2008-11-26
Reflexioner 2008:33
Ett otillständigt tilltag av sossarna
När ungefär halva sjukvårdsdebatten återstod idag på budgetfullmäktiges andra dag, utnyttjade sossarnas gruppledare, Ingela Nylund Watz, sin företrädesrätt som gruppledare att bryta talarordningen och yrkar på återremiss av budgetärendet med hänvisning till ett av finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter Svärd yttranden i den allmänpolitiska debatten igår. Kritiken framfördes redan igår, men i ett läge där den s-ledda oppositionens argument för den spretig sjukvårdspolitik började tryta, så träder hon upp på scenen, sossarnas gruppledare. Jag gissar att hon börjat inse att det är alltför svaga oppositionsargument, så nu är det bäst att höja rösten. Men varför i all världen väntar hon till dess att halva sjukvårdsdebatten fått pågå? Taktik för att optimera söndringen och öka möjligheten att öka massmedias intresse, är kanske svaret. Hon lyckades i varje fall flytta fokus från fullmäktiges egentliga funktion och ansvar till ett partiegoistiskt utspel.
Min sedan en tid svagt växande förhoppning om bredare uppgörelser över den s.k. blockgränsen har fått sig en allvarlig törn. Jag beklagar det djupt. Det finns välfärdsområden som kräver bred uppslutning för att få genomslag och hållbarhet, ett sådant område är hälso- och sjukvårdspolitiken. Dagens otillständiga tilltag från s med stöd av släpvagnarna v och mp har inte precis höjt min motivation att söka breda lösningar. Dag Larsson, som är vice gruppledare för sossarna i landstinget, brukar tala om värdet om breda och blocköverskridande uppgörelser. Snacka går ju…
Låt mig också dela med mig av det pressmeddelande som landstingsalliansens gruppledare gjort denna historiska eftermiddag:
”Socialdemokraterna med stödpartier tvingade fram en återremiss av landstingsbudgeten. En, i övrigt, splittrad opposition är därmed enig i att obstruera den demokratiska processen.
Landstinget har för första gången någonsin lyckats färdigförhandla avtalen med akutsjukhusen redan i november. Alliansen vill genom dessa avtal satsa flera hundra miljoner ytterligare på sjukvården i Stockholm. De extra pengarna till avtalen tas som vanligt från landstingets centrala medel.
– När vi vill satsa betydligt mer på sjukvården i Stockholm för att få bort vårdköerna så konstrar socialdemokraterna och fördröjer beslutet. Det gynnar varken patienter, sjukvården eller skattebetalarna, säger alliansens gruppledare i en gemensam kommentar.
– Att avtalen är färdiga i tid förbättrar sjukhusens förutsättningar att ge stockholmarna bättre vård. Socialdemokraternas och stödpartiernas obstruerande är djupt odemokratiskt, säger alliansens gruppledare.”
Ett tänkvärt citat, som är en repris på förra veckans…
”Livet består inte av att ha bra kort på hand utan av att spela dem man har väl.”
Josh Billings
Wednesday, November 26, 2008
Thursday, November 20, 2008
Reflexioner 2008:32
2008-11-20
Reflexioner 2008:32
Politikers betydelse för vårdens vardag är liten?!
I veckans nummer av Dagens Medicin uppmärksammas en avhandling som bl.a. säger att politikerna styr skattenivån och lyckas – delvis – att hålla kostnaderna nere. Men annars är sjukvårdspolitikernas verkliga inflytande över den svenska vården mycket liten. Tänkvärt för oss som ägnar mycket energi åt att försöka ordna till det med bättre tillgänglighet och säkerhet genom den politik vi företräder. Att vi, som forskaren Leif Anjou påstår, tror att vi är mer betydelsefulla än vi i faktiskt är, behöver ta till oss av budskapet och tänka om.
En av mina slutsatser om våra ansträngningar har jag ibland uttryckt så här. Varken staten, landstingen eller kommunerna har kunskap om tillvägagångssätt eller erbjuder system för identifiering och beskrivning av vårdbehoven så att dessa kan fungera som bas för planering och finansiering. Detta faktum erbjuder mycket begränsade möjligheter, om några alls, att prioritera till gagn för patienter, vårdens medarbetare och skattebetalare. Vi som är landstingspolitiker styr alldeles för ofta på detaljnivån och följer upp på sätt som knappast ger någon information och vägledning i förhållande till styrningen och ännu mindre i förhållande till vilka vård-behov som det är samhällets ansvar att tillgodose.
Utan att ha tagit del av annat än reportaget i Dagens Medicin, så ser det ut som jag delar en del av Leif Anjous bedömning. Nu har jag beställt avhandlingen.
I sammanhanget dristar jag mig till att erinra om en reform som hade ett politiskt initiativ, som grundades på politiska beslut och som gav eko långt utöver landstingsgränsen. Jag tänker på konverteringen av St. Görans sjukhus till ”Capio St. Görans Sjukhus” år 1999.
Det tilltaget fick den dåvarande s-regeringen att stifta en stopplag i ett tempo som inte står långt efter takten i införandet av undantagstillstånd. Och det var väl just undantagstillstånd som den dåvarande regeringen önskade. Men nu finns ingen stopplag och inte så stort intresse från politiskt håll att engagera duktiga entreprenörer att driva sjukhusvård, trots att vi i vårt landsting har en stark borgerlig majoritet. Men om vi inte ”säljer” hela sjukhus, så är vi inne i en process som kan leda till andra spännande lösningar baserade på samverkan mellan offentligt ägd och privat ägd vårdverksamhet i ”joint venturers”. Det sättet att utveckla vården tror jag hör framtiden till.
En fråga om politiskt mod…
I måndags hade jag förmånen att delta och medverka i symposiet om etik och prioriteringar som anordnades av Läkarförbundet och Läkaresällskapet. I det avslutande panelsamtalet lyft jag frågan varför vi nödgas ägna så mycket kraft åt prioriteringsfrågorna inom hälso- och sjukvårdssektorn utan att vi lyfter in hela välfärdssektorn och ifrågasätter de relativt stora resurser som fördelas till personer och familjer med stabil och trygg ekonomi, ordnade arbeten och med nära nog obegränsade valmöjligheter genom samhällets olika transfereringssystem. Jag känner en ödmjuk tacksamhet för chefredaktörens uppmärksamhet i sin ledarartikel i gårdagens utgåva av Dagens Medicin. Frågan jag ändå ställer mig är, om jag har mod nog att fullfölja tanken.
Ett tänkvärt citat:
”Livet består inte av att ha bra kort på hand utan av att spela dem man har väl.”
(Josh Billings)
Reflexioner 2008:32
Politikers betydelse för vårdens vardag är liten?!
I veckans nummer av Dagens Medicin uppmärksammas en avhandling som bl.a. säger att politikerna styr skattenivån och lyckas – delvis – att hålla kostnaderna nere. Men annars är sjukvårdspolitikernas verkliga inflytande över den svenska vården mycket liten. Tänkvärt för oss som ägnar mycket energi åt att försöka ordna till det med bättre tillgänglighet och säkerhet genom den politik vi företräder. Att vi, som forskaren Leif Anjou påstår, tror att vi är mer betydelsefulla än vi i faktiskt är, behöver ta till oss av budskapet och tänka om.
En av mina slutsatser om våra ansträngningar har jag ibland uttryckt så här. Varken staten, landstingen eller kommunerna har kunskap om tillvägagångssätt eller erbjuder system för identifiering och beskrivning av vårdbehoven så att dessa kan fungera som bas för planering och finansiering. Detta faktum erbjuder mycket begränsade möjligheter, om några alls, att prioritera till gagn för patienter, vårdens medarbetare och skattebetalare. Vi som är landstingspolitiker styr alldeles för ofta på detaljnivån och följer upp på sätt som knappast ger någon information och vägledning i förhållande till styrningen och ännu mindre i förhållande till vilka vård-behov som det är samhällets ansvar att tillgodose.
Utan att ha tagit del av annat än reportaget i Dagens Medicin, så ser det ut som jag delar en del av Leif Anjous bedömning. Nu har jag beställt avhandlingen.
I sammanhanget dristar jag mig till att erinra om en reform som hade ett politiskt initiativ, som grundades på politiska beslut och som gav eko långt utöver landstingsgränsen. Jag tänker på konverteringen av St. Görans sjukhus till ”Capio St. Görans Sjukhus” år 1999.
Det tilltaget fick den dåvarande s-regeringen att stifta en stopplag i ett tempo som inte står långt efter takten i införandet av undantagstillstånd. Och det var väl just undantagstillstånd som den dåvarande regeringen önskade. Men nu finns ingen stopplag och inte så stort intresse från politiskt håll att engagera duktiga entreprenörer att driva sjukhusvård, trots att vi i vårt landsting har en stark borgerlig majoritet. Men om vi inte ”säljer” hela sjukhus, så är vi inne i en process som kan leda till andra spännande lösningar baserade på samverkan mellan offentligt ägd och privat ägd vårdverksamhet i ”joint venturers”. Det sättet att utveckla vården tror jag hör framtiden till.
En fråga om politiskt mod…
I måndags hade jag förmånen att delta och medverka i symposiet om etik och prioriteringar som anordnades av Läkarförbundet och Läkaresällskapet. I det avslutande panelsamtalet lyft jag frågan varför vi nödgas ägna så mycket kraft åt prioriteringsfrågorna inom hälso- och sjukvårdssektorn utan att vi lyfter in hela välfärdssektorn och ifrågasätter de relativt stora resurser som fördelas till personer och familjer med stabil och trygg ekonomi, ordnade arbeten och med nära nog obegränsade valmöjligheter genom samhällets olika transfereringssystem. Jag känner en ödmjuk tacksamhet för chefredaktörens uppmärksamhet i sin ledarartikel i gårdagens utgåva av Dagens Medicin. Frågan jag ändå ställer mig är, om jag har mod nog att fullfölja tanken.
Ett tänkvärt citat:
”Livet består inte av att ha bra kort på hand utan av att spela dem man har väl.”
(Josh Billings)
Friday, November 14, 2008
Reflexioner 2008:31
2008-11-14
Reflexioner 2008:31
Den räddande ängeln…
Frågan är om socialdemokraternas räddande ängel, Mona Sahlin, har några adjektiv kvar för sina kommande påhopp på alliansregeringen. Efter hennes betyg, ”misslyckad och satanisk”, av regeringens jobbpolitik, kan det bli knepigt att hitta något riktigt kraftfullt uttryck när hon skall fortsätta kritisera förhållandet i ett land med socialdemokrater i opposition. Dumt och obetänkt blir mitt betyg på Monas utfall.
Det förefaller som Mona dessutom behöver en ängels tålamod för att få till sansade samtal med sina tänkta regeringspartners, om det nu bli en eller två. Lördagsintervjun för en vecka sedan med Lars Ohly lät förväntansfull och innehållslös på en gång.
Tandvårdsreformen
I veckan har jag haft förmånen att medverka i ett möte med privattandläkarna i Skåne och göra två studiebesök i privattandvårdens vardag i Stockholm. Som nytillträdd ordförande i Nämnden för statligt tandvårdsstöd, är jag naturligtvis nyfiken på hur de som arbetar nära patienterna upplever den nya tandvårdsreformen. Det är en del praktiska problem med it-stöd etc. i början. Det har jag förståelse för, men jag är lika angelägen som tandläkarna om att patienterna skall kunna få klara besked och att det skall gå relativt snabbt och säkert.
Jag hyser gott hopp om att den här reformen kommer att kunna fungera under lång tid. I synnerhet som det var så likartad inställning från de flesta partierna i riksdagen när den klubbades igenom.
Frågan är hur många svenskar som känner till att reformen genomförts. Flera tandläkare har berättat för mig om den överraskning som ligger i informationen om att alla svenskar har en ”check” liggande i datorn hos deras tandläkare, en check på 150 eller 300 kronor för undersökning. Jag hoppas, att Försäkringskassan fått ett uppdrag av regeringen att svara för den positiva information, som jag tror att det finns stort behov av.
”Vårdval” som slagord
I en s.k. blogg som publiceras av Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet, läste jag häromdagen följande: ”Vårdval Stockholm är ett klockrent systemskifte. Från principen om vård efter behov till principen om vård efter efterfrågan.” Hon gör det alldeles för enkelt och slagordsmässigt för sig när hon skiljer vårdbehovet från efterfrågan. Hon kanske känner en annan verklighet än jag. Inbillar hon sig måhända att det finns människor utan vårdbehov som söker sig till primärvården eller något sjukhus? Eller är hon politiskt och ideologiskt allergisk mot begreppet ”efterfrågan”? Eller är det ett utslag av kommunism, där samhället bestämmer vem som skall få vilken vård och vid vilken tidpunkt?
I Stockholms läns landsting går också debattvågorna höga om vårdvalet. I en artikel i Dagens Medicin för en tid sedan skrev de två mest framstående socialdemokraterna, Ingela Nylund Watz och Dag Larsson följande: ”Vårdval Stockholm har konstruerats så att sjukvårdens resurser flyttas från fattigare områden som Jordbro och Fittja till välbärgande områden som Stureplan och Äppelviken.” Det är ett intressant påstående, eftersom det saknar grund. Resurserna har flyttats till patienten i Jordbro och Fittja, inte till patienternas plats på jorden. Men vem prövar väl argumenten, när demokratins förtroendevalda slarvar med dem?
Ett tänkvärt citat:
”Det är bättre att lida orätt än att göra orätt.”
Cicero
Reflexioner 2008:31
Den räddande ängeln…
Frågan är om socialdemokraternas räddande ängel, Mona Sahlin, har några adjektiv kvar för sina kommande påhopp på alliansregeringen. Efter hennes betyg, ”misslyckad och satanisk”, av regeringens jobbpolitik, kan det bli knepigt att hitta något riktigt kraftfullt uttryck när hon skall fortsätta kritisera förhållandet i ett land med socialdemokrater i opposition. Dumt och obetänkt blir mitt betyg på Monas utfall.
Det förefaller som Mona dessutom behöver en ängels tålamod för att få till sansade samtal med sina tänkta regeringspartners, om det nu bli en eller två. Lördagsintervjun för en vecka sedan med Lars Ohly lät förväntansfull och innehållslös på en gång.
Tandvårdsreformen
I veckan har jag haft förmånen att medverka i ett möte med privattandläkarna i Skåne och göra två studiebesök i privattandvårdens vardag i Stockholm. Som nytillträdd ordförande i Nämnden för statligt tandvårdsstöd, är jag naturligtvis nyfiken på hur de som arbetar nära patienterna upplever den nya tandvårdsreformen. Det är en del praktiska problem med it-stöd etc. i början. Det har jag förståelse för, men jag är lika angelägen som tandläkarna om att patienterna skall kunna få klara besked och att det skall gå relativt snabbt och säkert.
Jag hyser gott hopp om att den här reformen kommer att kunna fungera under lång tid. I synnerhet som det var så likartad inställning från de flesta partierna i riksdagen när den klubbades igenom.
Frågan är hur många svenskar som känner till att reformen genomförts. Flera tandläkare har berättat för mig om den överraskning som ligger i informationen om att alla svenskar har en ”check” liggande i datorn hos deras tandläkare, en check på 150 eller 300 kronor för undersökning. Jag hoppas, att Försäkringskassan fått ett uppdrag av regeringen att svara för den positiva information, som jag tror att det finns stort behov av.
”Vårdval” som slagord
I en s.k. blogg som publiceras av Josefin Brink, riksdagsledamot för vänsterpartiet, läste jag häromdagen följande: ”Vårdval Stockholm är ett klockrent systemskifte. Från principen om vård efter behov till principen om vård efter efterfrågan.” Hon gör det alldeles för enkelt och slagordsmässigt för sig när hon skiljer vårdbehovet från efterfrågan. Hon kanske känner en annan verklighet än jag. Inbillar hon sig måhända att det finns människor utan vårdbehov som söker sig till primärvården eller något sjukhus? Eller är hon politiskt och ideologiskt allergisk mot begreppet ”efterfrågan”? Eller är det ett utslag av kommunism, där samhället bestämmer vem som skall få vilken vård och vid vilken tidpunkt?
I Stockholms läns landsting går också debattvågorna höga om vårdvalet. I en artikel i Dagens Medicin för en tid sedan skrev de två mest framstående socialdemokraterna, Ingela Nylund Watz och Dag Larsson följande: ”Vårdval Stockholm har konstruerats så att sjukvårdens resurser flyttas från fattigare områden som Jordbro och Fittja till välbärgande områden som Stureplan och Äppelviken.” Det är ett intressant påstående, eftersom det saknar grund. Resurserna har flyttats till patienten i Jordbro och Fittja, inte till patienternas plats på jorden. Men vem prövar väl argumenten, när demokratins förtroendevalda slarvar med dem?
Ett tänkvärt citat:
”Det är bättre att lida orätt än att göra orätt.”
Cicero
Thursday, November 6, 2008
Reflexioner 2008:30
2008-11-06
Reflexioner 2008:30
Så har vi fått en ny president
Valet av Barack Obama till USA:s fyrtiofjärde president ger eko i hela världen. Inte minst i Sverige. De senaste veckorna har jag funderat över frågan huruvida svenska val följs så intensivt i svenska medier som skett beträffande USA-valet under hösten i år. Jag gläds med många andra över det tydliga valet av Obama.
I slutet av augusti i år köpte jag Barack Obamas bok Audacity of Hope och läste den med växande intresse och nyfikenhet. Ju längre jag läste i boken, och vissa stycken läste jag om, desto mer uppskattade jag hans tankar och ställningstaganden. Hans väl utvecklade retorik och pedagogik går igen i boken. Jag rekommenderar den varmt. Jag läste en engelskspråkig utgåva. Den finns nu också på svenska.
Ett par citat från Obamas iakttagelser under hans relativt korta tid som framstående politiker återkommer jag ofta till i mina reflexioner över sättet att bedriva politiskt arbete.
- The demands of party loyalty, the imperative of campaigns, and the amplification of conflict by the media all contribute to an atmosphere of suspicion. Moreover, most people who serve in Washington have been trained either as lawyers or as political operatives – professsons that tend to place premium on winning arguments rather tan solving problems.
- Then there`s the fact that the practice of modern politics itself seems to be value-free. Politics (and political commentary) not only allows but often rewards behavior that we would normally think as scandalous: fabricating stories, sistorting the obvious meaning of what other people say, insulting or genereally questioning their motives, poking through their personal affairs in search of damaging information.
Nu hoppas jag att den hoppets djärvhet som Obama så ofta återkommer till och hans högt ställda ambitioner att förändra, får tillfälle att verka. Det kommer att behövas mycket politiskt mod, djärvhet och uthållighet för att lyckas. Jag tror han kan…
Homoäktenskap
Jag känner tacksamhet och vill uttrycka uppskattning för det politiska mod och uthållighet som min egen partiledare, Göran Hägglund, visat i frågan om äktenskapsbegreppet i samtalen med kollegorna i alliansregeringen. Uttryckssätten från hans kollegor i m, fp och c, tål att reflektera över. Göran Hägglunds inlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt idag är klarläggande och viktig. Nu återstår att se om de opinionsbildare och debattörer som inte gillar kristdemokraternas hållning i frågan kommer att kunna visa demokratisk respekt eller inte.
Ett tänkvärt citat:
- viss räcker det med Obama-citaten ovan?!
Reflexioner 2008:30
Så har vi fått en ny president
Valet av Barack Obama till USA:s fyrtiofjärde president ger eko i hela världen. Inte minst i Sverige. De senaste veckorna har jag funderat över frågan huruvida svenska val följs så intensivt i svenska medier som skett beträffande USA-valet under hösten i år. Jag gläds med många andra över det tydliga valet av Obama.
I slutet av augusti i år köpte jag Barack Obamas bok Audacity of Hope och läste den med växande intresse och nyfikenhet. Ju längre jag läste i boken, och vissa stycken läste jag om, desto mer uppskattade jag hans tankar och ställningstaganden. Hans väl utvecklade retorik och pedagogik går igen i boken. Jag rekommenderar den varmt. Jag läste en engelskspråkig utgåva. Den finns nu också på svenska.
Ett par citat från Obamas iakttagelser under hans relativt korta tid som framstående politiker återkommer jag ofta till i mina reflexioner över sättet att bedriva politiskt arbete.
- The demands of party loyalty, the imperative of campaigns, and the amplification of conflict by the media all contribute to an atmosphere of suspicion. Moreover, most people who serve in Washington have been trained either as lawyers or as political operatives – professsons that tend to place premium on winning arguments rather tan solving problems.
- Then there`s the fact that the practice of modern politics itself seems to be value-free. Politics (and political commentary) not only allows but often rewards behavior that we would normally think as scandalous: fabricating stories, sistorting the obvious meaning of what other people say, insulting or genereally questioning their motives, poking through their personal affairs in search of damaging information.
Nu hoppas jag att den hoppets djärvhet som Obama så ofta återkommer till och hans högt ställda ambitioner att förändra, får tillfälle att verka. Det kommer att behövas mycket politiskt mod, djärvhet och uthållighet för att lyckas. Jag tror han kan…
Homoäktenskap
Jag känner tacksamhet och vill uttrycka uppskattning för det politiska mod och uthållighet som min egen partiledare, Göran Hägglund, visat i frågan om äktenskapsbegreppet i samtalen med kollegorna i alliansregeringen. Uttryckssätten från hans kollegor i m, fp och c, tål att reflektera över. Göran Hägglunds inlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt idag är klarläggande och viktig. Nu återstår att se om de opinionsbildare och debattörer som inte gillar kristdemokraternas hållning i frågan kommer att kunna visa demokratisk respekt eller inte.
Ett tänkvärt citat:
- viss räcker det med Obama-citaten ovan?!
Subscribe to:
Posts (Atom)