2008-02-28
Reflexioner 2008:7
Blir sjukvården bättre med vårdval?
När gratistidningen Punkt.SE:s läsare fick frågan den här veckan om sjukvården blir bättre med vårdval med anledning av att fyra enhetschefer slutat i protest mot vårdvalet, så svarade 23 procent JA. NEJ svarade 77 procent.
Om det verkligen var frågan som ställdes, så var den omöjlig att svara på. Frågan måste ha haft ett propagandistiskt syfte. Om fyra chefer slutar att vara chefer på 4 av landstingets ca 180 vårdcentraler och i stället börjar träffa patienter, så behöver vården inte alls bli sämre, vilket svaret från den 77 procenten skulle kunna tolkas som. Patientmöten med erfarna läkare brukar normalt sett medföra bättre vård.
PRO, som jag vill beteckna som en synnerligen seriös organisation, har publicerat en rapport i veckan, byggd på underlag från Vårdval Stockholm efter ungefär en månads verksamhet. Där jämför man bl.a. Vårdval Halland som etablerades för 13-14 månader sedan med Vårdval Stockholm, som varit i gång i fyra veckor. Halland får berömmet och Stockholm klandras.
Lars Ohly (v) är mot privatisering i Södertälje!
Detta framgår av en nyhetsartikel som finns i Länstidningen i Södertälje idag efter hans studiebesök i går. Och jag som trodde att massmedias uppgift var att informera om det som avviker från det normala…
Om tidningen återger korrekt, skulle Lars Ohly ha sagt följande: ”Just nu är vården behovsstyrd, men den riskerar att bli efterfrågestyrd med en utförsäljning.” Ohly spär på oron i Södertälje med falska beskyllningar. Hans uttalande uppfattas som att en privat entreprenör i hälso- och sjukvården är en risk och ett hot. När Lars Ohlys partivänner i vänsterpartiet regerande landstinget efter valet 2002, så utsattes Södertälje sjukhus för det politiska hotet om nedläggning. Och det var på riktigt. Nu underblåser han och vänsterpartiet spekulationer. Då var det bråttom, mycket bråttom. Nu vill landstingsalliansen seriöst pröva om det finns alternativa lösningar som stärker hälso- och sjukvården i Salem, Nykvarn och Södertälje. Och det behöver få ta tid. Det behövs sansade samtal mera än folkomröstningar av den sort som nu bereds.
Konsultrapporten från förra året, som används som tillhygge i södertäljedebatten, var definitivt inte av den kvalitet man rimligen bör ställa, varken i analyser eller förslag till åtgärder. Glöm den! Den ger, enligt min mening, ingen som helst vägledning inför ambitionerna att förbättra och utveckla vården för dem som bor i området. Konsulternas idé om att lägga ut vårdbeställningar och finansiering på en entreprenör är direkt verklighetsfrämmande.
Årets uppmuntran till Scandic Hotels
Bemötandepriset är Stockholms läns landstings bidrag till att uppmuntra och belöna initiativ som förbättrar bemötande av människor med funktionshinder och ökar tillgängligheten, både fysiskt och kommunikativt, till landstingets olika verksamheter.
I nomineringen till 2007 års pris fanns också Scandic Hotels AB, nominerade av ett handikappförbund. Scandic är ju inte en landstingsverksamhet, men i juryn tyckte vi att de arbetar med bemötande och tillgänglighetsfrågor så målmedvetet och beslutsamt att vi inrättade en variant på det som brukar kallas hedersomnämnande. Det blev ”Årets uppmuntran”. Idag har Scandic fått diplomet med följande jurymotivering: ”Ett speciellt diplom för år 2007, ”Årets uppmuntran” har tilldelats Scandic Hotels AB, som på ett mycket framgångsrikt sätt arbetat med att göra sina hotell tillgängliga för personer med funktionshinder. Scandic Hotels AB har utarbetat en unik tillgänglighetsstandard.
Min korta kommentar: Efterföljansvärt och grattis, Scandic!
Och så en positiv nyhet till…
”Solna ger klartecknen för nya Karolinska” var en rubrik i Svenska Dagbladet i går. Ett viktigt steg i planärendet är taget. Andra tisdagen i april i år, tar landstinget sitt omfattande beslut i frågan om Nya Karolinska. Det är mer än 40 år sedan beslutet om att bygga Huddinge Sjukhus fattades. Då var det ett jättekliv in i framtidens hälso- och sjukvård. Flera steg har tagits sedan dess. Nu gäller det Nya Karolinska Solna. Vår tidplan pekar på utrustning av sjukhuset från 2013 och patienter från 2015.
Thursday, February 28, 2008
Friday, February 22, 2008
Reflexioner 2008:6
2008-02-22
Reflexioner 2008:6
Sju av tio södertäljebor (s)äger nej… eller ”som man ropar får man svar.
Socialdemokraterna i Södertälje har beställt en enkät som ställer frågan om Södertälje sjukhus bör privatiseras eller inte. Som man ropar får man svar… Om jag minns rätt så tog socialdemokraterna i Södertälje inget initiativ till enkät eller för den delen folkomröstning när partivännerna i den dåvarande s-ledda landstingsmajoriteten vill lägga ner sjukhuset som akutsjukhus. Annars hade väl frågan: Tycker du att Södertälje sjukhus skall läggas ner som akutsjukhus, JA eller NEJ, varit mycket passande.
Vad har Singapore att göra med vården i Södertälje?
Nu är sjukhuset räddat med hjälp av lokal opinion och dåvarande borgerliga opposition i landstinget. Nu regeras landstinget av en alliansmajoritet, som bl.a. låtit ett konsultföretag ”utreda” förutsättningar för entreprenaddrift av sjukvården i Södertälje, Nykvarn och Salem. Konsultrapporten var definitivt inte av den kvalitet man rimligen bör ställa och ger, enligt min mening, ingen som helst vägledning för att förbättra och utveckla vården för dem som bor i området.
Konsultrapporten har dock lett till en omfattande debatt i Länstidningen. Debatten präglas av ett och annat sakligt inlägg, men från politiskt håll mer präglad av spekulationer. Bland spekulationerna finns risk för inflytande både från Singapores regering och USA. När sakliga argument tryter, höjer man rösten. Samtidigt som många socialdemokrater agerar mot entreprenader i vården, så säger flera av partiets mera framstående politiker att man ingenting har emot entreprenörer i vården, när frågan om förnyelse av partiets vårdpolitik förs på tal.
Vem leder privatiseringsligan…? Jag har ett svar
Inget av landstingets nuvarande landstingsråd har medverkat till flera och mer omfattande ”privatisering” av hälso- och sjukvård än jag har gjort. Mer än hälften av primärvården drivs numera privat, stora delar av geriatriken drivs privat och ett akutsjukhus, Capio St. Görans sjukhus, drivs privat. Detta efter tre valperioder i majoritet sedan valet 1991.
På goda grunder påstår jag att dessa s.k. privatiseringar lett till en mycket positiv utveckling för hälso- och sjukvården i vårt landsting. Mest har det gagnat patienterna, men också finansiärerna, länets skattebetalare. Övertoner är inte min melodi. Alla gagnas av ett sansat samtal.
Bra med goda initiativ
Att några av vårdens väl etablerade aktörer ger landstingsledningen intressanta förslag till utveckling och förbättring av vården är jättebra. Att medarbetare, nu landstingsanställda, ger landstingsledningen intressanta förslag till utveckling är också jättebra. Det finns en idérikedom och initiativkraft hos många av vårdens medarbetare, som måste kunna tas tillvara i syfte att utveckla och förnya. Status quo och nostalgi har aldrig lett till utveckling och förbättring.
Ett rubrikcitat:
”Säll är den som har till rättesnöre, att man bör tänka efter före.”
Tage Danielsson
Reflexioner 2008:6
Sju av tio södertäljebor (s)äger nej… eller ”som man ropar får man svar.
Socialdemokraterna i Södertälje har beställt en enkät som ställer frågan om Södertälje sjukhus bör privatiseras eller inte. Som man ropar får man svar… Om jag minns rätt så tog socialdemokraterna i Södertälje inget initiativ till enkät eller för den delen folkomröstning när partivännerna i den dåvarande s-ledda landstingsmajoriteten vill lägga ner sjukhuset som akutsjukhus. Annars hade väl frågan: Tycker du att Södertälje sjukhus skall läggas ner som akutsjukhus, JA eller NEJ, varit mycket passande.
Vad har Singapore att göra med vården i Södertälje?
Nu är sjukhuset räddat med hjälp av lokal opinion och dåvarande borgerliga opposition i landstinget. Nu regeras landstinget av en alliansmajoritet, som bl.a. låtit ett konsultföretag ”utreda” förutsättningar för entreprenaddrift av sjukvården i Södertälje, Nykvarn och Salem. Konsultrapporten var definitivt inte av den kvalitet man rimligen bör ställa och ger, enligt min mening, ingen som helst vägledning för att förbättra och utveckla vården för dem som bor i området.
Konsultrapporten har dock lett till en omfattande debatt i Länstidningen. Debatten präglas av ett och annat sakligt inlägg, men från politiskt håll mer präglad av spekulationer. Bland spekulationerna finns risk för inflytande både från Singapores regering och USA. När sakliga argument tryter, höjer man rösten. Samtidigt som många socialdemokrater agerar mot entreprenader i vården, så säger flera av partiets mera framstående politiker att man ingenting har emot entreprenörer i vården, när frågan om förnyelse av partiets vårdpolitik förs på tal.
Vem leder privatiseringsligan…? Jag har ett svar
Inget av landstingets nuvarande landstingsråd har medverkat till flera och mer omfattande ”privatisering” av hälso- och sjukvård än jag har gjort. Mer än hälften av primärvården drivs numera privat, stora delar av geriatriken drivs privat och ett akutsjukhus, Capio St. Görans sjukhus, drivs privat. Detta efter tre valperioder i majoritet sedan valet 1991.
På goda grunder påstår jag att dessa s.k. privatiseringar lett till en mycket positiv utveckling för hälso- och sjukvården i vårt landsting. Mest har det gagnat patienterna, men också finansiärerna, länets skattebetalare. Övertoner är inte min melodi. Alla gagnas av ett sansat samtal.
Bra med goda initiativ
Att några av vårdens väl etablerade aktörer ger landstingsledningen intressanta förslag till utveckling och förbättring av vården är jättebra. Att medarbetare, nu landstingsanställda, ger landstingsledningen intressanta förslag till utveckling är också jättebra. Det finns en idérikedom och initiativkraft hos många av vårdens medarbetare, som måste kunna tas tillvara i syfte att utveckla och förnya. Status quo och nostalgi har aldrig lett till utveckling och förbättring.
Ett rubrikcitat:
”Säll är den som har till rättesnöre, att man bör tänka efter före.”
Tage Danielsson
Friday, February 8, 2008
Reflexioner 2008:4
2008-02-08
Reflexioner 2008:4
Köerna och vårdgarantin
För ett par dagar sedan fick vi en uppföljningsrapport från Socialstyrelsen. Den skulle ge svar på frågor om effekterna av den nationella vårdgarantin från 2005, ni vet den som ser ut som ett riktnummer: 0 7 90 90. Så här står det på Socialstyrelsens hemsida: ”För tre år sedan infördes den så kallade Vårdgarantireformen. Den har generellt sätt haft begränsade effekter på väntetiderna. Sedan våren 2006 har väntetiderna för behandling minskat marginellt medan väntetiderna till besök i stället ökat något. Variationerna i väntetider mellan landstingen är dock stora.”
Rapporten uppfattar jag som en sammanvägd genomsnittssammanställning, som ger viss vägledning, men på en övergripande nivå
Vi har vant oss vid den här typen av rapporter och uppföljningar. Men om man inte valt en konkret utgångspunkt och till den kopplat ett mål, så blir uppföljningen till ringa nytta, påstår jag.
Svarsfrekvensen till den här uppföljningen tycks i långa stycken vara hög. Låt säga, att dagens siffror för väntetider för några angelägna och högt prioriterade vårdområden, nedbrutna till klinik- eller sjukhusnivå, fick bli utgångspunkt för nästa uppföljning. Då kunde den rapporten på ett helt annat sätt kunna användas för förbättringsåtgärder. Jag kunde tänka mig, att en annan utgångspunkt skulle vara att Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen gjorde en kartläggning av vårdbehoven hos de personer, 3,5 – 5 procent av befolkningen, som behöver 50 procent av vårdens resurser. Om inte resurserna skulle räcka till att omfatta alla 315-450~000 personer det vore fråga om, så kunde man välja att göra det i de tre stora landstingen/regionerna och för jämförelsens skull 3-5 av de övriga landstingen. Det skulle i så fall omfatta mer än hälften av befolkningen. Tipset överlämnas härmed till socialministern…
När jag tittar på mitt eget landstings fram- eller tillbakagång, så ser jag att den genomsnittliga andelen patienter i väntetid på besök, blivit ett par procentenheter längre från april 2006 till oktober 2007. Samtidigt har andelen patienter som väntar på behandling minskat med 6-7 procentenheter. Om dessa ”fakta” gynnat eller missgynnat patienterna framgår inte. Inte heller går det att se om vårdgarantin haft positiv eller negativ betydelse för patienterna i den svåra frågan om medicinskt motiverade prioriteringar.
Jag är mer angelägen om att regeringen och Socialstyrelsen stödjer oss i landstingen med detta än öronmärkta pengar till en vårdgaranti, som jag tror, mer var ämnad att lugna oroliga politikersamveten än vårdens patienter.
Ett tänkvärt citat:
”Ledare är alla de som genom ordet eller det goda exemplet märkbart påverkar
ett betydande antal människor med vad de gör tänker eller känner.”
Howard Gardner
Reflexioner 2008:4
Köerna och vårdgarantin
För ett par dagar sedan fick vi en uppföljningsrapport från Socialstyrelsen. Den skulle ge svar på frågor om effekterna av den nationella vårdgarantin från 2005, ni vet den som ser ut som ett riktnummer: 0 7 90 90. Så här står det på Socialstyrelsens hemsida: ”För tre år sedan infördes den så kallade Vårdgarantireformen. Den har generellt sätt haft begränsade effekter på väntetiderna. Sedan våren 2006 har väntetiderna för behandling minskat marginellt medan väntetiderna till besök i stället ökat något. Variationerna i väntetider mellan landstingen är dock stora.”
Rapporten uppfattar jag som en sammanvägd genomsnittssammanställning, som ger viss vägledning, men på en övergripande nivå
Vi har vant oss vid den här typen av rapporter och uppföljningar. Men om man inte valt en konkret utgångspunkt och till den kopplat ett mål, så blir uppföljningen till ringa nytta, påstår jag.
Svarsfrekvensen till den här uppföljningen tycks i långa stycken vara hög. Låt säga, att dagens siffror för väntetider för några angelägna och högt prioriterade vårdområden, nedbrutna till klinik- eller sjukhusnivå, fick bli utgångspunkt för nästa uppföljning. Då kunde den rapporten på ett helt annat sätt kunna användas för förbättringsåtgärder. Jag kunde tänka mig, att en annan utgångspunkt skulle vara att Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen gjorde en kartläggning av vårdbehoven hos de personer, 3,5 – 5 procent av befolkningen, som behöver 50 procent av vårdens resurser. Om inte resurserna skulle räcka till att omfatta alla 315-450~000 personer det vore fråga om, så kunde man välja att göra det i de tre stora landstingen/regionerna och för jämförelsens skull 3-5 av de övriga landstingen. Det skulle i så fall omfatta mer än hälften av befolkningen. Tipset överlämnas härmed till socialministern…
När jag tittar på mitt eget landstings fram- eller tillbakagång, så ser jag att den genomsnittliga andelen patienter i väntetid på besök, blivit ett par procentenheter längre från april 2006 till oktober 2007. Samtidigt har andelen patienter som väntar på behandling minskat med 6-7 procentenheter. Om dessa ”fakta” gynnat eller missgynnat patienterna framgår inte. Inte heller går det att se om vårdgarantin haft positiv eller negativ betydelse för patienterna i den svåra frågan om medicinskt motiverade prioriteringar.
Jag är mer angelägen om att regeringen och Socialstyrelsen stödjer oss i landstingen med detta än öronmärkta pengar till en vårdgaranti, som jag tror, mer var ämnad att lugna oroliga politikersamveten än vårdens patienter.
Ett tänkvärt citat:
”Ledare är alla de som genom ordet eller det goda exemplet märkbart påverkar
ett betydande antal människor med vad de gör tänker eller känner.”
Howard Gardner
Subscribe to:
Posts (Atom)