan utgången av år 2011. Under de närmaste två åren kommer vi också att redovisa vilka förändringar etableringen av NKS kommer att medföra för dagens Karolinska i Solna. I allt väsentligt följer vi tidigare beslut beträffande NKS och tidplanen håller.
Sir Liam Donaldson avgår
Sir Liam har i tolv år varit nationell CMO, Chief Medical Officer, knuten till Health Department i Storbritannien. I maj nästa år lämnar han sitt uppdrag. Vi hade förmånen att lyssna till honom vid den andra nationella patientsäkerhetskonferensen i vårt land och jag har själv haft glädjen att lyssna till honom vid ett par andra tillfällen. Han är en av de främsta frontfigurerna både i ett europeiskt och i ett internationellt perspektiv, inte minst genom sitt ledarskap för WHO:s globala arbete för säkrare vård.
St. Göran har firat 10 år med Capio
I början av december i år firade St. Göran 10 år med Capio. I senaste numret av Communicare, St. Görans egen tidning berättas om jubileumsfirandet och så berättar man om ett nytt tema för tidningen under 2010, nämligen ”Steget före”. Temat kommer att ge både tillbaka- och framåtblickar, visa vad man åstadkommit och var man är på väg nästa tio år med Capio. Grattis och lycka till!
Och landstingets sjukhus… och landstinget itself
Uppmuntrande läsning har det varit de senaste månaderna när jag tar del av information från de olika verksamheterna. Tillgängligheten ökar, antalet patienter som får god hjälp ökar, personalens trivsel förefaller öka, sjukskrivningarna minskar och alla som vill och behöver får sina influensavacciner. Och till råga på alltihop, så går det ihop ekonomiskt. Sasmmantagezt förefaller landstinget itself gå till och med bättre än budget. Jag gläds över detta och skänker alla medarbetare tacksamma tankar.
Och oppositionen är sig lik, förutsägbart och säkert som den första snöns trafikproblem. Att fler patienter får vård, att landstinget får del av regeringens kömiljard och allt annat inom vård och kollektivtrafik fungerar allt bättre måste tyda på något allvarligt fel. Det som händer kallas ibland nedmontering av välfärden. Något gott kan ju inte komma från en landstingsallians som sänkt skatten med 17 öre på fyra år. Nu satsar vi i alliansen på en ny regeringsperiod. Och önskar andra partier god oppositionspolitik ett bra tag till.
Nominering till val
Ödmjukt tacksam är jag för stödet jag fått från medlemmarna i provvalet och nomineringsförslaget från den särskilda nomineringskommittén. Den 23 januari fastställs nomineringen och då kan valplaneringen preciseras och en landstingsgrupp börja anas.
God Jul
tillönskas alla som tar del av mina reflexioner.
Allt fastare konturer kring Nya Karolinska
Nu har vi i FoUU-utskottet identifierat och beslutat om sex tematiska områden för Nya Karolinska Solna, NKS. Aktuella områden är Barn, Cancer, Hjärta-kärl, Inflammation, Neuro och Reparativ medicin. De olika temaområdenas verksamhetsinnehåll och volymer kommer succesivt att fastställas i den takt och med den detaljeringsgrad som byggprocess och utrustningsinvesteringar kräver. Ett långt stycke på väg i detta kommer vi att behöva vara innan utgången av år 2011. Under de närmaste två åren kommer vi också att redovisa vilka förändringar etableringen av NKS kommer att medföra för dagens Karolinska i Solna. I allt väsentligt följer vi tidigare beslut beträffande NKS och tidplanen håller.
Sir Liam Donaldson avgår
Sir Liam har i tolv år varit nationell CMO, Chief Medical Officer, knuten till Health Department i Storbritannien. I maj nästa år lämnar han sitt uppdrag. Vi hade förmånen att lyssna till honom vid den andra nationella patientsäkerhetskonferensen i vårt land och jag har själv haft glädjen att lyssna till honom vid ett par andra tillfällen. Han är en av de främsta frontfigurerna både i ett europeiskt och i ett internationellt perspektiv, inte minst genom sitt ledarskap för WHO:s globala arbete för säkrare vård.
St. Göran har firat 10 år med Capio
I början av december i år firade St. Göran 10 år med Capio. I senaste numret av Communicare, St. Görans egen tidning berättas om jubileumsfirandet och så berättar man om ett nytt tema för tidningen under 2010, nämligen ”Steget före”. Temat kommer att ge både tillbaka- och framåtblickar, visa vad man åstadkommit och var man är på väg nästa tio år med Capio. Grattis och lycka till!
Och landstingets sjukhus… och landstinget itself
Uppmuntrande läsning har det varit de senaste månaderna när jag tar del av information från de olika verksamheterna. Tillgängligheten ökar, antalet patienter som får god hjälp ökar, personalens trivsel förefaller öka, sjukskrivningarna minskar och alla som vill och behöver får sina influensavacciner. Och till råga på alltihop, så går det ihop ekonomiskt. Sasmmantagezt förefaller landstinget itself gå till och med bättre än budget. Jag gläds över detta och skänker alla medarbetare tacksamma tankar.
Och oppositionen är sig lik, förutsägbart och säkert som den första snöns trafikproblem. Att fler patienter får vård, att landstinget får del av regeringens kömiljard och allt annat inom vård och kollektivtrafik fungerar allt bättre måste tyda på något allvarligt fel. Det som händer kallas ibland nedmontering av välfärden. Något gott kan ju inte komma från en landstingsallians som sänkt skatten med 17 öre på fyra år. Nu satsar vi i alliansen på en ny regeringsperiod. Och önskar andra partier god oppositionspolitik ett bra tag till.
Nominering till val
Ödmjukt tacksam är jag för stödet jag fått från medlemmarna i provvalet och nomineringsförslaget från den särskilda nomineringskommittén. Den 23 januari fastställs nomineringen och då kan valplaneringen preciseras och en landstingsgrupp börja anas.
God Jul
tillönskas alla som tar del av mina reflexioner.
Saturday, December 12, 2009
Reflexioner 2009:31
2009-12-04
Reflexioner 2009:31
Inrätta Hälsodepartementet!
För ett par veckor sedan avslutades Odontologiska Riksstämman, veckan efter genomfördes Kvalitetsmässan och Politikerdagarna i Göteborg och förra genomfördes Läkarsällskapets Riksstämma. Jag har haft tillfälle att delta i många intressanta seminarier och haft förmånen att möta många intressanta människor under dessa evenemang.
Vid några tillfällen har jag tagit upp en fråga jag aktualiserade tidigare den här hösten. Det handlar om en departementsreform. Jag skulle önska, att några fler började fundera och ge bidrag till en lösning. Hittills har jag enbart fått stöd för idén. Jag är riktigt nyfiken på vilka argument det finns emot idén.
Första gången jag tog upp frågan var i augusti 2005, dvs. ett år före senaste valet. Den gången skrev jag bl.a.: ”Inrätta ett hälsodepartement som tar ett helhetsgrepp om hälsa, ohälsa, arbetsmiljöfrågorna, medicinsk forskning och utveckling.”
Så här tänker jag att det skulle kunna bli:
- Nuvarande Socialdepartementet byter namn (och behåller ett par KD-ministrar…)
- Det nya namnet blir Hälsodepartementet
- Hanteringen av Systembolaget flyttar till Näringsdepartementet
- Pensionerna hanteras av Arbetsmarknadsdepartementet
- Sjukförsäkringen flyttas också till Arbetsmarknadsdepartementet till dess en regionreform genomförts. Då tar sjukvårdshuvudmännen, regioner/landsting över…
- Det nya Hälsodepartementet får ansvaret för den medicinska och odontologiska utbildningen och forskningen.
I övrigt behålles nuvarande Socialdepartementets uppgifter.
För denna reform behövs ingen statlig utredning. Därför kan den vara i funktion i början av oktober nästa år.
Europamästare i vaccinering!
Det måste vara alliansregeringens förtjänst att Sverige är bäst i Europa på att hantera pandemivaccineringen. Därför skall ett folkets och ett massmedias tack riktas till folkhälsoministern Maria Larsson. Hon hanterades inte särskilt välvilligt av massmedia under inledningsskedet av pandemihanteringen. Hennes pressinformationer tillsammans med Läkemedelsverket och Socialstyrelsen och SKL ifrågasattes. Men titta nu i facit! Tack, Maria, och god fortsättning!
Ett tänkvärt citat:
”We´ve got a story to tell that isn´t just against something but for something, We know that we´re the party of opportunity.”
Barack Obama
Reflexioner 2009:31
Inrätta Hälsodepartementet!
För ett par veckor sedan avslutades Odontologiska Riksstämman, veckan efter genomfördes Kvalitetsmässan och Politikerdagarna i Göteborg och förra genomfördes Läkarsällskapets Riksstämma. Jag har haft tillfälle att delta i många intressanta seminarier och haft förmånen att möta många intressanta människor under dessa evenemang.
Vid några tillfällen har jag tagit upp en fråga jag aktualiserade tidigare den här hösten. Det handlar om en departementsreform. Jag skulle önska, att några fler började fundera och ge bidrag till en lösning. Hittills har jag enbart fått stöd för idén. Jag är riktigt nyfiken på vilka argument det finns emot idén.
Första gången jag tog upp frågan var i augusti 2005, dvs. ett år före senaste valet. Den gången skrev jag bl.a.: ”Inrätta ett hälsodepartement som tar ett helhetsgrepp om hälsa, ohälsa, arbetsmiljöfrågorna, medicinsk forskning och utveckling.”
Så här tänker jag att det skulle kunna bli:
- Nuvarande Socialdepartementet byter namn (och behåller ett par KD-ministrar…)
- Det nya namnet blir Hälsodepartementet
- Hanteringen av Systembolaget flyttar till Näringsdepartementet
- Pensionerna hanteras av Arbetsmarknadsdepartementet
- Sjukförsäkringen flyttas också till Arbetsmarknadsdepartementet till dess en regionreform genomförts. Då tar sjukvårdshuvudmännen, regioner/landsting över…
- Det nya Hälsodepartementet får ansvaret för den medicinska och odontologiska utbildningen och forskningen.
I övrigt behålles nuvarande Socialdepartementets uppgifter.
För denna reform behövs ingen statlig utredning. Därför kan den vara i funktion i början av oktober nästa år.
Europamästare i vaccinering!
Det måste vara alliansregeringens förtjänst att Sverige är bäst i Europa på att hantera pandemivaccineringen. Därför skall ett folkets och ett massmedias tack riktas till folkhälsoministern Maria Larsson. Hon hanterades inte särskilt välvilligt av massmedia under inledningsskedet av pandemihanteringen. Hennes pressinformationer tillsammans med Läkemedelsverket och Socialstyrelsen och SKL ifrågasattes. Men titta nu i facit! Tack, Maria, och god fortsättning!
Ett tänkvärt citat:
”We´ve got a story to tell that isn´t just against something but for something, We know that we´re the party of opportunity.”
Barack Obama
Thursday, November 5, 2009
Reflexioner 2009:29
2009-11-05
Reflexioner 2009:29
Om sprututbyte…
När jag läste DN Debatt igår med artikeln om sprutbyte undertecknad av generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet, så gladdes jag av innehållet. Jag tror att alla som verkar politiskt tycker att det är en härlig känsla att kunna få vatten på sin kvarn. Och i går var vattnet varmt. Att debatten skulle hetta till igen, förstod jag.
Så kommentarerna är många och visst, Radio Stockholm ringde på förmiddagen igår och ville att jag skulle komma till studion till kl. 15.10. Jag skulle möta en moderat kollega för ett samtal under ett par minuter i ämnet sprututbyte.
Att ta del av gårdagens och dagens bloggar och kommentarer visar på ett enormt stort intresse för frågan och två tydliga ståndpunkter, för eller emot. Här finner man inga mellanting. Jag försöker respektera debattdeltagarna, men förlorar respekten när man kallar min och många andras hållning för hyllning av legaliserat missbruk eller att vi skulle vara knarkliberaler.
Det finns en svensk lag som sedan 2006 medger landsting och kommuner att samverka om angelägna åtgärder för att minimera smittrisker hos sprutnarkomaner genom sprututbytesprogram. Om man anser att personer med grava narkotikaberoenden, som får metadon- och subutexbehandling också är utsatta för ett legaliserat drogmissbruk, så haltar bilden mindre.
Vissa inlägg i går och idag gör tydligt att missbrukande människor med svåra narkotikaberoende inte skall erbjudas bästa tänkbara vårdinsatser i de fall sprututbyte ingår.
Min ståndpunkt grundar sig på flera saker. För min del började det med att jag som sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting, åren 1999-2002, uppmärksammades på att vi i vårt landsting hade en synnerligen bekymmersam situation och utveckling av HIV- och Hepatit C-smittspridning. Jag uppmärksammades samtidigt om det framgångsrika arbetet i Malmö och Lund som då pågått tiotalet år. Jag beslutade att göra ett studiebesök i Malmö och fick tillfälle att samtala med mottagningens medarbetare och några av de narkotikaberoende personer som dels bytte sprutor, dels fick medicinsk och annan behandling. Efter ytterligare fördjupning genom att ta del av information från olika håll, så formades en ståndpunkt hos mig, som ligger i linjer med den lag som nu finns i vårt land.
Mitt parti är numera emot sprututbytesprogram från att under några år varit för. Därför anses det inte korrekt att jag bibehåller min övertygelse och föra den till torgs när frågor ställs. Jag hoppas på ömsesidig respekt.
I en P1-intervju igår med Lars-Erik Holm, generaldirektör för Socialstyrelsen, ställdes frågan: “Om det är så effektivt med sprututbytesprogram, varför har då inte fler landsting infört det här i Sverige?” Lars-Erik Holms svar löd så här: ”Därför att många blandar ihop hälsopolitik med narkotikapolitik. Narkotikapolitik går ut på att begränsa tillgången på narkotika och göra den svårare, för att personer som inte är missbrukare blir missbrukare. Men det här handlar om att hjälpa dem som redan är missbrukare att få ett drägligt liv och slippa bli sjuka i sjukdomar som kan förebyggas.”
Jag avslutar dagens reflexioner med detta radiocitat och hoppar över min sedvanliga citatavslutning.
Reflexioner 2009:29
Om sprututbyte…
När jag läste DN Debatt igår med artikeln om sprutbyte undertecknad av generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet, så gladdes jag av innehållet. Jag tror att alla som verkar politiskt tycker att det är en härlig känsla att kunna få vatten på sin kvarn. Och i går var vattnet varmt. Att debatten skulle hetta till igen, förstod jag.
Så kommentarerna är många och visst, Radio Stockholm ringde på förmiddagen igår och ville att jag skulle komma till studion till kl. 15.10. Jag skulle möta en moderat kollega för ett samtal under ett par minuter i ämnet sprututbyte.
Att ta del av gårdagens och dagens bloggar och kommentarer visar på ett enormt stort intresse för frågan och två tydliga ståndpunkter, för eller emot. Här finner man inga mellanting. Jag försöker respektera debattdeltagarna, men förlorar respekten när man kallar min och många andras hållning för hyllning av legaliserat missbruk eller att vi skulle vara knarkliberaler.
Det finns en svensk lag som sedan 2006 medger landsting och kommuner att samverka om angelägna åtgärder för att minimera smittrisker hos sprutnarkomaner genom sprututbytesprogram. Om man anser att personer med grava narkotikaberoenden, som får metadon- och subutexbehandling också är utsatta för ett legaliserat drogmissbruk, så haltar bilden mindre.
Vissa inlägg i går och idag gör tydligt att missbrukande människor med svåra narkotikaberoende inte skall erbjudas bästa tänkbara vårdinsatser i de fall sprututbyte ingår.
Min ståndpunkt grundar sig på flera saker. För min del började det med att jag som sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting, åren 1999-2002, uppmärksammades på att vi i vårt landsting hade en synnerligen bekymmersam situation och utveckling av HIV- och Hepatit C-smittspridning. Jag uppmärksammades samtidigt om det framgångsrika arbetet i Malmö och Lund som då pågått tiotalet år. Jag beslutade att göra ett studiebesök i Malmö och fick tillfälle att samtala med mottagningens medarbetare och några av de narkotikaberoende personer som dels bytte sprutor, dels fick medicinsk och annan behandling. Efter ytterligare fördjupning genom att ta del av information från olika håll, så formades en ståndpunkt hos mig, som ligger i linjer med den lag som nu finns i vårt land.
Mitt parti är numera emot sprututbytesprogram från att under några år varit för. Därför anses det inte korrekt att jag bibehåller min övertygelse och föra den till torgs när frågor ställs. Jag hoppas på ömsesidig respekt.
I en P1-intervju igår med Lars-Erik Holm, generaldirektör för Socialstyrelsen, ställdes frågan: “Om det är så effektivt med sprututbytesprogram, varför har då inte fler landsting infört det här i Sverige?” Lars-Erik Holms svar löd så här: ”Därför att många blandar ihop hälsopolitik med narkotikapolitik. Narkotikapolitik går ut på att begränsa tillgången på narkotika och göra den svårare, för att personer som inte är missbrukare blir missbrukare. Men det här handlar om att hjälpa dem som redan är missbrukare att få ett drägligt liv och slippa bli sjuka i sjukdomar som kan förebyggas.”
Jag avslutar dagens reflexioner med detta radiocitat och hoppar över min sedvanliga citatavslutning.
Tuesday, October 13, 2009
2009:27
Tiden går och partier tänker om…
När jag, i dagarna, för fem år sedan började skriva och distribuera mina reflexioner, så fann jag anledning att titta tillbaka på vad jag skrev då. Och i den allra första, den 15 oktober 2004, så skrev jag så här bl.a.:
St. Göran och SLL
Grattis stockholmare! Som invånare och skattebetalare är ni att gratulera till fem års spännande och förebildande utveckling av en av grenarna i svensk välfärd, privatdriven akutsjukvård. Det borgerliga initiativet att engagera ett privatägt vårdföretag för driften av S:t Görans sjukhus har betytt mer för hälso- och sjukvårdens utveckling – och för den delen sjukvårdsdebatten – än vi kunde ana, när vi den 11 oktober 1999 undertecknade samarbetsavtalet med Capio.
Den socialdemokratiska regeringen lägger i dagarna sista handen vid en ny stopplag inom hälso- och sjukvården, en stopplag som syftar till att omöjliggöra framgångsexempel liknande S:t Göran. Regeringen har uppenbarligen inga idéer om hur sjukvården behöver utvecklas och väljer därför att stoppa andras idéer och initiativkraft.
Socialdemokraterna ändrade sin politik senare och öppnade faktiskt för en inriktning som för fem år sedan skulle strypas med en stopplag.
Nu har det gått 10 år
Nu i höst har Capio St. Göran fungerat som privat drivet akutsjukhus i 10 år. Det är en milstolpe i sig. Och ibland undrar jag om inte konverteringen av det sjukhuset under 1999 har betytt väl så mycket för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Storbritannien som i Sverige.
To be continued… Om NKS
Idag har vi inlett en serie seminarier med nyckelpersoner från nyckelorganisationer om Nya Karolinska. Vi mötte ledningarna för Socialstyrelsen och Svenska Läkarförbundet. Tillsammans fann vi att vi behöver finna former för fortsatt kunskaps- och tankeutbyte. Näst i tur står riksdagens socialutskottet och senare i höst kommer vi att möta bl.a. Vårdförbundets ledning och Socialdepartementet.
Vi som medverkar i ledningen för tillkomsten och beredningen av Nya Karolinska ser gärna att projektet får ha karaktär av en tankesmedja för framtidens hälso- och sjukvård.
Ett tänkvärt citat:
"What if people in your organization had the courage to act, modify, adjust, adapt – and then act again? More mistakes are made and opportunities are missed through no action, than wrong action. Take initiative, stay focused and be action oriented."
Og Mandino
När jag, i dagarna, för fem år sedan började skriva och distribuera mina reflexioner, så fann jag anledning att titta tillbaka på vad jag skrev då. Och i den allra första, den 15 oktober 2004, så skrev jag så här bl.a.:
St. Göran och SLL
Grattis stockholmare! Som invånare och skattebetalare är ni att gratulera till fem års spännande och förebildande utveckling av en av grenarna i svensk välfärd, privatdriven akutsjukvård. Det borgerliga initiativet att engagera ett privatägt vårdföretag för driften av S:t Görans sjukhus har betytt mer för hälso- och sjukvårdens utveckling – och för den delen sjukvårdsdebatten – än vi kunde ana, när vi den 11 oktober 1999 undertecknade samarbetsavtalet med Capio.
Den socialdemokratiska regeringen lägger i dagarna sista handen vid en ny stopplag inom hälso- och sjukvården, en stopplag som syftar till att omöjliggöra framgångsexempel liknande S:t Göran. Regeringen har uppenbarligen inga idéer om hur sjukvården behöver utvecklas och väljer därför att stoppa andras idéer och initiativkraft.
Socialdemokraterna ändrade sin politik senare och öppnade faktiskt för en inriktning som för fem år sedan skulle strypas med en stopplag.
Nu har det gått 10 år
Nu i höst har Capio St. Göran fungerat som privat drivet akutsjukhus i 10 år. Det är en milstolpe i sig. Och ibland undrar jag om inte konverteringen av det sjukhuset under 1999 har betytt väl så mycket för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Storbritannien som i Sverige.
To be continued… Om NKS
Idag har vi inlett en serie seminarier med nyckelpersoner från nyckelorganisationer om Nya Karolinska. Vi mötte ledningarna för Socialstyrelsen och Svenska Läkarförbundet. Tillsammans fann vi att vi behöver finna former för fortsatt kunskaps- och tankeutbyte. Näst i tur står riksdagens socialutskottet och senare i höst kommer vi att möta bl.a. Vårdförbundets ledning och Socialdepartementet.
Vi som medverkar i ledningen för tillkomsten och beredningen av Nya Karolinska ser gärna att projektet får ha karaktär av en tankesmedja för framtidens hälso- och sjukvård.
Ett tänkvärt citat:
"What if people in your organization had the courage to act, modify, adjust, adapt – and then act again? More mistakes are made and opportunities are missed through no action, than wrong action. Take initiative, stay focused and be action oriented."
Og Mandino
2009:26
WHO gillar Nya Karolinska!
Nya Karolinska Solna har valts ut och granskats av WHO och The European Health Property Network (EuHPN) som ett av de sju mest intressanta sjukhusprojekten i Europa. Här ett litet utdrag som jag gärna delar med mig av.
Nya Karolinska Solna-projektets ambitiösa mål att bli ett märkesprojekt för utveckling framhålls i rapporten. Rapporten framhåller vidare att NKS strategier utmärker sig från många andra stora sjukvårdsprojekt på flera sätt:
En vision baserad på integration som går igenom alla vårdnivåer och som baseras i patientens väg genom systemet.
En förutseende planeringsstrategi där det nya sjukhuset är anpassat för kommande förändringar i sjukvården
Incitament som gynnar gränsöverskridande samarbeten mellan vårdgivare.
Betoningen av integration mellan vård, forskning och utbildning.
En betydelsefull investering som ger långsiktigt samhällsekonomiskt värde.
En OPS-modell som använder sig av erfarenheter av tidigare europeiska projekt.
Rapporen framhåller också att NKS-projektet lyfter de nyckelfrågor som framtidens utbildningssjukhus ställs inför, nämligen vikten av att investera i anläggningar som stöder kontinuerlig innovation och kunskapsspridning och som tillåter snabb utveckling av nya teknologier och vårdmodeller. Detta är essentiella frågor för ett universitetssjukhus som vill vara en ledande spelare på arena med hård internationell konkurrens i framtiden, konstaterar WHO-rapporten.
Många andra gillar också Nya Karolinska
I måndags informerades Landstingsstyrelsens och Hälso- och sjukvårdsnämndens ledamöter om det aktuella läget i NKS-projektet och fick också del av remissvaren från ett 20-tal enheter och organisationer på ett förslag till Koncept Verksamhetsinnehåll som varit på remiss sedan slutet av maj i år.
Flertalet remissvar stödjer konceptet förslag på väsentliga punkter:
Att sjukhusets motto skall vara "patienten först"
Att sjukhuset skall präglas av nya arbetssätt inom sjukhuset och i samverkan med andra vårdgivare
Att sjukhuset ska samverka med andra vårdgivare i väl utvecklade nätverk
Att sjukhuset skall organiseras i multidisciplinära medicinska temaområden
Att sjukvård, forskning och undervisning tydligare integreras i hela sjukvårdssystemet
Att högspecialiserad vård koncentreras till universitetssjukhuset
Att sjukhuset ska profileras mot strategiska satsningsområden
Att samverkan mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting fördjupas avseende ledning, styrning och
När det gäller den övergripande analysen och planeringen för hälso- och sjukvården i vårt landsting inför och efter NKS etablering så sägs i remissvaren att arbetet behöver ske skyndsamt. Det finns också synpunkter på att förslaget om nya arbetssätt behöver utvecklas och implementeras snarast.
Nu ska vi ta vara på alla synpunkter, överväga, reflektera och arbeta vidare med visionen och utvecklingen lika beslutsamt som hittills.
Anbudstiden för OPS-upphandlingen har gått ut och hösten och vintern kommer att behöva mycket tid och engagemang för att vi ska nå målen vi inriktar oss på och att vi även fortsättningsvis kan hålla tidplanerna.
PS: Grattis på 71-årsdagen, Alf Svensson!!!
Nya Karolinska Solna har valts ut och granskats av WHO och The European Health Property Network (EuHPN) som ett av de sju mest intressanta sjukhusprojekten i Europa. Här ett litet utdrag som jag gärna delar med mig av.
Nya Karolinska Solna-projektets ambitiösa mål att bli ett märkesprojekt för utveckling framhålls i rapporten. Rapporten framhåller vidare att NKS strategier utmärker sig från många andra stora sjukvårdsprojekt på flera sätt:
En vision baserad på integration som går igenom alla vårdnivåer och som baseras i patientens väg genom systemet.
En förutseende planeringsstrategi där det nya sjukhuset är anpassat för kommande förändringar i sjukvården
Incitament som gynnar gränsöverskridande samarbeten mellan vårdgivare.
Betoningen av integration mellan vård, forskning och utbildning.
En betydelsefull investering som ger långsiktigt samhällsekonomiskt värde.
En OPS-modell som använder sig av erfarenheter av tidigare europeiska projekt.
Rapporen framhåller också att NKS-projektet lyfter de nyckelfrågor som framtidens utbildningssjukhus ställs inför, nämligen vikten av att investera i anläggningar som stöder kontinuerlig innovation och kunskapsspridning och som tillåter snabb utveckling av nya teknologier och vårdmodeller. Detta är essentiella frågor för ett universitetssjukhus som vill vara en ledande spelare på arena med hård internationell konkurrens i framtiden, konstaterar WHO-rapporten.
Många andra gillar också Nya Karolinska
I måndags informerades Landstingsstyrelsens och Hälso- och sjukvårdsnämndens ledamöter om det aktuella läget i NKS-projektet och fick också del av remissvaren från ett 20-tal enheter och organisationer på ett förslag till Koncept Verksamhetsinnehåll som varit på remiss sedan slutet av maj i år.
Flertalet remissvar stödjer konceptet förslag på väsentliga punkter:
Att sjukhusets motto skall vara "patienten först"
Att sjukhuset skall präglas av nya arbetssätt inom sjukhuset och i samverkan med andra vårdgivare
Att sjukhuset ska samverka med andra vårdgivare i väl utvecklade nätverk
Att sjukhuset skall organiseras i multidisciplinära medicinska temaområden
Att sjukvård, forskning och undervisning tydligare integreras i hela sjukvårdssystemet
Att högspecialiserad vård koncentreras till universitetssjukhuset
Att sjukhuset ska profileras mot strategiska satsningsområden
Att samverkan mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting fördjupas avseende ledning, styrning och
När det gäller den övergripande analysen och planeringen för hälso- och sjukvården i vårt landsting inför och efter NKS etablering så sägs i remissvaren att arbetet behöver ske skyndsamt. Det finns också synpunkter på att förslaget om nya arbetssätt behöver utvecklas och implementeras snarast.
Nu ska vi ta vara på alla synpunkter, överväga, reflektera och arbeta vidare med visionen och utvecklingen lika beslutsamt som hittills.
Anbudstiden för OPS-upphandlingen har gått ut och hösten och vintern kommer att behöva mycket tid och engagemang för att vi ska nå målen vi inriktar oss på och att vi även fortsättningsvis kan hålla tidplanerna.
PS: Grattis på 71-årsdagen, Alf Svensson!!!
2009:25
Tack för synpunkter om vårdplatser!
Varmt tack till alla som hörde av er om mina synpunkter på behovet av vårdplatser i förra veckans reflexioner. Alldeles säkert kommer jag att ha anledning att återkomma till ämnet.
Tänk vad tiden går…
Den här veckan är det 18 år sedan jag för första gången vistades i Landstingshuset på Kungsholmen som nyvald ledamot och småningom landstingsråd och gruppledare. Några tycker att det är en lång tid, andra att den är alldeles för lång och själv tycker jag att det gått väldigt fort. Jag har aldrig firat den här septemberveckan med jubileumstankar någon gång, men idag på väg till pappershandeln på lunchen för att införskaffa en kalender för valåret, och med ett år till nästa val, så började jag tänka en del på vad jag och vi kristdemokrater som parti uträttat genom åren. Ni som följer mina reflexioner fick en sammanställning härom veckan.
Slutsålt till Patientsäkerhetsdagen
Den 22 oktober går Patientsäkerhetsdagen 2009 av stapeln i Stockholms läns landsting. I år befinner vi oss på Södertörns Högskola. I går vid 17-tiden fanns 9 platser kvar tills aulan är fylld. Otroligt roligt att så många visar så stort intresse för innevarande decenniums viktigaste fråga.
Jag hade önskat att en av talarna skulle vara Sir Liam Donaldson. Han är ordförande i WHO:s patientsäkerhetskommitté, medicinsk rådgivare till den brittiska regeringen mm. Att han skulle finna skäl att komma till Stockholm med hänvisning till våra stora framgångar inom förbättrad patientsäkerhet var en vision jag tog upp i praktiskt taget alla valmöten jag medverkade i för tre år sedan. Visionen lever och Sir Liam får komma ett annat år.
En jättetrevlig nyhet: David Lega till Kristdemokraterna
"Varje människa är unik och i olika situationer kan vi behöva olika typer av stöd. Under de senaste åren har jag fått möjlighet att vara en inspirationskälla som föreläsare, men ser att politiken ger helt nya möjligheter. Med hjälp av det stöd som jag har fått under min tid som idrottare och som funktionshindrad har jag hela tiden fortsatt att utvecklas, nu vill jag arbeta för att fler ska få samma möjligheter. Därför har jag gått med i Kristdemokraterna." Det säger David Lega, föreläsare, entreprenör och tidigare världsmästare i simning i en kommentar med anledning av att han deltar i Kristdemokraternas provval i Göteborg.
Välkommen, David, och tack för bidraget till generationsskiftet – eller, som jag hellre kallar det, den naturliga förnyelsen!
Varmt tack till alla som hörde av er om mina synpunkter på behovet av vårdplatser i förra veckans reflexioner. Alldeles säkert kommer jag att ha anledning att återkomma till ämnet.
Tänk vad tiden går…
Den här veckan är det 18 år sedan jag för första gången vistades i Landstingshuset på Kungsholmen som nyvald ledamot och småningom landstingsråd och gruppledare. Några tycker att det är en lång tid, andra att den är alldeles för lång och själv tycker jag att det gått väldigt fort. Jag har aldrig firat den här septemberveckan med jubileumstankar någon gång, men idag på väg till pappershandeln på lunchen för att införskaffa en kalender för valåret, och med ett år till nästa val, så började jag tänka en del på vad jag och vi kristdemokrater som parti uträttat genom åren. Ni som följer mina reflexioner fick en sammanställning härom veckan.
Slutsålt till Patientsäkerhetsdagen
Den 22 oktober går Patientsäkerhetsdagen 2009 av stapeln i Stockholms läns landsting. I år befinner vi oss på Södertörns Högskola. I går vid 17-tiden fanns 9 platser kvar tills aulan är fylld. Otroligt roligt att så många visar så stort intresse för innevarande decenniums viktigaste fråga.
Jag hade önskat att en av talarna skulle vara Sir Liam Donaldson. Han är ordförande i WHO:s patientsäkerhetskommitté, medicinsk rådgivare till den brittiska regeringen mm. Att han skulle finna skäl att komma till Stockholm med hänvisning till våra stora framgångar inom förbättrad patientsäkerhet var en vision jag tog upp i praktiskt taget alla valmöten jag medverkade i för tre år sedan. Visionen lever och Sir Liam får komma ett annat år.
En jättetrevlig nyhet: David Lega till Kristdemokraterna
"Varje människa är unik och i olika situationer kan vi behöva olika typer av stöd. Under de senaste åren har jag fått möjlighet att vara en inspirationskälla som föreläsare, men ser att politiken ger helt nya möjligheter. Med hjälp av det stöd som jag har fått under min tid som idrottare och som funktionshindrad har jag hela tiden fortsatt att utvecklas, nu vill jag arbeta för att fler ska få samma möjligheter. Därför har jag gått med i Kristdemokraterna." Det säger David Lega, föreläsare, entreprenör och tidigare världsmästare i simning i en kommentar med anledning av att han deltar i Kristdemokraternas provval i Göteborg.
Välkommen, David, och tack för bidraget till generationsskiftet – eller, som jag hellre kallar det, den naturliga förnyelsen!
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:24
Om vårdplatser
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
Radio Stockholm har i ett par inslag i början av veckan tagit upp frågan om behovet av flera vårdplatser på stockholmssjukhusen.
Morgoninslaget i går, tisdag, gav vid handen att Stockholms läns landsting är "sämst" i landet i fråga om antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Här finns 2,3 vårdplatser per 1000 invånare sades det. I landet är genomsnittet 2,7 per 1000 enligt Radio Stockholm. Och minskningen av antalet vårdplatser fortsätter minska, påstods det i programmet.
I OECD har Sverige lägst antal vårdplatser per invånare. Rent statistiskt finns inget att invända. Men att kalla det "sämst" är inte korrekt, påstår jag. Jag påstår vidare, att antalet vårdplatser inte ger någon information om vilken kvalitet och säkerhet som erbjuds.
Den fråga som massmedia bör undersöka är hur Sverige, och inte minst Stockholms läns landsting, kan erbjuda så hög och god kvalitet med förhållandevis lågt antal vårdplatser. Stockholms läns landsting har flest öppenvårdplatser jämfört med alla andra landsting.
Det är angeläget att analysera behovet av vårdplatser och bemanning. Läget i vårt landsting är sådant att vi behöver börja planera för omkring 400 nya vårdplatser under åren 2011-2014, dvs. under nästa mandatperiod. Jag har skäl att tro, att uppemot hälften av de nya vårdplatserna kommer att behövas inom den specialiserade äldresjukvården, dvs. inom geriatrisk slutenvård.
Landstinget behöver fortsätta den konstruktiva dialogen med länets kommuner i syfte att uppnå god balans mellan behovet av geriatrisk vård och kommunal omsorg. Kommunernas ansvar för att det skall finnas tillräckligt antal särskilda boendeplatser och omsorgsinsatser i eget boende behöver stärkas på sina håll.
När vi år 1999 började räkna personer som låg kvar på landstingets sjukhus och geriatriska kliniker och som egentligen borde få vistas hemma i kommunal omsorg var antalet över 400. Häromdagen hörde jag att antalet nu ligger kring 140-150. Var den motiverade balansen bör ligga är svårt att säga, men i slutet av mandatperioden 1999-2002 var vi nere i omkring 100 personer. Det antalet skulle mycket väl kunna fungera som ett gemensamt mål för landstinget och länets kommuner.
Med god balans mellan landstinget och kommuner i vårdplatsplaneringen finns goda möjligheter att minimera risken för överbeläggningar på sjukhusen och alltför tidiga utskrivningar.
Debatt i SVT i går
SVT bjöd tittarna på ett program i går, som än en gång tydligt visat att politiker från vänsterhåll förlorat både takt och sans. Ämnet var privat eller offentligt driven vård. Vänsterpartister i programmet och en miljöpartist försökte springa bort från den verklighet som vården befinner sig i. Birgitta Sevefjord som är gruppledare för vänstern i Stockholms läns landsting, vill köpa tillbaka Capio St. Göran till landstinget. En debatterande läkare med vänstersympatier ville inte tro på fakta. Carin Jämtin, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd i Stockholm vill begränsa vinst i privata välfärdsföretag, men utan besked om hur det skall gå till. Kanske kommer besked på höstens s-kongress. Och så ska socialdemokraterna kompromissa med vänstern och miljöpartiet innan det är dags att gå till valrörelse. Den rödgröna röran kommer att göra skäl för beteckningen, tror jag.
Capios koncerndirektör, Gunnar Nemeth, svarade i programmet lugnt och sakligt på alla frågor, redde ut begreppen för övriga deltagare i programmet och bidrog till att jag i går kväll och idag och i dagar som kommer känner stolthet för utvecklingen av offentligt finansierad och privat driven vård i Stockholm läns landsting. Jag påstår att det är politiskt meriterande för mig och mina kollegor i nuvarande och tidigare borgerliga ledningar i landstinget för den framsynthet och utvecklingskraft som visats de senaste nära 20 åren.
2009:23
"Dags för generationsskifte i landstinget"
Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. "Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget", skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på
Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.
Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.
Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.
Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:
Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
Pneumokockvaccinering av små barn
Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010
Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i
Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
Beredning och etablering av Nya Karolinska
Etableringen av Vårdval Stockholm
mm. mm
Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. "Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget", skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på
Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.
Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.
Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.
Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:
Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
Pneumokockvaccinering av små barn
Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010
Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i
Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
Beredning och etablering av Nya Karolinska
Etableringen av Vårdval Stockholm
mm. mm
Reflexioner 2009:21
Är "hyrläkare" ett problem?
Uppdrag Granskning tar inte upp annat än problem, snävt vinklade och med vissa poänger. Det programmet i förra veckan pekade mindre på är de brister som landstingen uppvisar i sin personalplanering. Och svårast har vi det med läkarna. Utbildningstiden är lång, behovet av olika specialiteter skiftar över tid och det fattas resurser. Om jag förstått rätt, så har vi aldrig någonsin haft så många läkare – och för den delen sjuksköterskor – i tjänst som nu. Ändå förefaller bristen på kompetenta läkare vara stor. Primärvården verkar ha störst brist på sina specialister, allmänläkare. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson Bågenholm, skriver i DN Debatt idag att det akut behövs 1~500 nya allmänläkare.
Jag tror att det handlar om mer än enbart anställningsvillkor och löner. Landstingens politiska ledningar behöver bli bättre på att analysera vilka vårdbehov som behöver prioriteras.
För en vecka sedan tog jag del av budgetförutsättningarna för den s.k. Tiohundranämnden i Norrtälje, dvs. den mellan landstinget och Norrtälje kommun gemensamma vård- och omsorgsnämnden. Kommunen har knappt 60~000 invånare, 6 procent är 80 år eller äldre. Den åldersgruppen behöver insatser som motsvarar omkring 53 procent av vårdresurserna. Med vissa variationer ser det lika ut i de flesta kommuner och landsting.
Om vi skulle välja att ta vår utgångspunkt för planering och finansiering i detta faktum, bli bättre på att analysera och beskriva vårdbehoven, så är jag övertygad om att vi inom 5-10 år har en mycket bättre balans mellan vårdbehov och vårdresurser. Det måste få ta några år, eftersom det kräver ett helt nytt sätt att arbeta, för både politiker, chefer och medarbetare.
Patientsäkerhetsdagen inträffar den 22 oktober 2009
Stockholms läns landsting genomför för andra gången en patientsäkerhetsdag. Den här gången är temat "Patientsäkerhet lönar sig för alla…" Ett omfattande och mycket spännande program har vi och i år har vi inrättat ett patientsäkerhetspris som kommer att delas ut i avslutningen av programmet. Vill du har programmet, maila till mig, så fixar jag det.
Uppdrag Granskning tar inte upp annat än problem, snävt vinklade och med vissa poänger. Det programmet i förra veckan pekade mindre på är de brister som landstingen uppvisar i sin personalplanering. Och svårast har vi det med läkarna. Utbildningstiden är lång, behovet av olika specialiteter skiftar över tid och det fattas resurser. Om jag förstått rätt, så har vi aldrig någonsin haft så många läkare – och för den delen sjuksköterskor – i tjänst som nu. Ändå förefaller bristen på kompetenta läkare vara stor. Primärvården verkar ha störst brist på sina specialister, allmänläkare. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson Bågenholm, skriver i DN Debatt idag att det akut behövs 1~500 nya allmänläkare.
Jag tror att det handlar om mer än enbart anställningsvillkor och löner. Landstingens politiska ledningar behöver bli bättre på att analysera vilka vårdbehov som behöver prioriteras.
För en vecka sedan tog jag del av budgetförutsättningarna för den s.k. Tiohundranämnden i Norrtälje, dvs. den mellan landstinget och Norrtälje kommun gemensamma vård- och omsorgsnämnden. Kommunen har knappt 60~000 invånare, 6 procent är 80 år eller äldre. Den åldersgruppen behöver insatser som motsvarar omkring 53 procent av vårdresurserna. Med vissa variationer ser det lika ut i de flesta kommuner och landsting.
Om vi skulle välja att ta vår utgångspunkt för planering och finansiering i detta faktum, bli bättre på att analysera och beskriva vårdbehoven, så är jag övertygad om att vi inom 5-10 år har en mycket bättre balans mellan vårdbehov och vårdresurser. Det måste få ta några år, eftersom det kräver ett helt nytt sätt att arbeta, för både politiker, chefer och medarbetare.
Patientsäkerhetsdagen inträffar den 22 oktober 2009
Stockholms läns landsting genomför för andra gången en patientsäkerhetsdag. Den här gången är temat "Patientsäkerhet lönar sig för alla…" Ett omfattande och mycket spännande program har vi och i år har vi inrättat ett patientsäkerhetspris som kommer att delas ut i avslutningen av programmet. Vill du har programmet, maila till mig, så fixar jag det.
Friday, August 21, 2009
SommarReflektion 2
Senast i Almedalen
Senast jag delade med mig av reflexioner var jag i Visby och Almedalsveckan. Tack för responsen från några av er på mitt förslag om att inrätta ett hälsodepartement efter valet 2010, ett departement som tar över nuvarande Socialdepartementets uppgifter utom pensionsfrågorna och Systembolaget som lyfts över till Näringsdepartementet. Det nya hälsodepartementet bör ta över frågorna om medicinsk/klinisk forskning från Utbildningsdepartementet. Se där, en konsultslutsats utan arvode.
Nytt lönsamhetsbegrepp
Innan Dagens Medicin stängde för sommaruppehåll i utgivningen, så hade jag ett inlägg i tidningen där jag bl.a. skrev: ”Det behövs ett nytt lönsamhetsbegrepp i hälso- och sjukvården, nämligen värde och vinst för patienten, inte bara retoriskt, utan bokstavligt. God kvalitet är inte dyrare än dålig kvalitet, snarare tvärtom. God kvalitet är mindre kostsam därför att diagnoserna blir säkrare, misstag i behandlingen färre, det medför färre komplikationer och snabbare återhämtning och ”onödiga” ingrepp kan minimeras. Även för samhället blir det vinster: kvalitetsutveckling behöver inte leda till ständigt ökande kostnader.
Jag kom att tänka på artikeln när jag för någon vecka sedan läste Carin Jämtins (S) idé om att förbjuda vinst för privata aktörer aktiva inom välfärdssektorn. Inte ens Mona Sahlin verkade gilla utspelet. I DN i går läser jag Göran Rosenbergs kolumn om ”vinsten med vården” och kan konstatera, att vinst, överskott eller lönsamhet inom välfärdens sektorer är kontroversiella begrepp. Numera är väl alla partier utom Ohlyvänstern för att välfärdens tjänster kan erbjudas av både kommer, landsting och privata företag. Oavsett driftform så är balans mellan intäkter och kostnader ett kriterium för överlevnad. Och om det behövs investeringar, ja då behövs vinst, överskott och tydlig lönsamhet i krass mening.
Extra landstingsfullmäktige på tisdag om maten
Har ni hört talas om upphandlingen av patientmat i Stockholms läns landsting, fas 1? Det har jag. Och på tisdag, den 25 augusti, fyra dagar efter årets surströmmingspremiär… Visst ska upphandlingar ske på ett oantastligt och formellt korrekt sätt, visst ska resultatet av en patientmatupphandling kunna uppskattas av patienterna på våra sjukhus och fungera med den kvalitet och säkerhet som känns mycket naturlig i sammanhanget.
Men nu har landstingsoppositionen surnat till. Extra landstingsfullmäktige, hot om JO-anmälan av ledande tjänstemän, avgångskrav för landstingsråd etc. Upptrappningen av oppositionens agerande har tappat alla proportioner. Det förtjänar att påpekas, att S och V i fullmäktiges beslut om upphandlingen för ca två år sedan, faktiskt röstade för samma upphandlingsprocedur som Alliansen föreslog. Och man var lika överens i besluten om Kostpolicy och Kostförsörjningspolicy. Men nu är det som det är och debatten på tisdag hoppas jag kan medföra, att frågan får rätt proportioner. Till frågan om och diskussionen om matens kvalitet, återkommer jag.
Senast jag delade med mig av reflexioner var jag i Visby och Almedalsveckan. Tack för responsen från några av er på mitt förslag om att inrätta ett hälsodepartement efter valet 2010, ett departement som tar över nuvarande Socialdepartementets uppgifter utom pensionsfrågorna och Systembolaget som lyfts över till Näringsdepartementet. Det nya hälsodepartementet bör ta över frågorna om medicinsk/klinisk forskning från Utbildningsdepartementet. Se där, en konsultslutsats utan arvode.
Nytt lönsamhetsbegrepp
Innan Dagens Medicin stängde för sommaruppehåll i utgivningen, så hade jag ett inlägg i tidningen där jag bl.a. skrev: ”Det behövs ett nytt lönsamhetsbegrepp i hälso- och sjukvården, nämligen värde och vinst för patienten, inte bara retoriskt, utan bokstavligt. God kvalitet är inte dyrare än dålig kvalitet, snarare tvärtom. God kvalitet är mindre kostsam därför att diagnoserna blir säkrare, misstag i behandlingen färre, det medför färre komplikationer och snabbare återhämtning och ”onödiga” ingrepp kan minimeras. Även för samhället blir det vinster: kvalitetsutveckling behöver inte leda till ständigt ökande kostnader.
Jag kom att tänka på artikeln när jag för någon vecka sedan läste Carin Jämtins (S) idé om att förbjuda vinst för privata aktörer aktiva inom välfärdssektorn. Inte ens Mona Sahlin verkade gilla utspelet. I DN i går läser jag Göran Rosenbergs kolumn om ”vinsten med vården” och kan konstatera, att vinst, överskott eller lönsamhet inom välfärdens sektorer är kontroversiella begrepp. Numera är väl alla partier utom Ohlyvänstern för att välfärdens tjänster kan erbjudas av både kommer, landsting och privata företag. Oavsett driftform så är balans mellan intäkter och kostnader ett kriterium för överlevnad. Och om det behövs investeringar, ja då behövs vinst, överskott och tydlig lönsamhet i krass mening.
Extra landstingsfullmäktige på tisdag om maten
Har ni hört talas om upphandlingen av patientmat i Stockholms läns landsting, fas 1? Det har jag. Och på tisdag, den 25 augusti, fyra dagar efter årets surströmmingspremiär… Visst ska upphandlingar ske på ett oantastligt och formellt korrekt sätt, visst ska resultatet av en patientmatupphandling kunna uppskattas av patienterna på våra sjukhus och fungera med den kvalitet och säkerhet som känns mycket naturlig i sammanhanget.
Men nu har landstingsoppositionen surnat till. Extra landstingsfullmäktige, hot om JO-anmälan av ledande tjänstemän, avgångskrav för landstingsråd etc. Upptrappningen av oppositionens agerande har tappat alla proportioner. Det förtjänar att påpekas, att S och V i fullmäktiges beslut om upphandlingen för ca två år sedan, faktiskt röstade för samma upphandlingsprocedur som Alliansen föreslog. Och man var lika överens i besluten om Kostpolicy och Kostförsörjningspolicy. Men nu är det som det är och debatten på tisdag hoppas jag kan medföra, att frågan får rätt proportioner. Till frågan om och diskussionen om matens kvalitet, återkommer jag.
Tuesday, June 23, 2009
SommarReflexion 1
Det är Almedalen som gäller nästa vecka. Och inbjudningarna är många. Här kommer en till, som jag tycker bör prioriteras, i varje fall av personer som intresse av den senaste tandvårdsreformer som fyller 1 år på onsdag nästa vecka. Därför ett seminarium den 2 juli, dvs. på torsdagen. Frågan är om det finns luckor i tandvårdsreformen…
Så här beskrivs evenemanget på TLV:s hemsida:
Välkommen till vårt seminarium om tandvårdspolitik i förändring under Almedalsveckan. Under ledning av Erik Blix debatterar vi om fattiga och rika, rotfyllningar och tandlöshet, subventioner och prioriteringar.
Vi informerar också om tandvårdsreformen, som infördes för drygt ett år sedan, och de förändringar som är på gång och nu genomförs.
Tid och plats
Datum och tid: 2 juli, 10:00-12:00
Plats: Teatern på Strand Hotel, Strandgatan 34 i Visby
Medverkande
· Stig Nyman, TLV, ordförande i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och bitr. finanslandstingsråd i Stockholms läns landsting.
- Björn Klinge, TLV, ledamot i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och professor vid Karolinska Institutet, Institutionen för Odontologi.
- Göran Arvidsson, TLV, ledamot i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och docent i ekonomi.
- Eva Andersson, generalsekreterare Privattandläkarna.
· Eva Ljung, tandvårdsdirektör för landstinget i Uppsala län och vice ordförande i Folktandvårdsföreningen.
Moderator är Erik Blix.
Vi har även en egen sida på webben för vårt framförande: www.tlv.se/almedalen
Klicka vidare och läs mer om tandvårdsreformen!
Så här beskrivs evenemanget på TLV:s hemsida:
Välkommen till vårt seminarium om tandvårdspolitik i förändring under Almedalsveckan. Under ledning av Erik Blix debatterar vi om fattiga och rika, rotfyllningar och tandlöshet, subventioner och prioriteringar.
Vi informerar också om tandvårdsreformen, som infördes för drygt ett år sedan, och de förändringar som är på gång och nu genomförs.
Tid och plats
Datum och tid: 2 juli, 10:00-12:00
Plats: Teatern på Strand Hotel, Strandgatan 34 i Visby
Medverkande
· Stig Nyman, TLV, ordförande i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och bitr. finanslandstingsråd i Stockholms läns landsting.
- Björn Klinge, TLV, ledamot i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och professor vid Karolinska Institutet, Institutionen för Odontologi.
- Göran Arvidsson, TLV, ledamot i Nämnden för statligt tandvårdsstöd och docent i ekonomi.
- Eva Andersson, generalsekreterare Privattandläkarna.
· Eva Ljung, tandvårdsdirektör för landstinget i Uppsala län och vice ordförande i Folktandvårdsföreningen.
Moderator är Erik Blix.
Vi har även en egen sida på webben för vårt framförande: www.tlv.se/almedalen
Klicka vidare och läs mer om tandvårdsreformen!
Thursday, May 28, 2009
Vårruset
I går deltog Pia i Kristdemokraternas lag i vårruset, tillsammans med Sara Lindberg, Sara Leion, Michaela Hollis och Lovisa Friberg. Över 15 000 tjejer och kvinnor njöt av det fina vädret och de vackra omgivningarna och Kristdemokraterna var på plats och delade ut material och äpplen till löparna.
Friday, May 15, 2009
Reflexioner no:15
Om patientmaten på Nya Karolinska mm
I början av veckan "avslöjade" Svenska Dagbladet vissa resultat av en upphandling av patientmaten vid några av våra sjukhus. Och så började en del spekulationer kring maten på Nya Karolinska. Men det var just spekulationer och med spekulationer som utgångspunkt, så flödar fantasin och debattlusten. Och då kan det vara på sin plats att försöka bidra till en balans i utspelen. Därför några rader om NKS-maten.
I samband med debatten om vilken tillagningsmetod för patientmat som planeras vid Nya Karolinsk Solna, är det viktigt att klargöra att det nya universitetssjukhuset förbereds för flera tänkbara lösningar i framtiden. Sjukhuset kommer att ha tre restauranger, med möjlighet att leverera också patientmat. Sjukhuset kommer också att utrustas antingen med sk beredningskök, där man kan laga färdigt mat som förberetts utanför sjukhuset eller så byggs ett komplett tillagningskök.
Valet av lösning avgörs först längre fram och beror på vilket metod för tillagning av patientmat som senare visar sig ge bäst kvalitet.
I vår planering, sedan några månader, har vi angett följande planering. Utöver de rena mottagningsfunktionerna, skall köken utrustas med viss utrustning för beredning samt biutrymmen, såsom förråd, kylar och frysrum etc. Detta ger flexibilitet i användningen: Det möjliggör t.ex. tillagning av speciell dietkost i köket och det finns också möjlighet att, i en händelse utebliven matleverans, (salmonellautbrott i centralköket, katastrofscenario eller liknande) tillaga mat på plats.
Mottagningskökets storlek skall möjliggöra ombyggnation till ett tillagningskök i framtiden, även om det innebär tillkommande installationer. Ventilation och avlopp skall dock redan initialt ligga på nivå för tillagningskök. Kökets utformning skall också möjliggöra anpassning av arbetssätt när nya tillagningsmetoder utvecklas.
Om maten på de andra sjukhusen torde debatten pågå några dagar till. Och idag uppmärksammas SvD-läsarna om att landstingsfullmäktiges beslut om att ge Landstingsstyrelsen och dess Produktionsutskott ansvaret för upphandlingen inte skulle ha följts. Det kan kanske dyka upp ytterligare problem i sammanhanget, som att det skulle ha varit alldeles för få anbudsgivare, att inte leverantörerna testats tillräckligt osv.
I början av veckan "avslöjade" Svenska Dagbladet vissa resultat av en upphandling av patientmaten vid några av våra sjukhus. Och så började en del spekulationer kring maten på Nya Karolinska. Men det var just spekulationer och med spekulationer som utgångspunkt, så flödar fantasin och debattlusten. Och då kan det vara på sin plats att försöka bidra till en balans i utspelen. Därför några rader om NKS-maten.
I samband med debatten om vilken tillagningsmetod för patientmat som planeras vid Nya Karolinsk Solna, är det viktigt att klargöra att det nya universitetssjukhuset förbereds för flera tänkbara lösningar i framtiden. Sjukhuset kommer att ha tre restauranger, med möjlighet att leverera också patientmat. Sjukhuset kommer också att utrustas antingen med sk beredningskök, där man kan laga färdigt mat som förberetts utanför sjukhuset eller så byggs ett komplett tillagningskök.
Valet av lösning avgörs först längre fram och beror på vilket metod för tillagning av patientmat som senare visar sig ge bäst kvalitet.
I vår planering, sedan några månader, har vi angett följande planering. Utöver de rena mottagningsfunktionerna, skall köken utrustas med viss utrustning för beredning samt biutrymmen, såsom förråd, kylar och frysrum etc. Detta ger flexibilitet i användningen: Det möjliggör t.ex. tillagning av speciell dietkost i köket och det finns också möjlighet att, i en händelse utebliven matleverans, (salmonellautbrott i centralköket, katastrofscenario eller liknande) tillaga mat på plats.
Mottagningskökets storlek skall möjliggöra ombyggnation till ett tillagningskök i framtiden, även om det innebär tillkommande installationer. Ventilation och avlopp skall dock redan initialt ligga på nivå för tillagningskök. Kökets utformning skall också möjliggöra anpassning av arbetssätt när nya tillagningsmetoder utvecklas.
Om maten på de andra sjukhusen torde debatten pågå några dagar till. Och idag uppmärksammas SvD-läsarna om att landstingsfullmäktiges beslut om att ge Landstingsstyrelsen och dess Produktionsutskott ansvaret för upphandlingen inte skulle ha följts. Det kan kanske dyka upp ytterligare problem i sammanhanget, som att det skulle ha varit alldeles för få anbudsgivare, att inte leverantörerna testats tillräckligt osv.
Thursday, May 7, 2009
Landstinget och influensan
Vi kommer alla att dö. Det är ett vallöfte vi vet alla landstingspolitiker kan stå för. Men frågan är hur rädda vi behöver vara på vägen mot döden och vad skälet till vår död kommer att vara. En svenska är sjuk i svininfluensa. Ändå har vi de senaste veckorna sett rubrikerna: "Detta kan verkligen explodera", ” Stockholm varnas: den är här" och rädslan späs på av att media basunerar ut att influensan "kan påverka" tre fjärdedelar av svenskarna. Samhällsservice hotas och så vidare.
Men vad är svininfluensa? Det är en influensa, en mutation av H1N1-viruset av det slag som ofta förekommer varje år i en mer eller mindre aggressiv form. Det är inte en pandemi, inte ännu. Kvällspressen kallar det ett "potentiellt hemskt virus", men alla virusinfektion kan potentiellt bli fruktansvärda. Influensa, oavsett prefix från valfri representant av djurriket, gör att du känner dig sjuk. Du bör ta medicin och vila. Du kommer att bli bra igen, om du inte har några komplicerande tillstånd innan du blev sjuk. Det är bäst att undvika nära kontakt med andra människor, som för en vanlig förkylning helt enkelt.
I Mexiko, har 2000 personer fått diagnosen svininfluensa. Cirka 150 av dem har dött, men det kan inte sägas finnas några patologiska tecken på att alla dessa dödsfall är kopplat till den nya influensaliknande stammen; för kom ihåg folk dör hela tiden efter att ha fått influensa. Inte någon annanstans i världen har någon dött av denna infektion och endast en handfull av den nya stammen bekräftas, hur mycket det än kan svida för redaktörerna.
Vi tycks ha förlorat all förmåga att bedöma risk. Vi måste kunna sätta statistik i sitt sammanhang. Vi kan inte relatera dåliga nyheter från Mexiko till en överhängande risk som oundvikligen kommer att ta våra liv. Risken för att få svininfluensa måste vara en på några miljoner. Hälsonyheter skrämmer oss lika bra som terroristhot. Någonstans har alltid någon ett intresse av detta. Vi är beroende av andra som har specialkunskaper för att ge råd och varna oss och ta emot rådgivning på saklig grund, vi använder oss alla av expertis för att bedöma risk och kommunicera den. Världshälsoorganisationen, alltid ivriga att placera sig själva i rampljuset, älskar att prata om att världen ska vara "redo" för en influensapandemi, uppenbarligen på grund av att ingen har skett på en tid. Men det finns inga uppenbara medicinska skäl för denna skrämselpropaganda. Vi antar att världen med samma logik ska vara "redo" för ett andra 11 september.
Som sagt, hälsa skrämmer och via villiga journalister kan mediahungriga läkare, folkhälsotjänstemän i Östersund, Smittskyddsinstitut öppet bråka med Socialstyrelsen och diverse läkemedelsföretag medvetet dra nytta av att manipulera hälsovarningar och den nu rådande kollektiva influensafebern. Nu rekommenderades resenärer att inte åka till Centralamerika på grund av risken för att fånga influensa. Det skulle vara bättre att erbjuda en sådan varning mot den mexikanska kriminaliteten. Men sådan säkerhetshysteri anas sällan. Samma vansinne inträffade med Galna Ko-sjukan, SARS och fågelinfluensan, då WHO varje gång konstaterade att "det kommer att bli 2000-talets första pandemi". Epidemiologer älskar alltså ordet "kan" eftersom det alltid kan försäkra dem om en rubrik.
Under tiden har landstingen i Sverige att hantera riktiga vårdfaror, MRSA, vårdskador, eller TBE alla vilka på sitt sätt spelar en betydligt större roll i tusentals dödsfall på svenska sjukhus än någon svininfluensa gör. Men liksom dödsfall i alkoholism, har vi kommit att betrakta dessa infektioner och olyckor som ett missöde i livet, en risk som vi har accepterat och dolt. Undvikbara smittor och olyckor är inte som svininfluensa, det ger inte en möjlighet för offentliga personer att skrämma och spendera pengar, de har inga rubriker och ingen nationell eller EU-prioritet. De som drabbas måste lida flera år i tystnad utan massor av extra satsningar eller ministermöten i Bryssel. Det perspektivet vill vi påminna alla om.
Går det trots alla larm att lita på svensk hälso- och sjukvård? Självklart! Sverige har bland de bästa medicinska resultaten i världen och landets vårdgivare levererar en vård som många länder avundas oss. Men patientsäkerheten måste prioriteras ännu högre och realism måste prägla hur vi behandlar hot.
Men vad är svininfluensa? Det är en influensa, en mutation av H1N1-viruset av det slag som ofta förekommer varje år i en mer eller mindre aggressiv form. Det är inte en pandemi, inte ännu. Kvällspressen kallar det ett "potentiellt hemskt virus", men alla virusinfektion kan potentiellt bli fruktansvärda. Influensa, oavsett prefix från valfri representant av djurriket, gör att du känner dig sjuk. Du bör ta medicin och vila. Du kommer att bli bra igen, om du inte har några komplicerande tillstånd innan du blev sjuk. Det är bäst att undvika nära kontakt med andra människor, som för en vanlig förkylning helt enkelt.
I Mexiko, har 2000 personer fått diagnosen svininfluensa. Cirka 150 av dem har dött, men det kan inte sägas finnas några patologiska tecken på att alla dessa dödsfall är kopplat till den nya influensaliknande stammen; för kom ihåg folk dör hela tiden efter att ha fått influensa. Inte någon annanstans i världen har någon dött av denna infektion och endast en handfull av den nya stammen bekräftas, hur mycket det än kan svida för redaktörerna.
Vi tycks ha förlorat all förmåga att bedöma risk. Vi måste kunna sätta statistik i sitt sammanhang. Vi kan inte relatera dåliga nyheter från Mexiko till en överhängande risk som oundvikligen kommer att ta våra liv. Risken för att få svininfluensa måste vara en på några miljoner. Hälsonyheter skrämmer oss lika bra som terroristhot. Någonstans har alltid någon ett intresse av detta. Vi är beroende av andra som har specialkunskaper för att ge råd och varna oss och ta emot rådgivning på saklig grund, vi använder oss alla av expertis för att bedöma risk och kommunicera den. Världshälsoorganisationen, alltid ivriga att placera sig själva i rampljuset, älskar att prata om att världen ska vara "redo" för en influensapandemi, uppenbarligen på grund av att ingen har skett på en tid. Men det finns inga uppenbara medicinska skäl för denna skrämselpropaganda. Vi antar att världen med samma logik ska vara "redo" för ett andra 11 september.
Som sagt, hälsa skrämmer och via villiga journalister kan mediahungriga läkare, folkhälsotjänstemän i Östersund, Smittskyddsinstitut öppet bråka med Socialstyrelsen och diverse läkemedelsföretag medvetet dra nytta av att manipulera hälsovarningar och den nu rådande kollektiva influensafebern. Nu rekommenderades resenärer att inte åka till Centralamerika på grund av risken för att fånga influensa. Det skulle vara bättre att erbjuda en sådan varning mot den mexikanska kriminaliteten. Men sådan säkerhetshysteri anas sällan. Samma vansinne inträffade med Galna Ko-sjukan, SARS och fågelinfluensan, då WHO varje gång konstaterade att "det kommer att bli 2000-talets första pandemi". Epidemiologer älskar alltså ordet "kan" eftersom det alltid kan försäkra dem om en rubrik.
Under tiden har landstingen i Sverige att hantera riktiga vårdfaror, MRSA, vårdskador, eller TBE alla vilka på sitt sätt spelar en betydligt större roll i tusentals dödsfall på svenska sjukhus än någon svininfluensa gör. Men liksom dödsfall i alkoholism, har vi kommit att betrakta dessa infektioner och olyckor som ett missöde i livet, en risk som vi har accepterat och dolt. Undvikbara smittor och olyckor är inte som svininfluensa, det ger inte en möjlighet för offentliga personer att skrämma och spendera pengar, de har inga rubriker och ingen nationell eller EU-prioritet. De som drabbas måste lida flera år i tystnad utan massor av extra satsningar eller ministermöten i Bryssel. Det perspektivet vill vi påminna alla om.
Går det trots alla larm att lita på svensk hälso- och sjukvård? Självklart! Sverige har bland de bästa medicinska resultaten i världen och landets vårdgivare levererar en vård som många länder avundas oss. Men patientsäkerheten måste prioriteras ännu högre och realism måste prägla hur vi behandlar hot.
Sunday, April 26, 2009
Reflexioner 2009:28
2009-10-18
Reflexioner 2009:28
Management Lessons…
För en tid sedan fick jag en rekommendation att läsa Management Lessons from Mayo Clinic, skriven av Leonard L. Berry, ”distinguished Professor of Marketing” och Kent D. Seltman, ”Director of Marketing av Mayo Clinic,” 1992-2006. Boken är publicerad av Mac Graw Hill Companies. Tack Johan Thor för rekommendationen!!!
Efter att ha läst ungefär en tredjedel av boken är jag beredd att rekommendera den till läsning av alla sjukvårdspolitiker som har intresse av att inflyta på sjukvårdspolitiken även efter nästa val och inte bara fram till dess. En lika varm rekommendation vill jag rikta till de sjukhusledningar och ledarna för vårdens fackliga företrädare, som ännu inte läst boken.
För mig är det näraliggande och logiskt att koppla det jag läser och lär till arbetet med och planeringen för Nya Karolinska. Mayo är en av våra förebilder och därför går det att känna igen en del av de bärande idéerna från denna synnerligen framgångsrika verksamhet. Att förverkliga erfarenheterna från Mayos framgångsrika historia i vårt landsting och i Sverige skulle kunna bli det mest angelägna som sker parallellt med medicinska och medicintekniska framsteg om vi vågar börja tänka långsiktigt med fokus på patientens behov i första hand eller som Mayo uttrycker det: "patient first"
NKS – en tankesmedja
Arbetet med Nya Karolinska, NKS-projektet, bör betraktas som och erkännas vara en tankesmedja för framtidens hälso- och sjukvård.
I de kontakter jag själv och ledningen för projektet har haft under hösten, visar att de idéer som vi hittills haft och vägleder oss mot målet med Nya Karolinska kommer att kunna ha mycket stor betydelse för de närmaste årens sjukvårdspolitik. Därför vill jag uppmana mina läsare att medverka. Börja gärna med ett besök på hemsidan: [ http://www.nyakarolinskasolna.se ]www.nyakarolinskasolna.se
Alla konstruktiva bidrag är välkomna.
Ett tänkvärt citat:
“Operationsköerna till Grönköpings Hälso- och Sjukstuga, i synnerhet vad gäller knäledsoperationer, böra minska å längden, varför landstingsrådet Alarik Augustsson har beslutat, att de som stå i kön måste stå närmare varandra.”
Grönköpings Veckoblad nr 8, 2009
Reflexioner 2009:28
Management Lessons…
För en tid sedan fick jag en rekommendation att läsa Management Lessons from Mayo Clinic, skriven av Leonard L. Berry, ”distinguished Professor of Marketing” och Kent D. Seltman, ”Director of Marketing av Mayo Clinic,” 1992-2006. Boken är publicerad av Mac Graw Hill Companies. Tack Johan Thor för rekommendationen!!!
Efter att ha läst ungefär en tredjedel av boken är jag beredd att rekommendera den till läsning av alla sjukvårdspolitiker som har intresse av att inflyta på sjukvårdspolitiken även efter nästa val och inte bara fram till dess. En lika varm rekommendation vill jag rikta till de sjukhusledningar och ledarna för vårdens fackliga företrädare, som ännu inte läst boken.
För mig är det näraliggande och logiskt att koppla det jag läser och lär till arbetet med och planeringen för Nya Karolinska. Mayo är en av våra förebilder och därför går det att känna igen en del av de bärande idéerna från denna synnerligen framgångsrika verksamhet. Att förverkliga erfarenheterna från Mayos framgångsrika historia i vårt landsting och i Sverige skulle kunna bli det mest angelägna som sker parallellt med medicinska och medicintekniska framsteg om vi vågar börja tänka långsiktigt med fokus på patientens behov i första hand eller som Mayo uttrycker det: "patient first"
NKS – en tankesmedja
Arbetet med Nya Karolinska, NKS-projektet, bör betraktas som och erkännas vara en tankesmedja för framtidens hälso- och sjukvård.
I de kontakter jag själv och ledningen för projektet har haft under hösten, visar att de idéer som vi hittills haft och vägleder oss mot målet med Nya Karolinska kommer att kunna ha mycket stor betydelse för de närmaste årens sjukvårdspolitik. Därför vill jag uppmana mina läsare att medverka. Börja gärna med ett besök på hemsidan: [ http://www.nyakarolinskasolna.se ]www.nyakarolinskasolna.se
Alla konstruktiva bidrag är välkomna.
Ett tänkvärt citat:
“Operationsköerna till Grönköpings Hälso- och Sjukstuga, i synnerhet vad gäller knäledsoperationer, böra minska å längden, varför landstingsrådet Alarik Augustsson har beslutat, att de som stå i kön måste stå närmare varandra.”
Grönköpings Veckoblad nr 8, 2009
Saturday, April 25, 2009
Stigs reflexioner no:14
Tokigheter kan rättas till!
Häromdagen kunde vi läsa i DN att SL:s moderate ordförande Christer G. Wennerholm skulle ha sagt att "det kommer inte att stå något sjukhus där 2015…" Anledningen till uttalandet såg ut att vara SL:s fortsatta planering av en T-banelinje mellan Odenplan och Nya Karolinska, som nu går in i en fas av ytterligare utredning om alternativ med bussar och spårväg. Min förhoppning och ambition är att det skall bli T-bana till Nya Karolinska och jag tror att utredningen som nu ska göras kommer att visa att T-banelösningen är den bästa ur flera aspekter, inte minst i fråga om tillgänglighet och säkerhet, hållbarhet och långsiktighet. Jag ser fram emot en rad positiva uttalanden i den riktningen från moderata avsändare.
När vi i FoUU-utskottet arbetar vidare med beredningen av Nya Karolinska så har vi ingen som helst anledning att ändra i tidplanen. Vi ligger definitivt inte efter eller är försenade, tvärtom, vi har ett mycket bra tempo på ett spännande och utmanande arbete, ett arbete som samtidigt är synnerligen uppmuntrande.
Vilka möjligheter erbjuder oss framtiden?
Ju mer konkret vårt arbete med Nya Karolinska blir i fråga om verksamhetsinnehåll och i beskrivningen av konsekvenser för övrig sjukvård i vårt landsting, så blir frågorna allt flera och allt mer påtagliga. Tänk om vi kunde föra ett sansat samtal, utan förutfattade meningar och bindningar, om en vision för vårt landsting med siktet på perioden 2015-2020. Samtalet skall helst föras i och mellan partierna i landstinget, bland och mellan medarbetare och chefer etc. De möjligheter vi står inför är fantastiska. De har knappast varit så tydliga som just nu. Låt Nya Karolinska få bli en inspirationskälla för samtalen kring framtidens hälso- och sjukvård. Jag uppskattar alla er som reagerar på mina reflexioner och när det gäller Nya Karolinska och framtidsfrågorna, så är jag särskilt tacksam för kommentarer.
Häromdagen kunde vi läsa i DN att SL:s moderate ordförande Christer G. Wennerholm skulle ha sagt att "det kommer inte att stå något sjukhus där 2015…" Anledningen till uttalandet såg ut att vara SL:s fortsatta planering av en T-banelinje mellan Odenplan och Nya Karolinska, som nu går in i en fas av ytterligare utredning om alternativ med bussar och spårväg. Min förhoppning och ambition är att det skall bli T-bana till Nya Karolinska och jag tror att utredningen som nu ska göras kommer att visa att T-banelösningen är den bästa ur flera aspekter, inte minst i fråga om tillgänglighet och säkerhet, hållbarhet och långsiktighet. Jag ser fram emot en rad positiva uttalanden i den riktningen från moderata avsändare.
När vi i FoUU-utskottet arbetar vidare med beredningen av Nya Karolinska så har vi ingen som helst anledning att ändra i tidplanen. Vi ligger definitivt inte efter eller är försenade, tvärtom, vi har ett mycket bra tempo på ett spännande och utmanande arbete, ett arbete som samtidigt är synnerligen uppmuntrande.
Vilka möjligheter erbjuder oss framtiden?
Ju mer konkret vårt arbete med Nya Karolinska blir i fråga om verksamhetsinnehåll och i beskrivningen av konsekvenser för övrig sjukvård i vårt landsting, så blir frågorna allt flera och allt mer påtagliga. Tänk om vi kunde föra ett sansat samtal, utan förutfattade meningar och bindningar, om en vision för vårt landsting med siktet på perioden 2015-2020. Samtalet skall helst föras i och mellan partierna i landstinget, bland och mellan medarbetare och chefer etc. De möjligheter vi står inför är fantastiska. De har knappast varit så tydliga som just nu. Låt Nya Karolinska få bli en inspirationskälla för samtalen kring framtidens hälso- och sjukvård. Jag uppskattar alla er som reagerar på mina reflexioner och när det gäller Nya Karolinska och framtidsfrågorna, så är jag särskilt tacksam för kommentarer.
Friday, April 17, 2009
Stigs reflexioner no. 13
Det blev miljarder till kommuner och landsting i vårpropositionen
Alliansregeringen har i och med vårpropositionen visat, att välfärden skall värnas. Utöver de inkomsttillskott och kostnadsreduktioner som redan beslutats och bl.a. står att finna i årets statsbudget kom ytterligare tillskott i vårens budgetproposition till kommuner och landsting nu i veckan. Intressant att konstatera, att Allians för Sverige gör precis tvärtemot regeringen Persson under perioden efter 1998 års val. I tre år i rad drog s-regeringen in 1 ny miljard om året åren 2000, 2001 och 2002 enbart från stockholmslandstinget. Nu kan vi i stället tillgodogöras en miljard drygt de närmaste åren bara tack vare den senaste veckans tillskottsbeslut.
Och vad erbjuder oppositionen?
Om några veckor får vi veta vad riksdagsoppositionen har för alternativ. Det ska bli spännande att se vad dom kommer med och hur de avser att finansiera. Höjda skatter brukar vara standardreceptet. Det kanske inte blir så smakligt för de personer och väljare som antingen nu får gå ner i lön eller varslas eller sägs upp. Om några veckor får vi veta. Socialdemokraternas talesman i ekonomiskt politiska frågor, Thomas Östros, har hittills använt en begränsad del av sitt ordförråd i sina recensioner av regeringens politik. "För sent och för lite." Och varje åtgärd från regeringen oavsett karaktär eller omfång är, enligt Östros, uttryck för passivitet. Samtidigt kan vi konstatera, att folkets tilltro till alliansregeringen växer och tilltron till Östros och Sahlin krymper.
Så här tror jag om sjukvården
Jag tog mig för att skriva ett inlägg på en debattsida i Läkartidningen och som publicerades i nr 8 2009. Den har följts av flera inlägg och i nästa vecka kommer fler eller ännu ett och sannolikt veckan därpå.
Jag skrev det första inlägget för att delge lite av min vision av Nya Karolinska, vad vi behöver vägledas av osv. Lite visionärt, tyckte jag själv att det var och det har jag fått uppmuntran för, men också mothugg. Min attityd till svenska hälso- och sjukvård har ifrågasatts etc. Titta gärna in på Läkartidningens website och ta del av meningsutbytet.
Om Nya Karolinska
I mina reflexioner har jag delat med mig en del om Nya Karolinska och jag tycker det är angeläget att samtalet om framtidens hälso- och sjukvård bör få fortgå. Låt mig få uppmuntra till att följa arbetet med Nya Karolinska via dess hemsida:
www.nyakarolinskasolna.se Där finns en hel del skriftlig information och via Staffan Hildebrands videoupptagningar kan bl.a. det politiska arbetet följas.
Alliansregeringen har i och med vårpropositionen visat, att välfärden skall värnas. Utöver de inkomsttillskott och kostnadsreduktioner som redan beslutats och bl.a. står att finna i årets statsbudget kom ytterligare tillskott i vårens budgetproposition till kommuner och landsting nu i veckan. Intressant att konstatera, att Allians för Sverige gör precis tvärtemot regeringen Persson under perioden efter 1998 års val. I tre år i rad drog s-regeringen in 1 ny miljard om året åren 2000, 2001 och 2002 enbart från stockholmslandstinget. Nu kan vi i stället tillgodogöras en miljard drygt de närmaste åren bara tack vare den senaste veckans tillskottsbeslut.
Och vad erbjuder oppositionen?
Om några veckor får vi veta vad riksdagsoppositionen har för alternativ. Det ska bli spännande att se vad dom kommer med och hur de avser att finansiera. Höjda skatter brukar vara standardreceptet. Det kanske inte blir så smakligt för de personer och väljare som antingen nu får gå ner i lön eller varslas eller sägs upp. Om några veckor får vi veta. Socialdemokraternas talesman i ekonomiskt politiska frågor, Thomas Östros, har hittills använt en begränsad del av sitt ordförråd i sina recensioner av regeringens politik. "För sent och för lite." Och varje åtgärd från regeringen oavsett karaktär eller omfång är, enligt Östros, uttryck för passivitet. Samtidigt kan vi konstatera, att folkets tilltro till alliansregeringen växer och tilltron till Östros och Sahlin krymper.
Så här tror jag om sjukvården
Jag tog mig för att skriva ett inlägg på en debattsida i Läkartidningen och som publicerades i nr 8 2009. Den har följts av flera inlägg och i nästa vecka kommer fler eller ännu ett och sannolikt veckan därpå.
Jag skrev det första inlägget för att delge lite av min vision av Nya Karolinska, vad vi behöver vägledas av osv. Lite visionärt, tyckte jag själv att det var och det har jag fått uppmuntran för, men också mothugg. Min attityd till svenska hälso- och sjukvård har ifrågasatts etc. Titta gärna in på Läkartidningens website och ta del av meningsutbytet.
Om Nya Karolinska
I mina reflexioner har jag delat med mig en del om Nya Karolinska och jag tycker det är angeläget att samtalet om framtidens hälso- och sjukvård bör få fortgå. Låt mig få uppmuntra till att följa arbetet med Nya Karolinska via dess hemsida:
www.nyakarolinskasolna.se Där finns en hel del skriftlig information och via Staffan Hildebrands videoupptagningar kan bl.a. det politiska arbetet följas.
Wednesday, April 8, 2009
Veronica Palm sprider lögner om vården i Stockholm
Veronica Palm, sossarnas nya ordförande i Stockholm öppnar starkt med att sprida lögner om vårdvalet i Stockholm. Hon skriver i Metro att "Nationellt minskar vårdköerna, men inte i Stockholm. Här stimulerar man privata alternativ, där bara de som kan betala fullpris får plats" vilket inte är sant.
Alla patienter betalar samma avgift. Vården är solidariskt finansierad. Den gäller alla. Ingen lämnas utanför. Att insinuera något annat är falskt, dumdristigt och faller tillbaka på den som yttrat det. För socialdemokraterna är det naturligtvis besvärligt att vi i alliansen lyckats genomföra en reform som på så kort tid och med så positivt gensvar hos medborgarna.
Alla patienter betalar samma avgift. Vården är solidariskt finansierad. Den gäller alla. Ingen lämnas utanför. Att insinuera något annat är falskt, dumdristigt och faller tillbaka på den som yttrat det. För socialdemokraterna är det naturligtvis besvärligt att vi i alliansen lyckats genomföra en reform som på så kort tid och med så positivt gensvar hos medborgarna.
Thursday, April 2, 2009
Läkemedel och säkerhet
Var på ett seminarium om depression härom dagen. Där fick jag lära mig att nästan alla personer över 75 år i Stockholms län får sömnmedel. Hur kan det komma sig att läkare gör den bedömningen att nästan alla behöver sömnmedel? Sömnmedel ger ju dessutom ofta svåra biverkningar. Man kan ju undra om det finns en koppling mellan dessa läkemedel och alla fallskador som sker i hemmet? Äldre personer behöver inte lika mycket sömn som de yngre. Det är helt naturligt. Varför ska vi då ändra på det och söva ner dem? Min undran efter seminariet hänger fortfarande kvar; vet vi egentligen alltid vad vi utsätter äldre personer för?
Det talas mycket om läkemedelsförgiftningar i sjukvårdsbranchen. Ett sätt att komma minska antalet läkemedel och samtidigt öka patientsäkerheten är att göra läkemedelsgenomgångar, något Kd har varit ivrigá förespråkare för. Nu har det kommit ett nytt innovativt förslag från oss.
Förslaget från Kd:s arbetsgrupp riktas till äldre personer med mer än 10 läkemedel. De föreslår att äldre patienter ska ha en primårvårdsläkare som ges koordinationsansvar för alla läkemedel. Självklart ska det vara så tycker nog de allra flesta. Men inom läkarkåren blir det nog protester. Ju fler läkare man besöker som patient ju fler mediciner kan man få och dessutom olika mediciner som inte är koordinerade med varandra. Det är inte en dag för tidigt att dessa frågor diskuteras. Tänk om läkarkåren får sån tillit till varandra att de vågar ta bort läkemedel som någon annan satt in, då har vi kommit in bit på vägen.
Nu pågår en utbildning i landstinget som handlar om att öka patientsäkerheten. Det riktar sig till både politiker och höga chefer. Det räcker ju inte med att några eldsjälar tyvker det är viktigt att öka patientsäkerheten.
Vården räddar livet på människor genom den högteknologiska utvecklingen och vår högspecialiserade vård, men på vägen dit har vi glömt alla vanliga patienter som dött en undvikbar död och eller skadats i vården. Läkare säger idag att vården är en högriskverksamhet. Därför är det viktigt att alla yrkeskategorier involveras i arbetet med att öka säkerheten gentemot patienten och där kommer läkemedelshanteringen in som en viktig del.
Det talas mycket om läkemedelsförgiftningar i sjukvårdsbranchen. Ett sätt att komma minska antalet läkemedel och samtidigt öka patientsäkerheten är att göra läkemedelsgenomgångar, något Kd har varit ivrigá förespråkare för. Nu har det kommit ett nytt innovativt förslag från oss.
Förslaget från Kd:s arbetsgrupp riktas till äldre personer med mer än 10 läkemedel. De föreslår att äldre patienter ska ha en primårvårdsläkare som ges koordinationsansvar för alla läkemedel. Självklart ska det vara så tycker nog de allra flesta. Men inom läkarkåren blir det nog protester. Ju fler läkare man besöker som patient ju fler mediciner kan man få och dessutom olika mediciner som inte är koordinerade med varandra. Det är inte en dag för tidigt att dessa frågor diskuteras. Tänk om läkarkåren får sån tillit till varandra att de vågar ta bort läkemedel som någon annan satt in, då har vi kommit in bit på vägen.
Nu pågår en utbildning i landstinget som handlar om att öka patientsäkerheten. Det riktar sig till både politiker och höga chefer. Det räcker ju inte med att några eldsjälar tyvker det är viktigt att öka patientsäkerheten.
Vården räddar livet på människor genom den högteknologiska utvecklingen och vår högspecialiserade vård, men på vägen dit har vi glömt alla vanliga patienter som dött en undvikbar död och eller skadats i vården. Läkare säger idag att vården är en högriskverksamhet. Därför är det viktigt att alla yrkeskategorier involveras i arbetet med att öka säkerheten gentemot patienten och där kommer läkemedelshanteringen in som en viktig del.
Sunday, March 29, 2009
Stigs reflexioner no. 11
Quality Improvement and Patient Safety
Under förra veckan hade jag förmånen att delta I BMJ/IHI-konferensen i Berlin om kvalitetsutveckling och patientsäkerhet. De senaste åren har konferensen kunnat visa en egen kvalitetsutveckling som många fler svenska politiker kunde ha nytta av. I år deltog omkring 1.700 personer, varav ca 130 från Sverige. Inalles fem politiker och det är för lite. Den breda och djupa kunskap som erbjuds i seminarierna borde fler få del av. För den intresserade finns här länken till IHI, en av arrangörerna: http://www.ihi.org/ihi
Konferensen visar att patientsäkerhetsengagemanget mer och mer får formen av en social rörelse med ett ökande antal engagerade personer i allt flera länder. Jag drömmer om att vi ska få konferensen till Stockholm 2012. Då borde ett av argumenten för att lägga konferensen här vara att vi erbjuder Europas bästa patientsäkerhet. En av talarna tycker jag att Sir Liam Donaldson från WHO bör vara och så kunde han få dela ut patientsäkerhetspriset till Stockholm läns landsting…
Inga pengar till kommuner och landsting!?
Om några veckor får vi se om regeringen tänker satsa mer pengar på kommuner och landsting med anledning av den allmänna ekonomiska krisen eller inte. Besked har utlovats den 15 april i den s.k. vårpropositionen.
Om det inte skulle komma mer pengar, utöver de stöd som finns i gällande statliga budget, så får alla landsting, inklusive mitt eget, känna på hur det är att staten inte gör som vi hoppas. Det skulle påminna om den situation som rådde i fråga om utjämningssystemet under regeringen Persson från 2000 och framöver. Staten tog en ny miljard om året från stockholmslandstinget och delade ut till alla andra landsting. Vi tyckte att det kändes orättfärdigt och hade svårt att finansiera den kraftigt stigande avgiften (med 100 respektive 50 procent om året) med effektiviseringar i hälso- och sjukvården. De nu s-ledda landstingen borde inte kritisera alliansregeringen för ev. uteblivet utökat stöd i det här läget.
Vallöftet om ett nytt Södertälje Sjukhus
Åsiktsbyten kan komma snabbt. Socialdemokraternas förslag om att bygga ett nytt akutsjukhus i Södertälje överraskade mig, måste jag få erkänna. Jag erinrar mig lätt den motsatta s-ståndpunkten från året efter valet 2002. Då skulle Södertälje och Norrtälje sjukhus läggas ner som akutsjukhus. Min snälla recension blir att socialdemokraterna agerar lika kortsiktigt som de flesta andra politiker. Att utspelet är enbart taktiskt och populistiskt, är en annan recension. Och hur många gånger landstinget under s-ledning har skjutit upp renoveringar och förbättringar av nuvarande Södertälje sjukhus har jag inte hållit räkning på.
Jag kan inte hålla för uteslutet att det behövs nya akutsjukhus i vårt län inom några år. Befolkningsökningen är stor, vi växer med ett nytt Blekinge eller Jämtland vart 6-7 år. På 10-11 år växer vårt län med ett nytt Malmö etc.
För övrigt anser jag…
… att det behövs ett nytt lönsamhetsbegrepp i hälso- och sjukvården, nämligen värde och vinst för patienten, inte bara retoriskt, utan bokstavligt och beslutsamt. God kvalitet är inte dyrare än dålig kvalitet, snarare tvärtom. God kvalitet är mindre kostsam därför att diagnoserna blir säkrare, misstag i behandlingen färre, färre komplikationer, snabbare återhämtning och "onödiga" ingrepp kan minimeras. Även för samhället blir det vinster: kvalitetsutveckling behöver inte leda till ständigt ökande kostnader. Vi behöver lyfta den politiska blicken. Vi behöver börja tänka långsiktigt. Risken för fragmentisering i stället för helhetssyn är överhängande och i väsentlig grad onödig. De senaste årens tämligen ensidiga fokusering på tillgänglighet kan motiveras och resultaten är vinst för patienterna, men ännu mycket viktigare är behandlingsresultat, vårdkvalitet och patientsäkerhet. Svensk hälso- och sjukvårdspolitik måste sikta på att komma ikapp och passera Västeuropa och USA.
Under förra veckan hade jag förmånen att delta I BMJ/IHI-konferensen i Berlin om kvalitetsutveckling och patientsäkerhet. De senaste åren har konferensen kunnat visa en egen kvalitetsutveckling som många fler svenska politiker kunde ha nytta av. I år deltog omkring 1.700 personer, varav ca 130 från Sverige. Inalles fem politiker och det är för lite. Den breda och djupa kunskap som erbjuds i seminarierna borde fler få del av. För den intresserade finns här länken till IHI, en av arrangörerna: http://www.ihi.org/ihi
Konferensen visar att patientsäkerhetsengagemanget mer och mer får formen av en social rörelse med ett ökande antal engagerade personer i allt flera länder. Jag drömmer om att vi ska få konferensen till Stockholm 2012. Då borde ett av argumenten för att lägga konferensen här vara att vi erbjuder Europas bästa patientsäkerhet. En av talarna tycker jag att Sir Liam Donaldson från WHO bör vara och så kunde han få dela ut patientsäkerhetspriset till Stockholm läns landsting…
Inga pengar till kommuner och landsting!?
Om några veckor får vi se om regeringen tänker satsa mer pengar på kommuner och landsting med anledning av den allmänna ekonomiska krisen eller inte. Besked har utlovats den 15 april i den s.k. vårpropositionen.
Om det inte skulle komma mer pengar, utöver de stöd som finns i gällande statliga budget, så får alla landsting, inklusive mitt eget, känna på hur det är att staten inte gör som vi hoppas. Det skulle påminna om den situation som rådde i fråga om utjämningssystemet under regeringen Persson från 2000 och framöver. Staten tog en ny miljard om året från stockholmslandstinget och delade ut till alla andra landsting. Vi tyckte att det kändes orättfärdigt och hade svårt att finansiera den kraftigt stigande avgiften (med 100 respektive 50 procent om året) med effektiviseringar i hälso- och sjukvården. De nu s-ledda landstingen borde inte kritisera alliansregeringen för ev. uteblivet utökat stöd i det här läget.
Vallöftet om ett nytt Södertälje SjukhusÅsiktsbyten kan komma snabbt. Socialdemokraternas förslag om att bygga ett nytt akutsjukhus i Södertälje överraskade mig, måste jag få erkänna. Jag erinrar mig lätt den motsatta s-ståndpunkten från året efter valet 2002. Då skulle Södertälje och Norrtälje sjukhus läggas ner som akutsjukhus. Min snälla recension blir att socialdemokraterna agerar lika kortsiktigt som de flesta andra politiker. Att utspelet är enbart taktiskt och populistiskt, är en annan recension. Och hur många gånger landstinget under s-ledning har skjutit upp renoveringar och förbättringar av nuvarande Södertälje sjukhus har jag inte hållit räkning på.
Jag kan inte hålla för uteslutet att det behövs nya akutsjukhus i vårt län inom några år. Befolkningsökningen är stor, vi växer med ett nytt Blekinge eller Jämtland vart 6-7 år. På 10-11 år växer vårt län med ett nytt Malmö etc.
För övrigt anser jag…
… att det behövs ett nytt lönsamhetsbegrepp i hälso- och sjukvården, nämligen värde och vinst för patienten, inte bara retoriskt, utan bokstavligt och beslutsamt. God kvalitet är inte dyrare än dålig kvalitet, snarare tvärtom. God kvalitet är mindre kostsam därför att diagnoserna blir säkrare, misstag i behandlingen färre, färre komplikationer, snabbare återhämtning och "onödiga" ingrepp kan minimeras. Även för samhället blir det vinster: kvalitetsutveckling behöver inte leda till ständigt ökande kostnader. Vi behöver lyfta den politiska blicken. Vi behöver börja tänka långsiktigt. Risken för fragmentisering i stället för helhetssyn är överhängande och i väsentlig grad onödig. De senaste årens tämligen ensidiga fokusering på tillgänglighet kan motiveras och resultaten är vinst för patienterna, men ännu mycket viktigare är behandlingsresultat, vårdkvalitet och patientsäkerhet. Svensk hälso- och sjukvårdspolitik måste sikta på att komma ikapp och passera Västeuropa och USA.
Thursday, March 26, 2009
Oönskad eutanasi
Diskussionen om läkarassisterat självmord pågår just nu. Jag tycker det är bra att vi luftar olika åsikter. Min ingång är att vi människor har rätt till liv och vi har också rätt till vår död när den infinner sig men vi har inte rätt att bli dödade av någon annan.
Jag träffade en kvinna för några år sedan som argumenterade starkt för att det borde vara en självklarhet att tillåta eutanasi i Sverige. Hon berättade vidare om en kommande kampanj i Sverige för att på olika sätt väcka den frågan till liv.
Jag bestämde mig då för att om jag får politisk möjlighet skulle jag se till att det finns god tillgång till den palliativa kunskapen och vården i Stockholms län, så här i efterhand var det ju tur att hon och jag träffades. Jag kan idag konstatera att det i Stockholms län nu finns en god tillgång till palliativa enheter, team och hospice. Det finns också pengar avsatta för att de som bor på särskilda boenden och som är döende inte ska behöva åka in till sjukhuset när de ska dö, om de själva inte vill.
Det handlar om smärtlindring och finns den kunskapen och den omsorgen blir debatten om eutanasi överflödig. Det är en utmaning. Tillgång till palliativ vård och bra smärtlindring kommer att gälla alla, även de som dör på våra sjukhus.
Jag träffade en kvinna för några år sedan som argumenterade starkt för att det borde vara en självklarhet att tillåta eutanasi i Sverige. Hon berättade vidare om en kommande kampanj i Sverige för att på olika sätt väcka den frågan till liv.
Jag bestämde mig då för att om jag får politisk möjlighet skulle jag se till att det finns god tillgång till den palliativa kunskapen och vården i Stockholms län, så här i efterhand var det ju tur att hon och jag träffades. Jag kan idag konstatera att det i Stockholms län nu finns en god tillgång till palliativa enheter, team och hospice. Det finns också pengar avsatta för att de som bor på särskilda boenden och som är döende inte ska behöva åka in till sjukhuset när de ska dö, om de själva inte vill.
Det handlar om smärtlindring och finns den kunskapen och den omsorgen blir debatten om eutanasi överflödig. Det är en utmaning. Tillgång till palliativ vård och bra smärtlindring kommer att gälla alla, även de som dör på våra sjukhus.
Monday, March 23, 2009
Vårdvalets styrkor glöms bort
Det som SvD glömmer bort att skriva i artikeln är att det tackvare de 27 nya vårdcentralerna som har öppnats blivit en enormt ökad tillgänglighet i primärvården i Stockholm. Efter ett år med Vårdval Stockholm är erfarenheterna mycket positiva. Tillgängligheten har genomgått en rekordstor förbättring. Antalet besök hos husläkare har ökat med 311 000 (+12%). Den största ökningen har skett i områden som tidigare hade dålig tillgänglighet, tillexempel Kista och Rinkeby. Antalet listningsbara läkare inom primärvården har ökat från 989 till 1033. Det finns dessutom 8 fler mödravårdscentraler, 8 fler barnavårdscentraler och 31 fler fotsjukvårdare.
Patienterna har aldrig tidigare varit så nöjda med vården. nio av tio stockholmare som har besökt en vårdcentral tycker att vården som de fått har varit bra, mycket bra eller utmärkt. Anmälningar och klagomål till patientnämnden har genomgått en rekordstor minskning. Klagomål som rör tillgängligheten i primärvården har minskat med 34%!
Under socialdemokraternas tid i landstinget öppnades det bara fyra nya vårdcentraler under fyra år. . .vill någon gå tillbaka till den utvecklingen? Knappast.
Patienterna har aldrig tidigare varit så nöjda med vården. nio av tio stockholmare som har besökt en vårdcentral tycker att vården som de fått har varit bra, mycket bra eller utmärkt. Anmälningar och klagomål till patientnämnden har genomgått en rekordstor minskning. Klagomål som rör tillgängligheten i primärvården har minskat med 34%!
Under socialdemokraternas tid i landstinget öppnades det bara fyra nya vårdcentraler under fyra år. . .vill någon gå tillbaka till den utvecklingen? Knappast.
Friday, March 13, 2009
Stigs reflektioner no. 10
Debatten om fallet med läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus
Vi vet inte vad som döljer sig bakom åklagarens misstankar och läkaren är inte dömd. Jag vill gärna ansluta mig till de slutsatser som socialministern, Göran Hägglund, gav uttryck för i Svenska Dagbladets debattsida häromdagen. Man kan säga att det finns huvudsakligen tre tänkbara utfall på den nu uppkomna situationen.
För det första, om läkaren har följt de råd och den praxis som gäller och hon frias, då har gripandet varit ett beklagligt och tragiskt misstag.
För det andra, om läkaren uppsåtligt givit barnet en dödlig dos läkemedel och hon fälls, då är rättsläget klart. Det är ett agerande som uppenbart strider mot lagen.
Det är bara i det tredje utfallet, om läkaren har följt praxis och ändå fälls, som vi har ett problem som ställer krav på en ordentlig översyn av lagar och regler på området.
Ex-ministern Ylva Johansson attackerar i flera medier socialminister Göran Hägglund med anklagelser om hur dåliga riktlinjerna för läkarna är, riktlinjer som han ärvt efter henne och ett par av hennes företrädare. Göran Hägglund har sagt att sjukvården är "i livets tjänst". Han avser inte att ta ett enda steg mot att införa dödshjälp i Sverige. Klokt, insiktsfullt och hoppingivande. Den debatten kommer säkert att fortsätta. Mitt parti, kristdemokraterna, arbetar med ett nytt medicinsk etiskt program. Ett sådant arbete skulle alla partier ägna engagemang åt i stället för förhastade utspel.
Det finns starka skäl, som jag ser det, att hysa stor respekt för läkare och sjukvårdspersonal, som dagligen ställs inför svåra avgöranden. Det finns också skäl att med sans och måttfullhet ta det lugnt med snabba uttalanden. Jag uppskattar Socialstyrelsens initiativ till breda och djupa överläggningar i frågor som rests med anledning av den aktuella debatten.
Vi vet inte vad som döljer sig bakom åklagarens misstankar och läkaren är inte dömd. Jag vill gärna ansluta mig till de slutsatser som socialministern, Göran Hägglund, gav uttryck för i Svenska Dagbladets debattsida häromdagen. Man kan säga att det finns huvudsakligen tre tänkbara utfall på den nu uppkomna situationen.
För det första, om läkaren har följt de råd och den praxis som gäller och hon frias, då har gripandet varit ett beklagligt och tragiskt misstag.
För det andra, om läkaren uppsåtligt givit barnet en dödlig dos läkemedel och hon fälls, då är rättsläget klart. Det är ett agerande som uppenbart strider mot lagen.
Det är bara i det tredje utfallet, om läkaren har följt praxis och ändå fälls, som vi har ett problem som ställer krav på en ordentlig översyn av lagar och regler på området.
Ex-ministern Ylva Johansson attackerar i flera medier socialminister Göran Hägglund med anklagelser om hur dåliga riktlinjerna för läkarna är, riktlinjer som han ärvt efter henne och ett par av hennes företrädare. Göran Hägglund har sagt att sjukvården är "i livets tjänst". Han avser inte att ta ett enda steg mot att införa dödshjälp i Sverige. Klokt, insiktsfullt och hoppingivande. Den debatten kommer säkert att fortsätta. Mitt parti, kristdemokraterna, arbetar med ett nytt medicinsk etiskt program. Ett sådant arbete skulle alla partier ägna engagemang åt i stället för förhastade utspel.
Det finns starka skäl, som jag ser det, att hysa stor respekt för läkare och sjukvårdspersonal, som dagligen ställs inför svåra avgöranden. Det finns också skäl att med sans och måttfullhet ta det lugnt med snabba uttalanden. Jag uppskattar Socialstyrelsens initiativ till breda och djupa överläggningar i frågor som rests med anledning av den aktuella debatten.
Tuesday, March 3, 2009
Stigs reflektioner no. 9
Vårdval – var så god och välj!
Källa till glädje?
Källa till sorg?
Källa till polemik?
Varför gör ni inte som Halland? Varför gör ni inte som Skåne? Varför gör ni som ni gör? Det fria valet av läkare, det införde vi i Stockholms läns landsting 1993-1994. Den då unga husläkarlagen bröt sosseregeringen nacken av efter valet 1994. Man var troligen rädd för att en reform tillkommen under borgerlig ledning skulle lyckas. Visst hade den brister, liksom alla idag existerande s.k. vårdvalsystem och alla kommande.
I veckan publicerades en rapport, författad av socialdemokraterna i vårt landsting. Det enda som är bra är att patienterna får välja läkare får vi veta. Det uttalandet vill jag räkna som ett framsteg. Så har inte inställningen varit särskilt länge. Men allt annat är fel, dyrt, tokigt och så alarmerande dåligt att så stabila och erfarna s-politiker som Ingela Nylund-Watz och Dag Larsson är chockade och talar om groteska orättvisor. Jag vill inte tro dom. I kommentarerna säger man att den ökade tillgängligheten inte gagnar patienterna…
Under mina år i landstinget (jag är inne på mitt 18:e nu) så har jag inte mött särskilt många som lyft det för tillfället eller mandatperioden gällande ersättningssystemet till närheten av ett idealt system. Landstingsalliansen är angelägen om att medverka till ett system som förbättrar och säkrar vård och säkerhet, allt till gagn för patienterna. Steg för steg får tas för att närma oss en ideal modell för vår tid.
Ny politik för en ny tid?!
Jag ser att moderaternas sjukvårdspolitiska arbetsgrupp nu lagt en slutrapport om framtidens moderata vårdpolitik på sin partistyrelses bord för hantering på en partistämma senare i år. I det som lyfts fram som nytt tycker jag mig se två saker. Det ena att man näst intill ångrar den hittills förda sjukvårdspolitiken. Jag och mitt parti har tillsammans med framför allt moderaterna och folkpartiet reformerat sjukvården i vårt landsting under ett par decennier på sätt som fungerat som förebild för andra landsting. Det både vi kristdemokrater och moderaterna gjorde i början av 90-talet, och det kan även jag ångra, det var att vi hade svårt att skilja på mål och medel när vi initierade "konkurrensprogram" och inbjöd personalgrupper och vårdföretag att medverka i vårdgivandet. Det synsättet rättades snabbt till och idag finns ingen anledning att påstå att någon av oss haft fel fokus i vårdpolitiken. Tvärtom! Om vi slarvade med uttrycken, så blev väldigt mycket i våra reformer utomordentligt bra. Ett tecken på det, tycker jag, är att det snart bara är vänsterpartisterna som vill tillbaka till alltmer av samhällsägt inom hälso- och sjukvårdssektorn.
Det andra är de moderata önskningarna om mer av nationell styrning och ledning av vården. Jag delar inte alla av de tankar man för fram. Och jag delar heller inte min partivän Cathrine Pålsson Ahlgrens idéer i hennes inlägg i Dagens Medicin förra veckan. Hon förordar en statlig nämnd, i likhet med Nämnden för statligt tandvårdsstöd eller Nämnden för läkemedelsförmånen. Den nya nämnden skulle kunna heta Nämnden för sjukvårdsförmåner, eller nåt i den stilen. Jag tror att Cathrine har skäl att tänka om. Jag betraktar utspelet som en testballong. Och jag tror att den spricker.
Om Nya Karolinska
I förra veckans utgåva av Läkartidningen fick jag tillfälle att ge motiv och information om Nya Karolinska. Här erbjuder jag mina läsare möjlighet att titta närmare på inlägget här.
Källa till glädje?
Källa till sorg?
Källa till polemik?
Varför gör ni inte som Halland? Varför gör ni inte som Skåne? Varför gör ni som ni gör? Det fria valet av läkare, det införde vi i Stockholms läns landsting 1993-1994. Den då unga husläkarlagen bröt sosseregeringen nacken av efter valet 1994. Man var troligen rädd för att en reform tillkommen under borgerlig ledning skulle lyckas. Visst hade den brister, liksom alla idag existerande s.k. vårdvalsystem och alla kommande.
I veckan publicerades en rapport, författad av socialdemokraterna i vårt landsting. Det enda som är bra är att patienterna får välja läkare får vi veta. Det uttalandet vill jag räkna som ett framsteg. Så har inte inställningen varit särskilt länge. Men allt annat är fel, dyrt, tokigt och så alarmerande dåligt att så stabila och erfarna s-politiker som Ingela Nylund-Watz och Dag Larsson är chockade och talar om groteska orättvisor. Jag vill inte tro dom. I kommentarerna säger man att den ökade tillgängligheten inte gagnar patienterna…
Under mina år i landstinget (jag är inne på mitt 18:e nu) så har jag inte mött särskilt många som lyft det för tillfället eller mandatperioden gällande ersättningssystemet till närheten av ett idealt system. Landstingsalliansen är angelägen om att medverka till ett system som förbättrar och säkrar vård och säkerhet, allt till gagn för patienterna. Steg för steg får tas för att närma oss en ideal modell för vår tid.
Ny politik för en ny tid?!
Jag ser att moderaternas sjukvårdspolitiska arbetsgrupp nu lagt en slutrapport om framtidens moderata vårdpolitik på sin partistyrelses bord för hantering på en partistämma senare i år. I det som lyfts fram som nytt tycker jag mig se två saker. Det ena att man näst intill ångrar den hittills förda sjukvårdspolitiken. Jag och mitt parti har tillsammans med framför allt moderaterna och folkpartiet reformerat sjukvården i vårt landsting under ett par decennier på sätt som fungerat som förebild för andra landsting. Det både vi kristdemokrater och moderaterna gjorde i början av 90-talet, och det kan även jag ångra, det var att vi hade svårt att skilja på mål och medel när vi initierade "konkurrensprogram" och inbjöd personalgrupper och vårdföretag att medverka i vårdgivandet. Det synsättet rättades snabbt till och idag finns ingen anledning att påstå att någon av oss haft fel fokus i vårdpolitiken. Tvärtom! Om vi slarvade med uttrycken, så blev väldigt mycket i våra reformer utomordentligt bra. Ett tecken på det, tycker jag, är att det snart bara är vänsterpartisterna som vill tillbaka till alltmer av samhällsägt inom hälso- och sjukvårdssektorn.
Det andra är de moderata önskningarna om mer av nationell styrning och ledning av vården. Jag delar inte alla av de tankar man för fram. Och jag delar heller inte min partivän Cathrine Pålsson Ahlgrens idéer i hennes inlägg i Dagens Medicin förra veckan. Hon förordar en statlig nämnd, i likhet med Nämnden för statligt tandvårdsstöd eller Nämnden för läkemedelsförmånen. Den nya nämnden skulle kunna heta Nämnden för sjukvårdsförmåner, eller nåt i den stilen. Jag tror att Cathrine har skäl att tänka om. Jag betraktar utspelet som en testballong. Och jag tror att den spricker.
Om Nya Karolinska
I förra veckans utgåva av Läkartidningen fick jag tillfälle att ge motiv och information om Nya Karolinska. Här erbjuder jag mina läsare möjlighet att titta närmare på inlägget här.
Sunday, March 1, 2009
Stigs reflexioner no. 8
Inte bara en fråga om vårdgaranti och vårdplatsgaranti
Under förra veckoslutet tog med mig ett par veckoutgåvor av Läkartidningen till en läs- och skrivhelg i stugan. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson-Bågenholm, pläderar i en ledare för att det är dags för sjukvårdshuvudmännen att erbjuda vårdplatsgaranti, inte bara vårdgaranti. Det ligger en del i det, tycker jag.
Sverige har en erkänt god, för att inte säga hög, medicinsk och omvårdnadskvalitet. Men vi ligger efter i fråga om tillgänglighet. Kombinationen av hög medicinsk kvalitet och goda vårdresultat utan undvikbara vårdskador med hög tillgänglighet är idealtillståndet. Och dit måste vi sikta och för det skall vi arbeta.
Under samma veckoslut hann jag läsa en tredjedel av Patientsäkerhetsutredningen (Lundgren) och hela "Utredningen om patientens rätt" (Heinsoo; SOU 2008:127). I dessa båda statliga utredningar finns mycket intressant att ta del av, fördjupa sig uti och låta sig vägledas av.
Toivo Heinsoo har en nyckelmening, som jag ser det, i ett avsnitt om styrning och verksamhetsutveckling. Meningen lyder så här: "En utmaning i detta sammanhang är att tillse att de förslag på åtgärder som övervägs i reglerande syfte främjar och inte hindrar en fortsatt positiv verksamhetsutveckling lokalt och regionalt. Detta är en oerhärt mångfacetterad utmaning."
Alltför ofta fattar vi politiska beslut, bl.a. om ersättningsmodeller, som inte har framtiden för sig och som riskerar hindra verksamhetsutveckling i stället för att främja den.
Ett annat mycket tänkvärt citat i Heinsoos utredning är i sin tur ett citat från Hälso- och sjukvårdslagen, nämligen: "Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten ska vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet, god kvalitet av vården och främjar kostnadseffektivitet."
Jag vill påstå, att detta är lika mycket riktat till den politiska ledningen av hälso- och sjukvården som den är till t.ex. en lokal verksamhetschef. Om inte det hänger ihop, så erbjuder vi inte verksamhetschefens och andra medarbetare i vården bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar.
Patientsäkerhetsutredningen (SOU2008:117)
Här behöver jag komplettera läsningen med de återstående två tredjedelarna för att ge mina reflexioner om förslagen. Ett spännande förslag är att nuvarande Lagen om yrkesverksamhet i Hälso- och sjukvården skall ersättas av en särskild lag om patientsäkerhet. Flera av de föreslagna lagparagraferna förefaller självklara, men icke desto mindre angelägna att formulera och småningom stadfästa. Denna utredning, liksom Toivo Heinsoos, vill jag rekommendera till läsning av alla med engagemang i hälso- och sjukvårdspolitiken.
Under förra veckoslutet tog med mig ett par veckoutgåvor av Läkartidningen till en läs- och skrivhelg i stugan. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson-Bågenholm, pläderar i en ledare för att det är dags för sjukvårdshuvudmännen att erbjuda vårdplatsgaranti, inte bara vårdgaranti. Det ligger en del i det, tycker jag.
Sverige har en erkänt god, för att inte säga hög, medicinsk och omvårdnadskvalitet. Men vi ligger efter i fråga om tillgänglighet. Kombinationen av hög medicinsk kvalitet och goda vårdresultat utan undvikbara vårdskador med hög tillgänglighet är idealtillståndet. Och dit måste vi sikta och för det skall vi arbeta.
Under samma veckoslut hann jag läsa en tredjedel av Patientsäkerhetsutredningen (Lundgren) och hela "Utredningen om patientens rätt" (Heinsoo; SOU 2008:127). I dessa båda statliga utredningar finns mycket intressant att ta del av, fördjupa sig uti och låta sig vägledas av.
Toivo Heinsoo har en nyckelmening, som jag ser det, i ett avsnitt om styrning och verksamhetsutveckling. Meningen lyder så här: "En utmaning i detta sammanhang är att tillse att de förslag på åtgärder som övervägs i reglerande syfte främjar och inte hindrar en fortsatt positiv verksamhetsutveckling lokalt och regionalt. Detta är en oerhärt mångfacetterad utmaning."
Alltför ofta fattar vi politiska beslut, bl.a. om ersättningsmodeller, som inte har framtiden för sig och som riskerar hindra verksamhetsutveckling i stället för att främja den.
Ett annat mycket tänkvärt citat i Heinsoos utredning är i sin tur ett citat från Hälso- och sjukvårdslagen, nämligen: "Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten ska vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet, god kvalitet av vården och främjar kostnadseffektivitet."
Jag vill påstå, att detta är lika mycket riktat till den politiska ledningen av hälso- och sjukvården som den är till t.ex. en lokal verksamhetschef. Om inte det hänger ihop, så erbjuder vi inte verksamhetschefens och andra medarbetare i vården bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar.
Patientsäkerhetsutredningen (SOU2008:117)
Här behöver jag komplettera läsningen med de återstående två tredjedelarna för att ge mina reflexioner om förslagen. Ett spännande förslag är att nuvarande Lagen om yrkesverksamhet i Hälso- och sjukvården skall ersättas av en särskild lag om patientsäkerhet. Flera av de föreslagna lagparagraferna förefaller självklara, men icke desto mindre angelägna att formulera och småningom stadfästa. Denna utredning, liksom Toivo Heinsoos, vill jag rekommendera till läsning av alla med engagemang i hälso- och sjukvårdspolitiken.
Monday, February 16, 2009
Reflexioner 2009:08
2009-02-16
Reflexioner 2009:08
Inte bara en fråga om vårdgaranti och vårdplatsgaranti
Under förra veckoslutet tog med mig ett par veckoutgåvor av Läkartidningen till en läs- och skrivhelg i stugan. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson-Bågenholm, pläderar i en ledare för att det är dags för sjukvårdshuvudmännen att erbjuda vårdplatsgaranti, inte bara vårdgaranti. Det ligger en del i det, tycker jag.
Sverige har en erkänt god, för att inte säga hög, medicinsk och omvårdnadskvalitet. Men vi ligger efter i fråga om tillgänglighet. Kombinationen av hög medicinsk kvalitet och goda vårdresultat utan undvikbara vårdskador med hög tillgänglighet är idealtillståndet. Och dit måste vi sikta och för det skall vi arbeta.
Under samma veckoslut hann jag läsa en tredjedel av Patientsäkerhetsutredningen (Lundgren) och hela ”Utredningen om patientens rätt” (Heinsoo; SOU 2008:127). I dessa båda statliga utredningar finns mycket intressant att ta del av, fördjupa sig uti och låta sig vägledas av.
Toivo Heinsoo har en nyckelmening, som jag ser det, i ett avsnitt om styrning och verksamhetsutveckling. Meningen lyder så här: ”En utmaning i detta sammanhang är att tillse att de förslag på åtgärder som övervägs i reglerande syfte främjar och inte hindrar en fortsatt positiv verksamhetsutveckling lokalt och regionalt. Detta är en oerhärt mångfacetterad utmaning.”
Alltför ofta fattar vi politiska beslut, bl.a. om ersättningsmodeller, som inte har framtiden för sig och som riskerar hindra verksamhetsutveckling i stället för att främja den.
Ett annat mycket tänkvärt citat i Heinsoos utredning är i sin tur ett citat från Hälso- och sjukvårdslagen, nämligen: ”Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten ska vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet, god kvalitet av vården och främjar kostnadseffektivitet.”
Jag vill påstå, att detta är lika mycket riktat till den politiska ledningen av hälso- och sjukvården som den är till t.ex. en lokal verksamhetschef. Om inte det hänger ihop, så erbjuder vi inte verksamhetschefens och andra medarbetare i vården bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar.
Patientsäkerhetsutredningen (SOU2008:117)
Här behöver jag komplettera läsningen med de återstående två tredjedelarna för att ge mina reflexioner om förslagen. Ett spännande förslag är att nuvarande Lagen om yrkesverksamhet i Hälso- och sjukvården skall ersättas av en särskild lag om patientsäkerhet. Flera av de föreslagna lagparagraferna förefaller självklara, men icke desto mindre angelägna att formulera och småningom stadfästa. Denna utredning, liksom Toivo Heinsoos, vill jag rekommendera till läsning av alla med engagemang i hälso- och sjukvårdspolitiken.
Reflexioner 2009:08
Inte bara en fråga om vårdgaranti och vårdplatsgaranti
Under förra veckoslutet tog med mig ett par veckoutgåvor av Läkartidningen till en läs- och skrivhelg i stugan. Läkarförbundets ordförande, Eva Nilsson-Bågenholm, pläderar i en ledare för att det är dags för sjukvårdshuvudmännen att erbjuda vårdplatsgaranti, inte bara vårdgaranti. Det ligger en del i det, tycker jag.
Sverige har en erkänt god, för att inte säga hög, medicinsk och omvårdnadskvalitet. Men vi ligger efter i fråga om tillgänglighet. Kombinationen av hög medicinsk kvalitet och goda vårdresultat utan undvikbara vårdskador med hög tillgänglighet är idealtillståndet. Och dit måste vi sikta och för det skall vi arbeta.
Under samma veckoslut hann jag läsa en tredjedel av Patientsäkerhetsutredningen (Lundgren) och hela ”Utredningen om patientens rätt” (Heinsoo; SOU 2008:127). I dessa båda statliga utredningar finns mycket intressant att ta del av, fördjupa sig uti och låta sig vägledas av.
Toivo Heinsoo har en nyckelmening, som jag ser det, i ett avsnitt om styrning och verksamhetsutveckling. Meningen lyder så här: ”En utmaning i detta sammanhang är att tillse att de förslag på åtgärder som övervägs i reglerande syfte främjar och inte hindrar en fortsatt positiv verksamhetsutveckling lokalt och regionalt. Detta är en oerhärt mångfacetterad utmaning.”
Alltför ofta fattar vi politiska beslut, bl.a. om ersättningsmodeller, som inte har framtiden för sig och som riskerar hindra verksamhetsutveckling i stället för att främja den.
Ett annat mycket tänkvärt citat i Heinsoos utredning är i sin tur ett citat från Hälso- och sjukvårdslagen, nämligen: ”Ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten ska vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet, god kvalitet av vården och främjar kostnadseffektivitet.”
Jag vill påstå, att detta är lika mycket riktat till den politiska ledningen av hälso- och sjukvården som den är till t.ex. en lokal verksamhetschef. Om inte det hänger ihop, så erbjuder vi inte verksamhetschefens och andra medarbetare i vården bästa tänkbara verksamhetsförutsättningar.
Patientsäkerhetsutredningen (SOU2008:117)
Här behöver jag komplettera läsningen med de återstående två tredjedelarna för att ge mina reflexioner om förslagen. Ett spännande förslag är att nuvarande Lagen om yrkesverksamhet i Hälso- och sjukvården skall ersättas av en särskild lag om patientsäkerhet. Flera av de föreslagna lagparagraferna förefaller självklara, men icke desto mindre angelägna att formulera och småningom stadfästa. Denna utredning, liksom Toivo Heinsoos, vill jag rekommendera till läsning av alla med engagemang i hälso- och sjukvårdspolitiken.
Monday, February 2, 2009
Reflexioner 2009:06
2009-02-02
Reflexioner 2009:06
”Sahlin vill riva upp fri etablering i vården” (2009-01-31 Dagens Nyheter)
Med frontalangrepp mot regeringen och löften om att riva upp den fria etableringsrätten i vården, så inledde partiledaren Mona Sahlin (S) Socialdemokraternas "vårtoppmöte" i Västerås i fredags, berättar bl.a. Dagens Nyheter på årets sista januaridag. Samtidigt fick S-förslaget om nytt sjukvårdspolitiskt program kritik från tungt socialdemokratiskt håll, som publicerades på SvD:s debatt. Landstingsrådet Ingela Nylund Watz och riksdagsledamoten Mikael Damberg menar att en politik saknas för att använda sjukvården offensivt för att skapa tillväxt och jobb. Av debattartikeln framgår att de vill satsa på mer samverkan med industrin inom medicinsk och medicinsk teknisk forskning och utveckling. Ingela och Mikael efterlyser nytänkande, som enligt deras mening lyser med sin frånvaro i programförslaget.
I väsentlig grad kan jag hålla med debattörerna i deras slutsatser. En del av nytänkandet i debattartikeln av Ingela och Mikael uppfattar jag som ett relativt positivt svar på det som jag och Anders Lönnberg (s) skrev i vår DN-debattartikel i maj 2007, som jag i några delar i all ödmjukhet vill dela med mig av igen:
”De som förkunnar att valet står mellan offentlig och privat sektor har fel. Det är inte frågan om antingen eller utan om både och. Vi har en situation numera och kanske framför allt i Stockholms läns landsting som just återspeglar ”både och”.
Vi måste inleda en översyn av vår hälso- och sjukvårdspolitik med denna breda utgångspunkt. Om vi kan lyckas med det i ett blocköverskridande samarbete i syfte att utveckla vårdgivarnas verksamhetsförutsättningar, då har vi tagit ansvar på ett nytt sätt, på ett sätt som vi är övertygade om tilltalar många.
I Stockholms läns landsting befinner vi oss i ett läge där vi har alla förutsättningar att åstadkomma något helt nytt, något som kan tillgodose alla rimliga krav på modern hälso- och sjukvård. Tillfället erbjuds i planeringen och genomförandet av ”Nya Karolinska” Det arbetet kommer att behöva handla om mycket mer än nya lokaler på ett område nära Karolinska Institutet och gamla Karolinska. Det kommer att behöva handla om hälso- och sjukvårdens hela organisation och uppdrag i vårt landsting. Detta historiska tillfälle får vi inte missa.”
....
”Ytterligare skäl för ett närmare samarbete är behovet av stabila förutsättningar för näringslivets investeringar i hälso- och sjukvårdssektorn i Stockholm. Stockholm kan bli en dynamo för medicinsk teknik, läkemedel och bioteknik med jobb och tillväxt för hela regionen om vi kan få till stånd ett samarbetsklimat mellan näringsliv, forskning och sjukvård. Ett samförstånd över blockgränsen är en viktig förutsättning för att skapa en långsiktig trovärdighet för Stockholm som investeringsområde.”
Kommun- och landstingsdagar i Örebro
Med lätt överdrift påstod jag följande i mitten av förra veckan: ”Om jag räknat rätt, så genomför kristdemokraterna sina femtonde kommun- och landstingsdagar i Örebro i slutet av denna vecka”. Jag räknade fel, det var trettonde gången. I år var vi 1.140 deltagare som skaffade oss nya lärdomar och bytte erfarenheter från vardag och reformer inom den kommunala sektorn.
Nyttigt projekt i Norrtälje
Under kommun- och landstingsdagarna hade jag själv förmånen att tillsammans med förvaltningschefen Karin Thalén och vd Lars Skoglund medverka i ett seminarium om erfarenheter från ”TioHundra-projektet”, det som vi inledningsvis kallade för Norrtäljeprojektet. Det är en unik samverkan mellan Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting, där en politiskt sammansatt nämnd svarar för planering, beställning och finansiering av all vård och omsorg utom barnomsorg och tandvård. Ett vårdbolag, Tiohundra AB, ägt till lika delar av Norrtälje kommun och landstinget, ansvarar för driften av offentligt ägda verksamheter inom nämnda områden.
Intressant är att kunna konstatera att vården och omsorgen i allt väsentligt förbättrats, förtroendet från patienter och närstående har ökat och detta samtidigt som kostnadseffektiviteten förbättrats och styr- och ledningsfunktioner utvecklats. Det gläder mig alldeles särskilt eftersom jag betraktar mig och mitt parti som en av tillskyndarna av den organisation vi nu driver i projektform och som jag hoppas kan finna en permanent, förstärkt och utvecklad form efter den utvärdering som kommer att genomföras under året.
Ett tänkvärt citat:
”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.”
Reflexioner 2009:06
”Sahlin vill riva upp fri etablering i vården” (2009-01-31 Dagens Nyheter)
Med frontalangrepp mot regeringen och löften om att riva upp den fria etableringsrätten i vården, så inledde partiledaren Mona Sahlin (S) Socialdemokraternas "vårtoppmöte" i Västerås i fredags, berättar bl.a. Dagens Nyheter på årets sista januaridag. Samtidigt fick S-förslaget om nytt sjukvårdspolitiskt program kritik från tungt socialdemokratiskt håll, som publicerades på SvD:s debatt. Landstingsrådet Ingela Nylund Watz och riksdagsledamoten Mikael Damberg menar att en politik saknas för att använda sjukvården offensivt för att skapa tillväxt och jobb. Av debattartikeln framgår att de vill satsa på mer samverkan med industrin inom medicinsk och medicinsk teknisk forskning och utveckling. Ingela och Mikael efterlyser nytänkande, som enligt deras mening lyser med sin frånvaro i programförslaget.
I väsentlig grad kan jag hålla med debattörerna i deras slutsatser. En del av nytänkandet i debattartikeln av Ingela och Mikael uppfattar jag som ett relativt positivt svar på det som jag och Anders Lönnberg (s) skrev i vår DN-debattartikel i maj 2007, som jag i några delar i all ödmjukhet vill dela med mig av igen:
”De som förkunnar att valet står mellan offentlig och privat sektor har fel. Det är inte frågan om antingen eller utan om både och. Vi har en situation numera och kanske framför allt i Stockholms läns landsting som just återspeglar ”både och”.
Vi måste inleda en översyn av vår hälso- och sjukvårdspolitik med denna breda utgångspunkt. Om vi kan lyckas med det i ett blocköverskridande samarbete i syfte att utveckla vårdgivarnas verksamhetsförutsättningar, då har vi tagit ansvar på ett nytt sätt, på ett sätt som vi är övertygade om tilltalar många.
I Stockholms läns landsting befinner vi oss i ett läge där vi har alla förutsättningar att åstadkomma något helt nytt, något som kan tillgodose alla rimliga krav på modern hälso- och sjukvård. Tillfället erbjuds i planeringen och genomförandet av ”Nya Karolinska” Det arbetet kommer att behöva handla om mycket mer än nya lokaler på ett område nära Karolinska Institutet och gamla Karolinska. Det kommer att behöva handla om hälso- och sjukvårdens hela organisation och uppdrag i vårt landsting. Detta historiska tillfälle får vi inte missa.”
....
”Ytterligare skäl för ett närmare samarbete är behovet av stabila förutsättningar för näringslivets investeringar i hälso- och sjukvårdssektorn i Stockholm. Stockholm kan bli en dynamo för medicinsk teknik, läkemedel och bioteknik med jobb och tillväxt för hela regionen om vi kan få till stånd ett samarbetsklimat mellan näringsliv, forskning och sjukvård. Ett samförstånd över blockgränsen är en viktig förutsättning för att skapa en långsiktig trovärdighet för Stockholm som investeringsområde.”
Kommun- och landstingsdagar i Örebro
Med lätt överdrift påstod jag följande i mitten av förra veckan: ”Om jag räknat rätt, så genomför kristdemokraterna sina femtonde kommun- och landstingsdagar i Örebro i slutet av denna vecka”. Jag räknade fel, det var trettonde gången. I år var vi 1.140 deltagare som skaffade oss nya lärdomar och bytte erfarenheter från vardag och reformer inom den kommunala sektorn.
Nyttigt projekt i Norrtälje
Under kommun- och landstingsdagarna hade jag själv förmånen att tillsammans med förvaltningschefen Karin Thalén och vd Lars Skoglund medverka i ett seminarium om erfarenheter från ”TioHundra-projektet”, det som vi inledningsvis kallade för Norrtäljeprojektet. Det är en unik samverkan mellan Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting, där en politiskt sammansatt nämnd svarar för planering, beställning och finansiering av all vård och omsorg utom barnomsorg och tandvård. Ett vårdbolag, Tiohundra AB, ägt till lika delar av Norrtälje kommun och landstinget, ansvarar för driften av offentligt ägda verksamheter inom nämnda områden.
Intressant är att kunna konstatera att vården och omsorgen i allt väsentligt förbättrats, förtroendet från patienter och närstående har ökat och detta samtidigt som kostnadseffektiviteten förbättrats och styr- och ledningsfunktioner utvecklats. Det gläder mig alldeles särskilt eftersom jag betraktar mig och mitt parti som en av tillskyndarna av den organisation vi nu driver i projektform och som jag hoppas kan finna en permanent, förstärkt och utvecklad form efter den utvärdering som kommer att genomföras under året.
Ett tänkvärt citat:
”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.”
Monday, January 26, 2009
Reflexioner 2009:04
2009-01-23
Reflexioner 2009:04
Krisen hos kristdemokraterna – finns den?
Förra veckans val av kandidater till valsedeln inför årets val till EU-parlamentet hos kristdemokraterna har väckt uppståndelse så till den grad att det blir kvällstidningsuppslag och särskilt debattprogram i Public Servicetelevisionen.
Jag undrar om mitt partis hantering av provvalsresultat skiljer sig så markant från andra partiers. Jo, i ett fall skiljer det sig och det är i förhållande till miljöpartiets. Jag tycker mig ha sett att dom vänder på kuttingen. Provvalet med medlemsröster kommer sist.
Om skillnaden mellan provval och nominering hos moderaterna av t.ex. fru Bildt, har det inte varit så mycket medial uppståndelse. Inte heller har vi sett särskilt mycket om folkpartiets och ingenting om centerns.
Att nomineringskommittéernas förslag skiljer sig från beslutande organs slutsatser är vanligt och väcker inte så mycket uppseende. Att kristdemokraternas partifullmäktiges röstande delegater i utomordentlig stor utsträckning stödde nomineringskommitténs förslag hamnar i skuggan av debatten om Lennart Sacrédeus´ kandidatur.
Det har blåst många vindar emot kristdemokraterna, storm och orkan har förekommit. Jag minns 70-talets borgerliga väl organiserade kampanjer emot oss. Jag minns tydligt de 27 år det tog innan partiet kom in i riksdagen.
Vilka partier är i kris på riktigt? Frågan är om inte krisstämpeln lika gärna kunde sättas på centern och folkpartiet som nu utgör tredjedelar av vad dom varit. Nej, kristdemokraterna och alliansen har framtiden för sig. Valresultaten från 50-, 60- och 70-talen betyder ingenting idag. Att se tillbaka kan ge lite relief till dagens situation, men med de insikter vi har idag och som skall vara vägledande fram till tredje söndagen i september 2010, så knyter jag bara förhoppningar till de närmaste årens politiska arbete och väljarnas stöd i nästa allmänna val.
Vi är alldeles för korttänkta…
Villkoren för samhällets styrning av sjukvården behöver förändras. Det stora problemet är det politiskt ljumma intresset för långsiktigt verkande metoder. Vi skyller ibland på att mandatperioderna är för korta. Problemet är, anser jag, att många av oss är alltför korttänkta och sätter partiets välfärd före patienternas och medarbetarnas.
Jag läser i veckans nummer av Dagens Medicin, att moderaterna vill vara självkritiska med hänvisning till att man ”i för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll.” Så insiktsfullt. Men vad mer i artikeln av Filippa Reinfeldt och Per Schlingman? Svaret är ökat nationellt ansvar med bl.a. en patienträttighetslagstiftning som reglerar bland annat vilka maximala väntetider som skall gälla. Vällovligt, men alldeles för tunt, tycker jag.
Av sjukvårdsdebatten, den ofta alldeles för ytliga, så kan man få intryck av att alla patienter har likartade behov och alla kan mötas av slimmat sjukvårdssystem.
Innan man kan beskriva och lagstifta maximala väntetider, så måste vi ha bättre kunskap om vårdbehoven. Om det nationella ansvaret skall öka eller statens inflytande intervenera mera, så får staten lov att ställa upp för sjukvårdshuvudmännen och ge oss instrument och resurser för att identifiera och beskriva vårdbehoven så att de kan bli underlag för vår planering och finansiering, i stället för den nu väl evidensbaserade metoden, som går ut på att räkna upp vårdens resurser med lite mindre än förväntad inflation. Evidensen i sammanhanget uppmuntrar inte.
Ett tänkvärt citat:
”Simplicity is the utmost sophistication”.
Reflexioner 2009:04
Krisen hos kristdemokraterna – finns den?
Förra veckans val av kandidater till valsedeln inför årets val till EU-parlamentet hos kristdemokraterna har väckt uppståndelse så till den grad att det blir kvällstidningsuppslag och särskilt debattprogram i Public Servicetelevisionen.
Jag undrar om mitt partis hantering av provvalsresultat skiljer sig så markant från andra partiers. Jo, i ett fall skiljer det sig och det är i förhållande till miljöpartiets. Jag tycker mig ha sett att dom vänder på kuttingen. Provvalet med medlemsröster kommer sist.
Om skillnaden mellan provval och nominering hos moderaterna av t.ex. fru Bildt, har det inte varit så mycket medial uppståndelse. Inte heller har vi sett särskilt mycket om folkpartiets och ingenting om centerns.
Att nomineringskommittéernas förslag skiljer sig från beslutande organs slutsatser är vanligt och väcker inte så mycket uppseende. Att kristdemokraternas partifullmäktiges röstande delegater i utomordentlig stor utsträckning stödde nomineringskommitténs förslag hamnar i skuggan av debatten om Lennart Sacrédeus´ kandidatur.
Det har blåst många vindar emot kristdemokraterna, storm och orkan har förekommit. Jag minns 70-talets borgerliga väl organiserade kampanjer emot oss. Jag minns tydligt de 27 år det tog innan partiet kom in i riksdagen.
Vilka partier är i kris på riktigt? Frågan är om inte krisstämpeln lika gärna kunde sättas på centern och folkpartiet som nu utgör tredjedelar av vad dom varit. Nej, kristdemokraterna och alliansen har framtiden för sig. Valresultaten från 50-, 60- och 70-talen betyder ingenting idag. Att se tillbaka kan ge lite relief till dagens situation, men med de insikter vi har idag och som skall vara vägledande fram till tredje söndagen i september 2010, så knyter jag bara förhoppningar till de närmaste årens politiska arbete och väljarnas stöd i nästa allmänna val.
Vi är alldeles för korttänkta…
Villkoren för samhällets styrning av sjukvården behöver förändras. Det stora problemet är det politiskt ljumma intresset för långsiktigt verkande metoder. Vi skyller ibland på att mandatperioderna är för korta. Problemet är, anser jag, att många av oss är alltför korttänkta och sätter partiets välfärd före patienternas och medarbetarnas.
Jag läser i veckans nummer av Dagens Medicin, att moderaterna vill vara självkritiska med hänvisning till att man ”i för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll.” Så insiktsfullt. Men vad mer i artikeln av Filippa Reinfeldt och Per Schlingman? Svaret är ökat nationellt ansvar med bl.a. en patienträttighetslagstiftning som reglerar bland annat vilka maximala väntetider som skall gälla. Vällovligt, men alldeles för tunt, tycker jag.
Av sjukvårdsdebatten, den ofta alldeles för ytliga, så kan man få intryck av att alla patienter har likartade behov och alla kan mötas av slimmat sjukvårdssystem.
Innan man kan beskriva och lagstifta maximala väntetider, så måste vi ha bättre kunskap om vårdbehoven. Om det nationella ansvaret skall öka eller statens inflytande intervenera mera, så får staten lov att ställa upp för sjukvårdshuvudmännen och ge oss instrument och resurser för att identifiera och beskriva vårdbehoven så att de kan bli underlag för vår planering och finansiering, i stället för den nu väl evidensbaserade metoden, som går ut på att räkna upp vårdens resurser med lite mindre än förväntad inflation. Evidensen i sammanhanget uppmuntrar inte.
Ett tänkvärt citat:
”Simplicity is the utmost sophistication”.
Wednesday, January 21, 2009
Reflexioner 2009:03
2009-01-21
Reflexioner 2009:03
Kvalitetsupphandling – ett nytt verksamt utvecklingsmedel!
I och med 2009 inleds privat drift av ett par stora geriatriska enheter i Stockholms län. Igår invigdes Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus av socialministern, Göran Hägglund. Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus är den ena av de två klinker som kvalitetsupphandlades under 2008. Det politiska initiativet togs av min partikollega Pia Lidwall, gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämndens beredning för vård av äldre och multisjuka.
Sättet att upphandla skiljer sig markant från det traditionella inom sjukvården. Här blir det fokus på kvalitet och bara kvalitet i kombination med utvecklingsambitioner från entreprenören.
Det har gjorts en del kvalitetsupphandlingar från några kommuner för bl.a. äldreomsorg. Så vitt det är bekant för mig, så är den här geriatrikupphandlingen i Stockholm den första inom landstingssfären. Det är, som bekant, inte unikt att pionjärinsatserna görs i Stockholms läns landsting. Andra landsting är välkomna att välja den modell vi nu har prövat och som vi tror kommer att ge gott resultat.
I de områden som de två geriatriska sjukhusen verkar finns omkring 55~000 patienter. Upphandlingen av verksamheten vid Dalens sjukhus omfattar geriatrisk slutenvård, demensutredningar, avancerad hemsjukvård, palliativ vård och primärvårdsjour i södra Stockholm.
Berörda vårdberoende gamla och deras närstående är att gratulera och Capio Geriatrik vill jag önska all framgång.
Barack Obamas presidentvardag börjar idag
Intresset och stödet för USA:s nye president är stort och värt att uppmärksamma. Han analyseras runt om i världen och kommer att följas med växande intresse, tror jag.
I början av november förra året hade jag reflexioner inför valet av president i USA. Då skrev jag in ett par citat ur Obamas bok Audacity of Hope, som jag då just läst. Inför hans tillträde i ämbetet vill jag gärna dela med mig av det igen. Det får också bli dagens tänkvärda citat…
- The demands of party loyalty, the imperative of campaigns, and the amplification of conflict by the media all contribute to an atmosphere of suspicion. Moreover, most people who serve in Washington have been trained either as lawyers or as political operatives – professions that tend to place premium on winning arguments rather tan solving problems.
Good luck, Mr President!
Reflexioner 2009:03
Kvalitetsupphandling – ett nytt verksamt utvecklingsmedel!
I och med 2009 inleds privat drift av ett par stora geriatriska enheter i Stockholms län. Igår invigdes Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus av socialministern, Göran Hägglund. Capio Geriatrik vid Dalens sjukhus är den ena av de två klinker som kvalitetsupphandlades under 2008. Det politiska initiativet togs av min partikollega Pia Lidwall, gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting och ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämndens beredning för vård av äldre och multisjuka.
Sättet att upphandla skiljer sig markant från det traditionella inom sjukvården. Här blir det fokus på kvalitet och bara kvalitet i kombination med utvecklingsambitioner från entreprenören.
Det har gjorts en del kvalitetsupphandlingar från några kommuner för bl.a. äldreomsorg. Så vitt det är bekant för mig, så är den här geriatrikupphandlingen i Stockholm den första inom landstingssfären. Det är, som bekant, inte unikt att pionjärinsatserna görs i Stockholms läns landsting. Andra landsting är välkomna att välja den modell vi nu har prövat och som vi tror kommer att ge gott resultat.
I de områden som de två geriatriska sjukhusen verkar finns omkring 55~000 patienter. Upphandlingen av verksamheten vid Dalens sjukhus omfattar geriatrisk slutenvård, demensutredningar, avancerad hemsjukvård, palliativ vård och primärvårdsjour i södra Stockholm.
Berörda vårdberoende gamla och deras närstående är att gratulera och Capio Geriatrik vill jag önska all framgång.
Barack Obamas presidentvardag börjar idag
Intresset och stödet för USA:s nye president är stort och värt att uppmärksamma. Han analyseras runt om i världen och kommer att följas med växande intresse, tror jag.
I början av november förra året hade jag reflexioner inför valet av president i USA. Då skrev jag in ett par citat ur Obamas bok Audacity of Hope, som jag då just läst. Inför hans tillträde i ämbetet vill jag gärna dela med mig av det igen. Det får också bli dagens tänkvärda citat…
- The demands of party loyalty, the imperative of campaigns, and the amplification of conflict by the media all contribute to an atmosphere of suspicion. Moreover, most people who serve in Washington have been trained either as lawyers or as political operatives – professions that tend to place premium on winning arguments rather tan solving problems.
Good luck, Mr President!
Tuesday, January 20, 2009
Reflexioner 2009:02
2009-01-20
Reflexioner 2009:02
Idag har landstingsstyrelsen beslutat om bolagisering av Södertälje sjukhus. Det är ett bra beslut och bygger på en idé som jag själv varit med om att lansera och arbeta för. En av konsekvenserna av bolagiseringen är att den psykiatrisk verksamhet till styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, därför att verksamheten rymmer myndighetsbeslut, som bolag, även kommunala bolag, inte får hantera. Beslutet idag innebär också överföring av primärvården till SLSO.
Jag valde att inte delta i beslutet till den del som handlar om att primärvården överförs till SLSO. Den delen av beslutet betraktar jag som ett steg tillbaka i det utvecklingsarbete som hittills bedrivits och som bör vara en uttalad ambition för vårt landsting. Jag kan inte förlika mig med de övriga allianspartiernas ställningstagande och jag kan inte identifiera några bärande motiv för deras agerande. Mitt agerande torde inte överraska eftersom det har varit – och är – en linje som kristdemokraterna drivit i flera år. Det var också därför som vi gav vårt stöd till bildandet av Sjukvården i Salem, Nykvarn och Södertälje, som förkortats SNS. Det stödet gav inte Moderaterna och Folkpartiet den gången.
De kristdemokratiska motiven för att låta primärvården ingå i bolagiseringen av Södertälje sjukhus är bland annat följande. Framtidens patienter och vårdbehov kommer att behöva allt starkare vårdkedjor för att kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Ett effektivt sätt att tillgodose behovet av starkare vårdkedjor och vårdsamband, påstår vi, är att organisera vården mellan det som traditionellt betecknas primärvård med sjukhusvård, såväl akut som planerad.
I ”Tiohundraprojektet” har Stockholms läns landsting i samverkan och samägande med Norrtälje kommun tagit ytterligare steg i syfte att stärka vårdkedjor och vårdsamband på ett samlat och ambitiöst sätt. Det är ett val av organisation och samverkan som behöver värnas och stödjas.
Också för att kunna följa och utvärdera olika sätt att jämföra vårdresultat i olika vårdorganisationer vore det en fördel om den landstingsdrivna primärvården i Salem, Nykvarn och Södertälje införlivades i det nya bolaget.
Ett tänkvärt citat
”Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett
mycket viktigt beslut.”
(A.A. Milne)
Reflexioner 2009:02
Idag har landstingsstyrelsen beslutat om bolagisering av Södertälje sjukhus. Det är ett bra beslut och bygger på en idé som jag själv varit med om att lansera och arbeta för. En av konsekvenserna av bolagiseringen är att den psykiatrisk verksamhet till styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, därför att verksamheten rymmer myndighetsbeslut, som bolag, även kommunala bolag, inte får hantera. Beslutet idag innebär också överföring av primärvården till SLSO.
Jag valde att inte delta i beslutet till den del som handlar om att primärvården överförs till SLSO. Den delen av beslutet betraktar jag som ett steg tillbaka i det utvecklingsarbete som hittills bedrivits och som bör vara en uttalad ambition för vårt landsting. Jag kan inte förlika mig med de övriga allianspartiernas ställningstagande och jag kan inte identifiera några bärande motiv för deras agerande. Mitt agerande torde inte överraska eftersom det har varit – och är – en linje som kristdemokraterna drivit i flera år. Det var också därför som vi gav vårt stöd till bildandet av Sjukvården i Salem, Nykvarn och Södertälje, som förkortats SNS. Det stödet gav inte Moderaterna och Folkpartiet den gången.
De kristdemokratiska motiven för att låta primärvården ingå i bolagiseringen av Södertälje sjukhus är bland annat följande. Framtidens patienter och vårdbehov kommer att behöva allt starkare vårdkedjor för att kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Ett effektivt sätt att tillgodose behovet av starkare vårdkedjor och vårdsamband, påstår vi, är att organisera vården mellan det som traditionellt betecknas primärvård med sjukhusvård, såväl akut som planerad.
I ”Tiohundraprojektet” har Stockholms läns landsting i samverkan och samägande med Norrtälje kommun tagit ytterligare steg i syfte att stärka vårdkedjor och vårdsamband på ett samlat och ambitiöst sätt. Det är ett val av organisation och samverkan som behöver värnas och stödjas.
Också för att kunna följa och utvärdera olika sätt att jämföra vårdresultat i olika vårdorganisationer vore det en fördel om den landstingsdrivna primärvården i Salem, Nykvarn och Södertälje införlivades i det nya bolaget.
Ett tänkvärt citat
”Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett
mycket viktigt beslut.”
(A.A. Milne)
Thursday, January 15, 2009
Reflexioner 2009:01
2009-01-15
Reflexioner 2009:01
När jag för ett par veckor sedan gav uttryck för min önskan om nio månaders käbbelfri borgfred, så fick jag en hel del positiva reaktioner. Dock kom inga reaktioner från några politiska kollegor, varken bun eller bän. Antingen är jag helt fel ute eller så har jag i allt väsentligt rätt. Jag utgår från att jag har rätt, men det kan dröja innan jag tar upp frågan igen. Jag ska försöka praktisera tanken i stället. Jag skulle vilja arbeta så, att ingen på saklig grund har något att invända mot mina kloka förslag. Går det? Den som överlever får se…
Jag inleder 2009 med några korta reflexioner om Nya Karolinska och medieuppmärksamheten kring projektet den gångna veckan.
Om Nya Karolinska, NKS
I söndags publicerade Svenska Dagbladet en artikel om Nya Karolinska Solna. Den innehöll ett par kritiska röster, dels från Stockholms Läkarförening, dels från infektionssjukdomsspecialiserad professor.
Stockholms Läkarförenings ordförande, Thomas Flodin, som jag mötte i en dialog i Radio Stockholm i går eftermiddag i ämnet NKS, tycker jag har fel när han bl.a. påstår att ”alldeles för många frågor hänger i luften för att kunna bedöma om en investering i den här mångmiljardklassen verkligen håller måttet.” Sedan 2001 har de frågor Flodin torde avse, utretts, publicerats och diskuterats i många sammanhang.
I slutet av detta nya år kommer vi i FoUU-utskottet, som bereder bygget av NKS, att presentera vad det nya sjukhuset i detalj kommer att innehålla och vi kommer samtidigt att presentera en konsekvensbeskrivning av all övrig landstingsfinansierade vård i vårt landsting. I det arbetet ser jag gärna konstruktiv medverkan bl.a. från Stockholms Läkarförening.
Som de flesta intresserade torde veta, så finns rätt mycket beskrivet av NKS redan. Gå in på [ http://www.nyakarolinskasolna.se ]www.nyakarolinskasolna.se så får man en stor mängd aktuell information.
Infektionsprofessorn vänder sig emot vår inriktning att bygga enpatientrum i NKS. Det finns flera exempel på nya sjukhus, bland annat i Trondheim, som valt ”enkelrum” och funnit att det är ekonomiskt mera fördelaktigt än den traditionella lösningen med 2-4 patienter per rum. Jag påstår att professor Sven Britton har fel. Att han kallar det för ”ett potensprojekt för Stockholms sjukvårdspolitiker,” behöver han inte be om ursäkt för, men det stärker inte professorns trovärdighet i det sammanhang det är uttryckt.
Ett tänkvärt citat
”Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken.”
Reflexioner 2009:01
När jag för ett par veckor sedan gav uttryck för min önskan om nio månaders käbbelfri borgfred, så fick jag en hel del positiva reaktioner. Dock kom inga reaktioner från några politiska kollegor, varken bun eller bän. Antingen är jag helt fel ute eller så har jag i allt väsentligt rätt. Jag utgår från att jag har rätt, men det kan dröja innan jag tar upp frågan igen. Jag ska försöka praktisera tanken i stället. Jag skulle vilja arbeta så, att ingen på saklig grund har något att invända mot mina kloka förslag. Går det? Den som överlever får se…
Jag inleder 2009 med några korta reflexioner om Nya Karolinska och medieuppmärksamheten kring projektet den gångna veckan.
Om Nya Karolinska, NKS
I söndags publicerade Svenska Dagbladet en artikel om Nya Karolinska Solna. Den innehöll ett par kritiska röster, dels från Stockholms Läkarförening, dels från infektionssjukdomsspecialiserad professor.
Stockholms Läkarförenings ordförande, Thomas Flodin, som jag mötte i en dialog i Radio Stockholm i går eftermiddag i ämnet NKS, tycker jag har fel när han bl.a. påstår att ”alldeles för många frågor hänger i luften för att kunna bedöma om en investering i den här mångmiljardklassen verkligen håller måttet.” Sedan 2001 har de frågor Flodin torde avse, utretts, publicerats och diskuterats i många sammanhang.
I slutet av detta nya år kommer vi i FoUU-utskottet, som bereder bygget av NKS, att presentera vad det nya sjukhuset i detalj kommer att innehålla och vi kommer samtidigt att presentera en konsekvensbeskrivning av all övrig landstingsfinansierade vård i vårt landsting. I det arbetet ser jag gärna konstruktiv medverkan bl.a. från Stockholms Läkarförening.
Som de flesta intresserade torde veta, så finns rätt mycket beskrivet av NKS redan. Gå in på [ http://www.nyakarolinskasolna.se ]www.nyakarolinskasolna.se så får man en stor mängd aktuell information.
Infektionsprofessorn vänder sig emot vår inriktning att bygga enpatientrum i NKS. Det finns flera exempel på nya sjukhus, bland annat i Trondheim, som valt ”enkelrum” och funnit att det är ekonomiskt mera fördelaktigt än den traditionella lösningen med 2-4 patienter per rum. Jag påstår att professor Sven Britton har fel. Att han kallar det för ”ett potensprojekt för Stockholms sjukvårdspolitiker,” behöver han inte be om ursäkt för, men det stärker inte professorns trovärdighet i det sammanhang det är uttryckt.
Ett tänkvärt citat
”Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken.”
Subscribe to:
Posts (Atom)